Valborgsmässoafton 2009

En mycket lugn och städad tillställning i år med eld, sång och fyrverkeri och sedan direkt hem med barnen för läggdags. Upptäckte hur svårt det är att fotografera eld för att inte tala om fyrverkerier!!! Men men, alla vet ju hur det ser ut, i alla fall de flesta… En inuit (grönländare) kanske inte vet o har sett så där jättemånga valborgsmässoeldar när jag tänker efter… fast å andra sidan så har ju jag inte sett så där många gråsälar själv så det jämnar väl ut sig på något sätt? Men hur det gör det, jämnar ut sig alltså, hmmm ja det vete fan… Nu blev det så där stickspårsartat igen! Hade ju lovat mig själv (och er) att försöka sluta upp med sånt men det är tydligen helt hopplöst eller rättare sagt, Jag är tydligen helt hopplös!

Valborgsmässoeld ser ut så här (skriver det för säkerhets skull om nu någon inuit skulle surfa in på sidan, men varför skulle hon/han göra det??? har dom mobilt bredband på Grönland??? Bäst att sluta fundera nu tror jag…)

Ett Glatt barn vid elden, ja alltså en glad unge, inte ett glatt i betydelsen halt, person med låg friktion och liknande utan en glad dotter med vindsnurra (fattar inte varför hon hade den med sig??? ”but whatever makes you happy…”)

Fyrverkeri, fattar ni hur svårt det är att fotografera fyrverkeri på natten när kameran vill ha lååånga slutartider, önskar det var mer fyrverkeri på dagarna med ordentligt dagsljus så man kunde få korta slutartider, men det är tydligen för mycket begärt. Bra uttryck förresten ”det är tydligen för mycket begärt” låter lite så där lagom bittert och som om man bar väldigt mycket orättvisor på sina axlar… eller möjligtvis i två ICA-kassar om man har såna där smala o sluttande axlar som allt bara halkar av (nej jag har inte det, men vet dom som har) till och med upplevda orättvisor. Har fler exempel på irriterande uttryck men det får nog bli ett eget inlägg

Valborgsmässoafton 2008

I kväll blir det som vanligt lite valborgseld men i år med barnen. Förra året var lyckat och jag firade med några gamla kompisar från förr.


Vi gillar att ta det rätt lugnt, och brukar samlas i god tid före vi tänder på… ta några öl o bara softa lite…


Robert (den skojaren) hade slängt in ett par burkar hårspray i vår eld, tror i alla fall det var hårspray? Kan ha varit nåt annat också, man vet aldrig riktigt med den där Robert. Gissa om det smällde till, alla tyckte det blev en rolig effekt…


Vår eld förra året

Vegansamtal

Har en arbetskamrat som är vegan men i övrigt en klok och rolig person. Men tydligen med något traumatiskt köttminne från bardomen…? Vi brukar naturligtvis terrorisera varandra med kött och bulgur…

Vi hade ett intressant samtal för ett tag sedan och det visade sig att det inte var kött i sig som var problemet. Det var snarare hur köttet hamnar på tallriken, alltså att man är tvungen att döda djuret innan man lagade till det, själva dödandet var alltså problemet. Och då spelade det ingen roll om det var storskaliga slakterier eller husbehovsjakt på t.ex. älg och rådjur eller något stackars flygfä…

Intressant tyckte jag och frågade då om han skulle kunna tänka sig att äta kött om djuret dött på naturlig väg (men alltså inte väg i bemärkelsen road kill… typ viltolycka för det var tydligen en form av jakt för honom även om det var lite udda jaktmetod…). Jo det skulle gå bra om djuret dött av sig självt så att säga.

Så summan av kardemumman och det vi enades om var att om man hittade ett självdött djur i skogen så skulle det gå bra att äta även för en vegan som han! Men hur ofta stöter man på en död gammal älg i skogen? Men håller numera alltid utkik efter döda djur i skogen som jag skulle kunna bjuda honom på, såg en ekorre härom dagen men den var nog inte riktigt färsk och jag vill ju inte att hans första köttupplevelse på länge skall var någon sur o seg gammal ekorre! Så jag fortsätter hålla utkik.

