Vilken känsla för rytm och moves!!! Men jag förstår att hon/han börjar krokna lite vid 1.50 min... :-D
Jag pallar inte med den där skiten längre
13 år sedan
tisdag, september 29, 2009
måndag, september 28, 2009
Trons makt...
Whitest Kid U' Know. en av mina nya favoriter!!!
Jag vet inte varför...??? Men Jag tycker det här korta 15 sekundersklippet är så fruktansvärt kul!!! Små subtila detaljer som när Mannen efter 7 sekunder tittar upp och ut mot... och den lilla killens smått drömmande och fantiserande blick... Det är så outtalat men Ändå så tydligt och överraskande slut...
Men så läste jag också MAD på den tiden den tidningen fanns i Sverige...
Jag vet inte varför...??? Men Jag tycker det här korta 15 sekundersklippet är så fruktansvärt kul!!! Små subtila detaljer som när Mannen efter 7 sekunder tittar upp och ut mot... och den lilla killens smått drömmande och fantiserande blick... Det är så outtalat men Ändå så tydligt och överraskande slut...
Men så läste jag också MAD på den tiden den tidningen fanns i Sverige...
Badmintontrauma
Hämtade Ebba för drygt en timme sedan, när vi höll på att låsa upp våra cyklar så säger Ebba plötsligt:
Vi har spelat badminton idag...
Ja, va kul sa jag, för det trodde jag det va.
Jag vill aldrig spela badminton mer!
Va? Varför då?
Vi spelade Slem!
Slem???? Spelade ni slem???
Ja...
Vad är Slem???
Det är som Bläckfisken, Sa Ebba som om det skulle förklara allt...
Bläckfisken???
Ja fast om man står still så blir man självkullad!!!
Jaha?
Och då DOG man!!!
Dog man!!!
Nej man blev förvandlad till sjögräs!!!
Oj då... sjögräs...? Ok, ska vi åka hem nu? Det blir pastasallad till middag. sa jag för att muntra upp min numera för tillfället badmintonhatande dotter.
Jag minns kanske fel men på min tid var badminton lite annorlunda, tydligen har sporten utvecklats en hel del utan min vetskap. Men jag förstår Ebba, jag skulle inte heller vilja bli självkullad varje gång jag stod still och dessutom bli förvandlad till sjögräs...
Bäst att börja med pastasalladen nu...
Slut, Frågor?
söndag, september 27, 2009
Själv är bästa (dräng) eller idetta fall piga...
Jag läste i kväll på en väns blogg att hennes 4,5-åriga dotter precis själv klippt av sig håret... Och i morgon är det fotografering på förskolan... Jag har svårt att låta bli att säga Ha ha ha!!! För jag har varit där och vet hur det känns och det gör antagligen rätt många föräldrar med mig.
Men för min vän som varit tvungen att vänta så många år på detta oundvikliga så vill jag ingjuta lite tröst och framtidshopp genom denna lilla bildsvit på min egen Ebba som vid 2,5 års ålder ville fixa till sig lite...
"Pappa... Titta!!!" sa Ebba när hon med sin lilla hand full av hår kom ut i köket till mig...
Min första tanke var... Helvete!!! Vad kommer A att säga nu???!!! Min andra tanke var... Undrar vad en enkel flygbiljett till Sydamerika kostar!!!???
Ebba var så KLART!!! Lika glad som Alltid!!! Och det gick att till nöds "kamma över" lite... Men jag kan ju säga att det var en "viss" munterhet bland Dagispersonalen när vi dök upp nästa morgon...
Men naturen har sin gilla gång och avklippt hår växer ut... Så du min vän "S" jag lovar att även din dotters hår kommer att växa ut och bli lika fint som förr! (det är så klart storasyster Clara som står bakom Ebba och viftar med fingrarna...)
Nåja det Finns värre saker än "självklippt" hår...
Som när min lillasyster i 3-årsåldern smet iväg en vacker sommarkväll till lekplatsen. Att smita iväg till lekplatsen låter väl inte så farligt tycker ni nog nu. Nej kanske inte, men just denna 3-åring hade en rätt svår maginfluensa vid tillfället...
