Att Ge och Ta emot

Jag såg filmen Seven Puonds häromdagen och jag tycker den var bra och hyfsat osentimental (för att vara en amerikansk film). Men framför allt tar den upp ett Viktigt ämne.

(varning!!! nu kommer en spoiler om ni inte sett den men tycker ni skall läsa vidare ändå!)

Organdonation, trots att det finns ett stort behov saknas organ i Sverige, människor, barn och vuxna dör i väntan på ett organ... Varför är det så? för mig är valet så enkelt, är vi döda behöver vi inte våra organ längre. Att det ändå saknas beror nog inte på att det finns en ovilja att donera snarare att vi "inte tänkt på det" att det kanske är krångligt att anmäla sig, det är inte krångligt att anmäla sig, inte svårare än att klicka på länken här.

http://www.donationsradet.se/default____123.aspx

svårare än så här är det inte...


Logga in och anmäl.

Sen är det klart och sparat och dina anhöriga slipper också undra vad du tyckte, glöm inte det.

Och om man någon gång kommer in på ämnet och träffar någon som känner sig lite tveksam så finns det ju en väldigt enkel frågeställning, om Du själv behövde ett organ för att överleva skulle du då ta emot ett? Och om man är beredd att själv Få så bör man ju också vara beredd att Ge!

Och om man har barn, ja då blir det ju på något sätt både svårare Och enklare... För om det otänkbara skulle inträffa, Alla föräldrars värsta mardröm... Skulle vi då Ge? Skulle vi orka tänka på det? just då? Men om vårt eget barn Behövde ett organ för att överleva... Skulle vi inte då önska mer än Något annat att det fanns föräldrar som Orkat att Ge... Orkat Ge i den svåraste stund en förälder någonsin kan uppleva.

Jag tror att om man redan Har tänkt igenom dessa svåra frågor och ställningstaganden redan innan, nu när allt är bra och man inte står inför frågan helt konkret så kan det vara enklare. Då har man redan ett svar och behöver inte i den svåraste stund tänka, då har man redan gjort det...

Slut, Frågor?