Så Om ni skulle stöta på dött o färskt vilt på någon skogspromenad så kan ni väl släpa hem det så att vi får se en vegan mumsa på självdött kött, skulle va rätt kul tycker jag.

Rapport från min balkong

Några dagars värme och vårsol så ser man genast att det börja vakna.

Kanske inte sådär väldigt intressant... men lägger i alla fall upp några bilder på den botaniska utvecklingen på min balkong om någon vill se.

klicka på bilden för full storlek och man ser faktiskt hur komplex och fantastisk verkligheten kan vara om man bara tar sig lite tid att stanna upp ett tag och betrakta detaljerna som så lätt går förlorade om man bara tittar långt fram och inte tar till vara de små ögonblicken…


Klematisen mår bra och visar vad lite värme och ljus kan göra...


Klematis på gång.


Ormbunken (någon sorts bräken) rullar upp sitt första blad mot ljuset.


Nu några bilder från kaprifolens första trevande försök efter en lång tid av mörker och kyla...








And now to something completly different, eller kanske inte ändå...


Funkian har börjat veckla ut sina blad och man kan redan nu se en antydan till den vita kanten. Om jag har tur så kommer den att blomma den med.

Det var allt från balkongen lördagen vecka 17.

Lovar att försöka skriva om något mer intressant nästa gång...

Hurra för SVT och kvalitets-tv

Jag är så glad att jag betalar min tv-licens så att det kan produceras kvalitetstv och så fina barnprogram också…

Själv så tror jag att det är den där blå flodhästen som är fel, den kan ju inte va kompis med apan! Det fattar väl vem som helst…

Tikka masala och lite annat...

Några mattips igen, jag har provat Hemköps färdiga orientaliska såser i alla fall två av dem. De är faktiskt riktigt bra tycker jag, för att vara färdiga alltså… men å andra sidan så tillverkar jag inte min egen curry heller (fast det vore ju kul att prova det också nån gång, mmmm nu vet jag att några säkert suckar och tycker att ”matnörderiet har nått otillåtet långt…

- Get a life!!!

Säger jag till mig själv,

- Ok ska göra det, jag lovar! Ska bara göra lite curry först…

svarar jag mig själv då. I det läget brukar jag bara sucka och ge upp o tänka,

- Ja gör din förbannade curry först då! Men sen får det fan vara nog! Sluta krångla, ta en knäckemacka och åk in till stan sen!

Ibland tror jag att jag behöver någon annan än mig själv att prata med, jag blir bara så irriterad av att prata med mig…)

Nu blev det en sån där lång utläggning igen som jag vet att man inte skall ha på sina bloggar för ingen orkar läsa mer än några rader men vad skall jag göra???
Jag har ju en ovana att halka in på små stickspår och som en galen godsfinka (järnvägsvagn avsedd för varutransporter) skena nerför den tankemässiga rangerbangården istället för att lugn och metodiskt hålla mig på stambanan. Är förresten rätt dålig på att sätta punkt också och har gärna ett tjog bisatser.

Har nästan glömt nu vad jag skulle skriva om…

Jo just det ja, Hemköps färdiga såser! Det här gjorde jag häromdagen.


Först stekte jag lite kycklingfilé i margarin och sesamolja.


Sesamoljan är mycket smakrik så det räcker med betydligt mindre än vad man normalt använder med andra oljor.


Och här är såsen! den är riktigt bra tycker jag och har även provat deras Thai Currysås den är också helt ok. en burk kostar 20 kr så den är helt klart prisvärd också.


Brukar ha i lite extra vattenkastanjer också för knaprigheten och ibland kokosmjölk om jag vill ha en mildare smak för såsen är helt klart välkryddad.


Så är det bara att röra ihop allt och låta koka en liten stund, hade föresten i purjolök också och lite jordnötter till serveringen.