Hon har alltid varit envis som en röd gris och just denna kväll hade hon bestämt sig för att lekplatsen var en utmärkt plats att tillbringa kvällen på, maginfluensa??? Strunt samma!!! För här skulle det minsann åkas rutschbana, gungas i gungor, klättras i klätterställningar och snurras i karusellen!!!
Man kan väl uttrycka det så här... Att när mina oroliga föräldrar till slut fann henne på lekplatsen så hade hon lämnat ett stort antal... Hmmmm låt oss kalla det "tydliga spår"... Där hon i muntert men inte helt "tätt" tillstånd hade lekt.
Detta var ju på 60-talet då människor kanske? på ett annat sätt än idag kände ett större ansvar för sin omgivning. Alltså tillbringade mina föräldrar ett obestämt antal minutrar, men dom var Inte få... Det Vet jag! vid lekplatsen denna nu sena kväll med trasor, klorin och mängder med hinkar vatten för att sudda ut och sanera sin dotters magsjuka framfart på denna för oss barn i området så populära plats.
Så vad är ett klippt hår egentligen mot totalsanering av en "magsjuk" lekplats...?
Och i morgon kommer mina två små älsklingar tillbaka till mig för en hel vecka, Längtar!!!
Slut, Frågor?
Men för min vän som varit tvungen att vänta så många år på detta oundvikliga så vill jag ingjuta lite tröst och framtidshopp genom denna lilla bildsvit på min egen Ebba som vid 2,5 års ålder ville fixa till sig lite...
"Pappa... Titta!!!" sa Ebba när hon med sin lilla hand full av hår kom ut i köket till mig...
Min första tanke var... Helvete!!! Vad kommer A att säga nu???!!! Min andra tanke var... Undrar vad en enkel flygbiljett till Sydamerika kostar!!!???
Ebba var så KLART!!! Lika glad som Alltid!!! Och det gick att till nöds "kamma över" lite... Men jag kan ju säga att det var en "viss" munterhet bland Dagispersonalen när vi dök upp nästa morgon... 
Men naturen har sin gilla gång och avklippt hår växer ut... Så du min vän "S" jag lovar att även din dotters hår kommer att växa ut och bli lika fint som förr! (det är så klart storasyster Clara som står bakom Ebba och viftar med fingrarna...)Nåja det Finns värre saker än "självklippt" hår...
Som när min lillasyster i 3-årsåldern smet iväg en vacker sommarkväll till lekplatsen. Att smita iväg till lekplatsen låter väl inte så farligt tycker ni nog nu. Nej kanske inte, men just denna 3-åring hade en rätt svår maginfluensa vid tillfället...
Hon har alltid varit envis som en röd gris och just denna kväll hade hon bestämt sig för att lekplatsen var en utmärkt plats att tillbringa kvällen på, maginfluensa??? Strunt samma!!! För här skulle det minsann åkas rutschbana, gungas i gungor, klättras i klätterställningar och snurras i karusellen!!!
Man kan väl uttrycka det så här... Att när mina oroliga föräldrar till slut fann henne på lekplatsen så hade hon lämnat ett stort antal... Hmmmm låt oss kalla det "tydliga spår"... Där hon i muntert men inte helt "tätt" tillstånd hade lekt.
Detta var ju på 60-talet då människor kanske? på ett annat sätt än idag kände ett större ansvar för sin omgivning. Alltså tillbringade mina föräldrar ett obestämt antal minutrar, men dom var Inte få... Det Vet jag! vid lekplatsen denna nu sena kväll med trasor, klorin och mängder med hinkar vatten för att sudda ut och sanera sin dotters magsjuka framfart på denna för oss barn i området så populära plats.
Så vad är ett klippt hår egentligen mot totalsanering av en "magsjuk" lekplats...?
Och i morgon kommer mina två små älsklingar tillbaka till mig för en hel vecka, Längtar!!!
Slut, Frågor?
lördag, september 26, 2009
Stambyte och leksaker
Min kära x fru har haft stambyte i sin lägenhet och jag har så klart kunnat ge henne tak över huvudet i de dagar det varade. Men nu har hon lämnat vår lägenhet och har flickorna hos sig resten av veckan.
Kvar glömde hon ett nummer av ”Hänt Bild” en rätt märklig publikation egentligen men jag kunde så klart inte låta bli att bläddra i den… :-).
