tisdag, december 29, 2009

Julklappar

Julafton har passerats, en riktigt lyckad julafton skall tilläggas, alla barn var glada, alla vuxna var på gott humör och inte en enda liten kontrovers förmörkade denna kväll, det var helt enkelt bara... Bra.

Nu till min fundering, en fundering som jag tror nästan alla föräldrar med barn i de yngre åldrarna ställt sig... VARFÖR i Guds namn måste alla dockor, gitarrer (säkert andra musikinstrument också), actionfigurer etc, etc! vara så förbannat förankrade i sina kartonger!

Det är kilometervis av plastad ståltråd, intrikat ihopsnurrad genom små hål i kevlarförstärkt wellpapp omöjlig att riva upp, det är tejpat och förankrat som om vore det radioaktivt klyvbart material som tusan inte skall skaka loss och orsaka en mindre fissionskatastrof! Varför!!! i värsta fall är leksakerna till och mer fastskruvade med mikroskopiska skruvar som kräver att man letar fram sin allra minsta urmakarskruvmejsel för att befria julklappen.

Jag börjar tro att det sitter någon sadistisk leksaksfabrikant bakom sitt skrivbord i ebenholts med intarsia i elfenben och tänker att nu skall jag djävlas med alla arma föräldrar som spenderar sina sista slantar på julklappar åt sina barn.

Inte nog med att de skall stå i oändliga köer i mina leksaksaffärer, men när det väl kommer till julaftonens slut och alla paket är uppackade och alla verser lästa så skall de få ett litet helvete med att få loss allt ur sina förpackningar också!!!

Under tiden de sliter med ståltråd, tejp och skruvar så polerar jag mitt engelska 1700-tals silver en gång till... Och se där, jag har visst lite maltwhiskey kvar, kanske tar mig ett glas till då...

Slut, Frågor?

fredag, december 18, 2009

Julkrubba

Julen närmar sig med överljudsfart och jag och flickorna har dekorerat vilt i bostaden, allt enligt principe ju mer desto bättre. Kulorna hänger i klasar från allt som går att hänga ifrån, tomtar och halmbockar står i rader, det blinkar och glimmar muntert från ljusslingorna. Allt är på plats!

Men så återstår då bara julkrubban... den ligger längst ner i en av alla kartonger som innehöll allt glittrande, glimmande och av munter julstämning laddade attiraljer.

Just det ja... Julkrubban... Vi hade en gång i tiden en riktigt fin julkrubba... Men det var Innan Ebba... Redan som tre-åring fattade Ebba ett nästan patologiskt intresse för just julkrubban. Och under åren har det år efter år hänt lite märkliga saker med vår en gång så fina julkrubba.

Första året så försvann det lilla Jesusbarnet på ett mystiskt sätt, år två så saknades plötsligt herdarna och alla djuren... År tre så avvek de två föräldrarna utan att någonsin ha synts till igen. År fyra så decimerades de tre vise männen till att nu bara vara två, och hur visa dom nu är kan ju diskuteras... det beror nog på var man anser att vishet sitter... Jag hoppas för deras skull att det är i hjärtat...

Vår julkrubba är nu en minimalistisk och i det närmaste Dadaistisk skapelse med ett Jesusbarn i form av en frodig Champagnekork i en gammal Solstickan-krubba... De två... vise männen är visserligen på plats men något "kortare i växten". Ebba design kort o gott!

Nåja hur som helst vi gillar vår krubba!


Slut, Frågor?

torsdag, december 17, 2009

Kapten Nemos frånvaro

Nu var det länge sen Kapten Nemo skrev något (varför jag talar om mig själv i tredje person? För att det helt enkelt känns rätt!) Kapten Nemo har varit i undervattensläge den senaste tiden, sökt efter Atlantis, på jakt efter den skimrande pärlan på havets botten... Om han funnit vad han sökt...? Nej jag tror inte det (men vet inte riktigt säker ändå) men nu befinner sig Kapten Nemo straxt under ytan, på periskopdjup. Han ser återigen hur livet på ytan fortgår som om inget hade hänt. Men i Kapten Nemos liv har det hänt mycket under denna djupdykning. Mycket som behöver bearbetas och läkas. han skall snart nå ytan igen... Dra in lungorna med den kyliga men friska luften. Snart är Kapten Nemo hos er igen.