Grått men de första gröna stänken är här

Min balkong är fortfarande grå i den kyliga vårvinden, men det som sett dött ut börjar så sakta vakna till liv. Jag tänkte hålla er lite uppdaterade i bilder tills det grönskar på riktigt, för det kommer det att göra i år med.

Klematis och ormbunkar.


Klematis och kaprifol.


Små skott på klematisen.


Ormbunkarna vilar fortfarande, det lilla gröna är från förra sommaren.


Funkian börjar visa sig.

Så ser det ut just nu, men bara värmen kommer nu så tar det fart på riktigt.

Små idiotsaker som ända gör mig galen...

I dag tänkte jag börja en ny liten serie av betraktelser, tror jag skall kalla det något i stil med "små idiotsaker som ända gör mig galen..." Alltså sånt som retar mig och får mitt vanligtvis lugna temperament att börja småsjuda. Jag menar då små skitsaker inte dom stora frågorna som varför det dör ett barn var 5:e sekund av svält eller förorenat vatten, varför människor torteras i det vi kallar civiliserade länder (och i en massa andra länder också), varför en stelbent byråkrati ibland saknar all empatisk förmåga, varför organiserad brottslighet inte bekämpas med alla medel i Sverige, det är ju bara några av dom Stora frågorna som man kan känna starkt för!!! jag menar dom där små retliga sakerna i vardagslivet som dom flesta retar sig på (möjligtvis med undantag för buddistiska munkar och veganer som är för milda/trötta för att bry sig). Första skitsaken som gör mig "lite" vansinnig...

Jag kan bli rätt irriterad på seniora medborgare (gamlingar), har iof inget emot seniora medborgare (gamlingar), bara när man står i kö med fyra saker i korgen och det är lång kö både före och efter en och ALLA!!! seniora medborgare (gamlingar) före en Måste!!! betala med jämna pengar! Dom står där och letar i alla fack i plånboken och i alla skrymslen och vrår i sina kläder för att hitta en 50-öring istället för att ge en hundring (som dom ju alltid har, också) till tjejen/killen i kassan å sortera upp sina växelpengar lite bättre hemma istället. Det är värst på Coop har jag märkt… Jo jag vet, skitsak, men det får mig alltid lite ur balans... Speciellt om man står med två trötta och lite gnälliga barn och bara vill komma hem och börja med middagen.

Några minutrar av Era liv...

Det sitter en man som heter Troy Davis i dödscell i Georgia… Han är med Största sannolikhet oskyldig till det brott han nu suttit i 18 år för… Amnesty International har en kampanj för honom och att han skall få sin sak prövad igen eftersom i stort sett ALLA vittnen har tagit tillbaka sina vittnesmål och säger att dom blev pressade av polisen att lämna falska vittnesmål. Få verkar bry sig… men om du tar någon minut av ditt liv och registrerar dig Gratis så kan du göra skillnad… och jag lovar du har några minuter… för det kan ju faktiskt rädda ett liv…

Klicka på länken och registrera er, det tar mindre än 2 minuter av era liv… och kostar inget mer än era minutrar... Och ja det är bråttom...

http://takeaction.amnestyusa.org/siteapps/advocacy/index.aspx?c=jhKPIXPCIoE&b=2590179&template=x.ascx&action=12168

Pokémon och handbojor

Sitter här vid datorn o skriver då jag plötsligt hör från tv:n

– Om ni inte lämnar området kommer ni att föras bort i obekväma handbojor…

Va??? tänker jag…

– Hörrni barn vad tittar ni på??


– Pokémon Battle Dimension

Blir svaret.

Ja det var ju bra (tror jag?) men jag fick lite, hmmm… andra associationer när jag hörde det där, varför hade översättarna översatt manuset med ”obekväma” handbojor? Varför inte bara handbojor???

Detta Är Obekväma handbojor…



Och detta Är Snygga handbojor…? Hmmm, tror jag känner i alla fall några som nu får tindrande ögon... :)

Och detta Är… något helt annat, bekväma handbojor kanske???