Där fanns en artikel om Lady Gaga och att hon tydligen verkar vilja ha sex med alla och allt som inte är ordentligt fastskruvat i golvet… Detta fick mig att fundera över de märkliga rykten som florerat på senare tid att Lady Gaga skulle vara en man???
Men om så vore fallet så skulle väl åtminstone någon av alla dessa icke ordentligt fastskruvade kontakter ha reagerat på att hon inte var så att säga utrustad på det sätt som förväntats…? Alltså tror jag inte på dessa rykten utan sannolikt är det bara ännu ett av alla dessa märkliga påståenden som poppar upp så fort någon blir lite för känd, lite för framgångsrik…
Men det var ju inte det jag egentligen skulle skriva om, jag tänkte bara helt kort skriva om: 3 saker man inte bör ge barn…
1. Guldhamstrar eller liknande små gnagare. Varför? Därför att barn tröttnar så in i helvete snabbt på att se den lilla gnagaren springa runt i sitt hjul och vem kan klandra dem för det??!!
Guldhamstern är dessutom från födseln utrustad med små men mycket vassa tänder som den mer än gärna begraver djupt i små barnhänder. Detta får de flesta barn att reagera negativt och inte helt sällan också öka förbrukningen av Pippi Långstrump-plåster tills den når i det närmaste astronomiska summor…
Hamstern är för övrigt ett nattaktivt litet djur och gnisslar sig i sitt hjul genom dygnets mörka timmar vilket gör det i det närmaste helt omöjligt för små barn att sova i samma rum som den energiske gnagaren, alltså måste den på nätterna bo i ett annat rum vilket vanligtvis brukar bli köket.
Köket luktar därför varje morgon av sur hamsterurin och sågspån, något som betydligt hämmar frukostaptiten.
Ett hamsterägande brukar alltid sluta med en lögn… Hamstern brukar oftast på ett eller annat sätt förpassas till de så kallade sälla jaktmarkerna och oftast är det pappan i familjen som måste utföra detta smutsiga jobb medan mamma får brodera ut lögnen om hur en tant från landet kom och hämtade hamstern medan barnen sov och tog med den lille gnagaren till ett lyckligt liv på en bondgård bland får, kor och ystra fuxar. Sanningen ligger lång ifrån detta…
Nåja, Vila i frid lilla Smulan, Du har det säkert bra där du är…
2. Man bör Aldrig!!! Hur mycket än 4-åringen gråter, bönar och ber ge dem en burk med 150.000 paljetter i osorterade färger… Ge Aldrig efter!!! Dessa paljetter kommer i Åratal!! att förfölja er, i varje vaket ögonblick av era liv.
För även om ni köper hundratals liter med skollim för att fästa dessa paljetter på lämpligt underlag med så kommer ni att upptäcka att minst 100.000 av paljetterna har fått ett eget liv och är på ständig drift i ert hem och hemsöker er precis överallt, det kommer inte att finnas en enda fläck i ert hem, en enda punkt på er kropp som inte har utsatts för ett paljettangrepp!!!
Paljetter är 1000-falt värre än granbarr! Paljetter är ett djävulskt påfund av en bitter och sadistisk person långt, långt borta i ett främmande land som på detta sätt vill ta hämnd på alla föräldrar för att han av sin elaka mamma o pappa tvingades äta gröt till frukost när han egentligen ville ha formfranska med marmelad… Så är det! Så låt er aldrig vad som än händer luras att köpa den där burken med paljetter… Det kommer ni i åratal att bittert få ångra.
3. Leksaker med små, hårda och vassa tillbehör. Dessa leksaker kan verka så oskyldiga och harmlösa där i leksaksaffären. Men när de packats upp och lösgjorts från alla små trådar och gummiband i sina formpressade plasthöljen så visar de sitt rätta jag.
Själva dockan/actionfiguren är rätt harmlös… Det är alla små, hårda och vassa tillbehör som utgör faran och själva helvetet!
Jag skrev om detta redan i februari men då i ett annat sammanhang men så här är det ju…
Att försöka smyga in i ett kolsvart barnrum för att stoppa om barnen en sista gång inför natten är då förenat med stor risk. Att trampa barfota på små vassa accessoarer eller vapen till Barbie, Bratz, Actionman eller gud vet vad i hårdplast som med lätthet tränger djupt in i foten är förenat med en intensiv smärta, och jag tror att alla föräldrar i största möjliga mån vill undvika att väcka sina barn genom att spontant o högt utbrista AAAAAAAAJJJJjjjjj HELVETES DJÄVLA SKIT!!!!!! Eller något annat färgstarkt uttryck som lätt kan skapa traumatiska barndomsminnen hos små sovande barn när de väcks på detta något brutala sätt i helt kolsvarta rum.
