lördag, januari 30, 2010

Surströmming och Belugakaviar

Hmmm... Jo jag vet att det är lite tunnsått med inläggen här men det beror på att jag just nu facebookar en hel del och DÄR till skillnad från HÄR så får jag rätt mycket respons på det jag skriver... Nåja jag kan ju i alla fall skriva lite om ett rätt traumatiskt minne, en upplevelse av den norrländska delikatessen surströmming. för väldigt många år sedan var jag med om detta.

Surströmming har jag bara ätit en gång, för en väldans massa år sedan när jag bodde i studentkorridor på "Lappis", (Forskarbacken 15 om någon vill kolla på Eniro...).

Vi hade några (2) muntra norrländskor som ville ha surströmmingskalas! Och ja visst varför inte tycket vi 13 andra i korridoren som inte hade den blekaste aning om vad som väntade...

Nåja, en lagom kulen fredag så dukade de upp alla burkar och tillbehör som ingår, jag minns att det var rödlök och knäckebröd (och gräddfil tror jag). Kvällen inleddes med ett större antal snapsar (vilket jag inte är helt kompatibel med, därav mitt något suddiga minne vad gäller eventuella tillbehör som jag kan ha glömt bort.). ...

sedan öppnades burkarna utan någon som helst förvarning! och vi 13 surströmmingsoskulder såg på varandra och undrade gemensamt så smått om det verkligen var en sådan strålande plats att tillbringa en i övrigt trivsam fredagskväll på...

Som tur var fanns det en hel del öl (av högre procenthalt) på plats, dessa kunde i viss mån bedöva och muntra upp oss medan våra norrländska vänner obekymrat förevisade hur den nu i snabb takt ruttnande sillen skulle avnjutas. det var knäckebröd, lök och gräddfil (tror jag...) inslaget i ett slags konstigt paket.

Kraftig bedövade, tack Gud och Lov, åt vi denna märkliga kost under vad som skulle kunna betecknas som människor med skarpslipade bilor ovan sina huvuden kämpande för att överleva för att få se morgondagen gry, ja jag kan inte beskriva det på något annat sätt...

Ingen av oss ville ju göra våra nu, "mycket muntra" norrländskor besvikna och vi tuggade och åt med leenden som sa "oooohhh vad gott!!! Det här var!
!!..."

Egentligen så kände vi nog alla; "ta mig härifrån och skjut mig i knäskålarna... AJJJAJJJAJJJ, Men, Tack... så MYCKET!!!"

Tyckte speciellt synd om mina Persiska vänner i korridoren, de brukade bjuda på stora burkar av Belugakaviar och Saffransris som uppskattades av oss alla. Och nu satt de här och åt sill som borde ha trippla dödskallar på sig.


Jag tror aldrig våra norrländska vänner helt och hållet uppfattade situationen vilket så klart var bra och surströmmingsfesten avslutades med muntra leenden och vem- kan-trycka-ihop-en-tom-ölburk-mot-pannan-lekar.

Efter ca. tre veckor var till och med doften av kalaset borta...


Våra Persika korridorvänner brukade "korka upp" halvkilosburkar med Belugakaviar som de fått hemifrån. Precis denna typ av burkar... Minns det blå locket med visst välbehag och bjuda oss på. Fattiga studenter som sitter och äter Belugakaviar och saffransris, det var inte helt fel... Det gamla goda 80-talet :-)

Beluga caviar is caviar consisting of the roe (or eggs) of the Beluga sturgeon found primarily in the Caspian Sea. It can also be found in the Black Sea basin and occasionally in the Adriatic Sea. Beluga caviar is the most expensive type of caviar, with present market prices ranging from $7,000 to $10,000 per kilogram."


torsdag, januari 28, 2010

Julkrubba del 4

Till vänster (A) ser vi Arthur Dent (för de som inte vet vem detta är hänvisar jag till Wikipedia) med handduk och allt.

Arthur är ju som vi vet en smula otursförföljd skulle man väl kunna påstå, ja ja, förutom det att han överlevde jordens undergång då... Men ändå...

Till höger (B) ser vi ett exempel på otur. Det är Arthur som kommer att få donera sin kropp (vare sig han vill eller inte) till vår julkrubba. Melchior "The Cool King of Goa" kommer att överta hans lekamen och med allt vad vetenskapen kan åstadkomma i kärlkirurgi (o lite sånt...) få sitt huvud transplanterat till denna överraskade donator. Vad Arthur skall göra i fortsättningen vet jag inte riktigt ännu, kanske kan han bli nån sorts herde?

Ps. Jesusbarnet är nu återfunnet och befinner sig i trygghet.

Julkrubba del 3

Den andre konungen är nu klar i vår sargade julkrubba. det är Don Caspar ("the King pin of Yemen") som kommit på plats bredvid Sin kompis Balthasar ("the pink shaved hamster of Babylonia").

Vår tredje kung saknas fortfarande men idag på kvällskvisten så kom Ebba med ett konungahuvud... Tusan vet var hon fått det ifrån men där var det i alla fall... Så nu saknas bara en liten detalj, typ en kropp till Melchior som Ebba "hittade"...

Som uppmärksamma betraktare kanske lägger märke till saknas nu en person... Kanske vad man skulle kunna kalla huvudpersonen! Igen! Ebba hävdar som vanligt sin oskuld i försvinnandet och om Jesus inte dyker upp inom ett par dagar får jag väj öppna en flaska Champagne till då...

I det här fotot: Don Caspar "the king pin of Yemen", Balthasar "the pink shaved hamster of Babylonia"

Julkrubba del 2

Som vissa kanske minns så hade min kära yngsta dotter Ebba kraftigt reducerat och dessutom i viss mån vandaliserat vår julkrubba i unga år.

Vi har nu restaurerat en av de vise männen, om än inte till ursprungligt skick så i alla fall givit honom en väsentlig kroppsdel åter.

Om ni mot förmodan skulle tycka att han ser något annorlunda ut så titta då på vårt lilla (glada) Jesusbarn i mitten så tror jag ni ändå håller med om att denne vise man (Huruvida det är Kaspar, Melchior eller Balthasar låter vi ännu så länge vara osagt.) på de flesta sätt ändå kan betraktas som fullkomlig normal!

Nu återstår restaureringen av den andre vise mannen.
Föräldrarna, den tredje vise mannen, alla djur och herdar samt eventuellt närvarande änglar är och förblir spårlöst försvunna… Ebba hävdar naturligtvis sin totala oskuld i deras försvinnande men både storasyster Clara och jag vet med stor säkerhet vem den skyldiga äro…

Barnen är (trots) sin katolska mors inflytande Mycket glada över att vi nu lyckats ge åtminstone en av de vise
männen förmågan att orientera sig i tre dimensioner tillbaka!