Måndag

Har kommit på att man nog måste skriva lite oftare på bloggen om någon ska vilja läsa… alltså kan jag ju berätta om min spännande dag så här lång i alla fall. Följde barnen till skolan, båda cyklar och jag travar efter o håller ett vakande öga på Ebba. Måste få min egen cykel fixad snart, behöver nytt framdäck och slang. Tror jag ska investera i ett däck som tål glassplitter denna gång. Lämnade tillbaka 8 av Claras försenade låneböcker. Tog en rask entimmaspromenad. Skrev ett viktigt brev, Och DÄR har alla slutat läsa!

Nu kan ni ju lyssna på denna video (en Favorit i repris)
Det är något visst med denna låt som passar det finska/svenska vemodet så perfekt.
Efter 2.10 kommer som jag tycker en enormt bra transformation från gitarrsolo till cello!



Här är originalet, och man måste ju inte nödvändigtvis välja vilken man tycker är bäst...

Ebba kan cykla!

Nu i förra veckan åkte stödhjulen av och Ebba lärde sig cykla. Med skräckblandad förtjusning och maximal koncentration for hon fram och tillbaka som en virvelvind. Hennes självkänsla växte med flera meter (mäter man självkänsla i meter förresten??? Eller i kilo??? eller vad???)
Inte för att den varit speciellt dålig innan precis men nu kände hon sig som en stor flicka på riktigt! Som Kan cykla!!! Blir ju skönt i sommar också när vi alla tre kan cykla till badet o Ebba och jag inte behöver gå medans storasyster Clara cyklar ensam före oss, ja det kommer att bli riktigt bra.

Stor koncentration...


Håller balansen (med tungan)

Här är det lite svårt, balansen sviker och jag närmar mig fotografen! (jag)

Men klarar att svänga undan i sista stund...

Ny tur och det går ju bara så bra!

Lätt som en plätt, tror jag e bäst i världen just nu på att cykla!

Fisa i hissen

Fredag, 43 (långa) sekunder

Man hinner rätt mycket på 43 sekunder (tiden det tar att åka de 13 våningarna upp till vår lägenhet). Följande lätt absurda samtal utspelade sig i hissen när jag åkte upp med mina flickor. Jag ”råkade” flatulera… någonstans mellan våning 2 och 3 http://sv.wikipedia.org/wiki/Fisa vilket alltid väcker en viss munterhet hos en 6 o 9 åring… bad om ursäkt och påpekade (helt sant) att det i alla fall inte luktade.

Clara:
– Jag tycker att det luktar lite rödvin…

Inför denna märkliga kommentar kände jag att jag var tvungen att påpeka

Jag:
– Men jag har ju inte druckit något vin sen i lördags!

Clara:
– Du borde få medalj…

Vet inte om hon var ironisk? men jag tror inte det… Clara är inte den ironiska typen, ännu…
Ebba som gärna vill ha ett ord med i laget drar upp en ett o ett halvt år gammal händelse.

Ebba:
– Pappa minns du när jag kissade på mig i hissen??!!!

Jo jag mindes det rätt tydligt, ebba var typ 4,5 år och vi hann inte upp från lekparken, Ebba lämnade ett smalt spår från hissen till vår ytterdörr. Jo jag svabbade av det med Ajax och vatten om nu någon undrar. Jag bekräftade för Ebba att jag väl mindes händelsen varpå hon verkade nöjd med att ha bidragit till samtalet. Vid det här laget var vi uppe på våning 13. När vi stiger ut ur hissen ser Ebba på mig och säger,

Ebba:
– Pappa… Du skulle nog behöva en lång semester…

Ja det skulle jag nog…

Äntligen!!!

Äntligen! Idag kom de fram, de vi väntat så länge på. På ett nästan rituellt långsamt sätt rörde de sig längs gator och trottoarer och lade hela kvarter i gnistrande dammoln där de dragit fram. För att en gång för alla göra slut på vintern. Tack till alla gula, stora och små sopmaskiner som sopade bort de sista resterna av en ändlös, mörk o hopplöst envis vinter. Jag vill att våren skall bli riktigt lång nu… så att jag hinner med.