Alltså… Docka/actionfigur helt ok, men släng alla små rakbladsvassa vapen och accessoarer så fort barnet vänder ryggen till, gå på McDonalds, på bio vad som helst för att kompensera men gör er fortast möjligt av med dessa fotsulepenetrerande föremål, tänk på att det faktiskt är för era barns bästa…
Det var allt för i kväll.
Just det, en sak till bara, när jag talade med mitt x i eftermiddags på telefon så hörde jag henne plötsligt säga under vårt samtal ”Du Skall Fråga Innan du tar Elisabeth Arden gumman!” Gumman var min 6-åriga dotter Ebba… Jag säger bara Suck… Nåja hos mig är det rätt tunnsått med Elisabeth Arden… i alla fall ännu så länge…
Kvar glömde hon ett nummer av ”Hänt Bild” en rätt märklig publikation egentligen men jag kunde så klart inte låta bli att bläddra i den… :-).
Där fanns en artikel om Lady Gaga och att hon tydligen verkar vilja ha sex med alla och allt som inte är ordentligt fastskruvat i golvet… Detta fick mig att fundera över de märkliga rykten som florerat på senare tid att Lady Gaga skulle vara en man???
Men om så vore fallet så skulle väl åtminstone någon av alla dessa icke ordentligt fastskruvade kontakter ha reagerat på att hon inte var så att säga utrustad på det sätt som förväntats…? Alltså tror jag inte på dessa rykten utan sannolikt är det bara ännu ett av alla dessa märkliga påståenden som poppar upp så fort någon blir lite för känd, lite för framgångsrik…
Men det var ju inte det jag egentligen skulle skriva om, jag tänkte bara helt kort skriva om: 3 saker man inte bör ge barn…
1. Guldhamstrar eller liknande små gnagare. Varför? Därför att barn tröttnar så in i helvete snabbt på att se den lilla gnagaren springa runt i sitt hjul och vem kan klandra dem för det??!!
Guldhamstern är dessutom från födseln utrustad med små men mycket vassa tänder som den mer än gärna begraver djupt i små barnhänder. Detta får de flesta barn att reagera negativt och inte helt sällan också öka förbrukningen av Pippi Långstrump-plåster tills den når i det närmaste astronomiska summor…
Hamstern är för övrigt ett nattaktivt litet djur och gnisslar sig i sitt hjul genom dygnets mörka timmar vilket gör det i det närmaste helt omöjligt för små barn att sova i samma rum som den energiske gnagaren, alltså måste den på nätterna bo i ett annat rum vilket vanligtvis brukar bli köket.
Köket luktar därför varje morgon av sur hamsterurin och sågspån, något som betydligt hämmar frukostaptiten.
Ett hamsterägande brukar alltid sluta med en lögn… Hamstern brukar oftast på ett eller annat sätt förpassas till de så kallade sälla jaktmarkerna och oftast är det pappan i familjen som måste utföra detta smutsiga jobb medan mamma får brodera ut lögnen om hur en tant från landet kom och hämtade hamstern medan barnen sov och tog med den lille gnagaren till ett lyckligt liv på en bondgård bland får, kor och ystra fuxar. Sanningen ligger lång ifrån detta…
Nåja, Vila i frid lilla Smulan, Du har det säkert bra där du är…
2. Man bör Aldrig!!! Hur mycket än 4-åringen gråter, bönar och ber ge dem en burk med 150.000 paljetter i osorterade färger… Ge Aldrig efter!!! Dessa paljetter kommer i Åratal!! att förfölja er, i varje vaket ögonblick av era liv.
För även om ni köper hundratals liter med skollim för att fästa dessa paljetter på lämpligt underlag med så kommer ni att upptäcka att minst 100.000 av paljetterna har fått ett eget liv och är på ständig drift i ert hem och hemsöker er precis överallt, det kommer inte att finnas en enda fläck i ert hem, en enda punkt på er kropp som inte har utsatts för ett paljettangrepp!!!
