En tidsmaskin

Det finns en tidsmaskin, musik heter den.

En vän la upp en video på sin blogg idag och skrev att det ju egentligen inte var den sortens musik som hon brukade lyssna på men att det var minnen.

Och så är det väl för oss alla, att vi har minnen som väcks av vissa låtar.

Minnet till en viss låt kan ju vara ett väldigt speciellt ögonblick eller bara känslan från en viss, kortare eller längre period. Vilket det än är så kan musiken obönhörligt kasta oss tillbaka i tiden, till lyckliga minnen, till smärtsamma och vi kan inget göra.

Vi är där i ögonblicket av lycka eller smärta och det har egentligen inget att göra med om vi gillar låten, om det egentligen är, vår sorts musik. Musiken är etsad i samma stycke som minnet, det går inte att dela dem åt om de en gång har sammanfogats, de är och förblir oskiljaktiga för evigt.

I musiken, i just ”Den låten” finns alla våra minnen, alla våra sinnen sammanfogade, vi ser, vi hör, smakar och känner dofter, vi känner med alla våra sinnen, med mer än våra sinnen.

Själv har jag som säkert ni också så många låtar, låtar som väcker glädje, lycka, sorg, saknad. Låtar som för mig tillbaka till just det ögonblicket i mitt liv, då kan jag känna, Vara Där, Just Då, känna doften, beröring, se vad jag såg, känna smaken, höra ljuden runt omkring, Vara Där…

Jag hoppas det är så för er också, med era, speciella låtar

Musik är en tidsmaskin.

Sinead O'Connor - Nothing Compares 2 U