Paljetter är 1000-falt värre än granbarr! Paljetter är ett djävulskt påfund av en bitter och sadistisk person långt, långt borta i ett främmande land som på detta sätt vill ta hämnd på alla föräldrar för att han av sin elaka mamma o pappa tvingades äta gröt till frukost när han egentligen ville ha formfranska med marmelad… Så är det! Så låt er aldrig vad som än händer luras att köpa den där burken med paljetter… Det kommer ni i åratal att bittert få ångra.
3. Leksaker med små, hårda och vassa tillbehör. Dessa leksaker kan verka så oskyldiga och harmlösa där i leksaksaffären. Men när de packats upp och lösgjorts från alla små trådar och gummiband i sina formpressade plasthöljen så visar de sitt rätta jag.
Själva dockan/actionfiguren är rätt harmlös… Det är alla små, hårda och vassa tillbehör som utgör faran och själva helvetet!
Jag skrev om detta redan i februari men då i ett annat sammanhang men så här är det ju…
Att försöka smyga in i ett kolsvart barnrum för att stoppa om barnen en sista gång inför natten är då förenat med stor risk. Att trampa barfota på små vassa accessoarer eller vapen till Barbie, Bratz, Actionman eller gud vet vad i hårdplast som med lätthet tränger djupt in i foten är förenat med en intensiv smärta, och jag tror att alla föräldrar i största möjliga mån vill undvika att väcka sina barn genom att spontant o högt utbrista AAAAAAAAJJJJjjjjj HELVETES DJÄVLA SKIT!!!!!! Eller något annat färgstarkt uttryck som lätt kan skapa traumatiska barndomsminnen hos små sovande barn när de väcks på detta något brutala sätt i helt kolsvarta rum.
Alltså… Docka/actionfigur helt ok, men släng alla små rakbladsvassa vapen och accessoarer så fort barnet vänder ryggen till, gå på McDonalds, på bio vad som helst för att kompensera men gör er fortast möjligt av med dessa fotsulepenetrerande föremål, tänk på att det faktiskt är för era barns bästa…
Det var allt för i kväll.
Just det, en sak till bara, när jag talade med mitt x i eftermiddags på telefon så hörde jag henne plötsligt säga under vårt samtal ”Du Skall Fråga Innan du tar Elisabeth Arden gumman!” Gumman var min 6-åriga dotter Ebba… Jag säger bara Suck… Nåja hos mig är det rätt tunnsått med Elisabeth Arden… i alla fall ännu så länge…
lördag, september 19, 2009
Ebbas hjälm
Ebba... Tappade bort sin cykelhjälm i söndags hos mamma, på något för oss alla obegripligt sätt (inklusive Ebba, trodde vi...) lyckades hon tappa bort, förlägga, förlora sin cykelhjälm.
Så vad gör man då? Låter bli att cykla till skolan? Ja antagligen om man är en laglydig och ängslig förälder. Men det är inte min x-fru och inte jag heller för den delen skall jag villigt erkänna. I två och en halv dagar! Var vi helt laglösa, var vi som våra föräldrar, som när vi själva växte upp och det inte ens fanns cykelhjälmar, stödhjul och långa varningsflaggor på cyklarna.
På något mirakulöst sätt lyckades vi överleva utan detta och det fanns inte ens cykelbanor!
Så när måndagsmorgonen var där och A (mitt x) och barnen skall cykla till skolan, en färd på ca 6 minuter så uppdagas det att Ebbas hjälm är spårlöst försvunnen! Clara har sin blå hjälm på sig och har redan lämnat området på väg till skolan medans A och Ebba far runt i lägenheten och letar som besatta efter den försvunna hjälmen. Den finns inte!
Då tar A det modiga beslutet att vi åker ändå... så på med en keps på Ebba och så bär det iväg. Ebba som gärna klär sig något exentriskt och ofta ser ut ungefär som Madonna gjorde på 80-talet flaxar iväg med A i släptåg på cykelbanorna mot skolan.
Ni vet säkert, det finns sådana där överordentliga föräldrar, dom som pratar oavbrutet på föräldramötena om ingenting, eller i värsta fall om något som bara berör deras eget barn, bara dom får höras, och som gärna har långa utläggningar när ALLA andra föräldrar inklusive läraren bara vill gå hem... Ni vet säkert vad jag menar.
"Greta" i Ebbas klass har en sådan mamma, hon har extremt!!! foträta skor (har jag lagt märke till) Alltid kappan knäppt ända upp i halsen, håret slickat längs skallen och en lätt bitter och bister uppsyn.
Så när Ebba med vilt svajande Varningsflagga på sin cykel trampar fram och enligt A träffade minst två trötta bussresenärer på snoken när hon passerade den överfulla busshållplatsen med morgontrötta resenärer som inte hann hoppa undan i tid och tvärnitar bredvid "Gretas" mamma och hennes dotter vid den stora korsningen med massor av trafikljus och övergångsställen och glatt ropar hejsan!
Så ser "Gretas" mamma med illa dold skräck och förfäran ner på detta lilla besynnerligt klädda barn som SAKNAR HJÄLM!!! Endast iförd en illgrön keps som det står EBBA på, mitt kära x som kommer fram sekunderna senare ser att hjärnblödning och hjärtinfarkt är blott sekunder bort hos denna kvinna som själv bär en hjälm som en knopp högst upp på sitt huvud, i mitt tycke påminner den mest om ett blålila "glans" (det är latin för en manlig kroppsdel) http://sv.wikipedia.org/wiki/Glans jo jag har sett henne ett antal gånger försiktigt cyklande med sin dotter, dom leder alltid sina cyklar över övergångsställena! det gör inte vi!!!
Mitt kära x ser hur det vaskulära trycket hos denna kvinna är på väg att nå klart hälsovådliga höjder och utropar glatt som för att bryta den is som är kilometertjock just nu, "Hej vi är lite som i Danmark!" Det var antagligen det bästa hon kunde komma på i detta ögonblick och jag tyckte det var rätt bra när hon berättade det för mig men beklagade mig över att hon inte också haft en cigarr i mungipan för att göra uttalandet ännu mer övertygande...
Grön gubbe vid övergångsstället och A och Ebba piper snabbt iväg mot kunskapens högborg, "Greta" och hennes mamma leder cyklarna Mycket Försiktigt över övergångsstället och hamnar ohjälplig efter i kölvattnet. Ibland förundras jag över att "Greta"överhuvudtaget finns... !!! Men hon har inga syskon... Undrar om "Gretas" pappa bar hjälm "den där" gången också...? Fan vet men tror det!
Nåja det föll i alla fall på min lott att införskaffa en ny hjälm åt Ebba, jo vi tycker båda så klart att hon skall ha hjälm när hon cyklar. Så medans jag mätte hennes huvudomfång i tisdags så frågade jag henne vilken färg hon ville ha på hjälmen?
blå, röd, silver, ja jag vet inte var svaret... Rosa? frågade jag, dum och förutfattad som jag var!
Nej INTE rosa!!! Det är för tjejigt blev svaret! Jag Borde ha fattat det! Det är ju Ebba i ett litet nötskal!!! Mer tufft tyckte hon!
Jag frågade lite försiktigt medans jag mätte huvudet på Ebba om hon hon inte i alla fall kunde minnas var hjälmen tagit vägen... Hon hade ingen aning men hävdade att Mamma hade en vän som såg älvor (Jo det tror jag A definitivt har...) och att det antagligen var en älva som tagit hjälmen... Det hjälpte inte att jag sa att älvor var rätt ointresserade av cykelhjälmar och antagligen inte låg bakom försvinnandet! För enligt Ebba var så fallet...!!!
Jag hittade i alla fall denna hjälm och det var ju Precis Ebba!!!
Så nu är allt frid och fröjd igen...
"Greta" heter egentligen något annat.
Slut, Frågor?
Så vad gör man då? Låter bli att cykla till skolan? Ja antagligen om man är en laglydig och ängslig förälder. Men det är inte min x-fru och inte jag heller för den delen skall jag villigt erkänna. I två och en halv dagar! Var vi helt laglösa, var vi som våra föräldrar, som när vi själva växte upp och det inte ens fanns cykelhjälmar, stödhjul och långa varningsflaggor på cyklarna.
På något mirakulöst sätt lyckades vi överleva utan detta och det fanns inte ens cykelbanor!
Så när måndagsmorgonen var där och A (mitt x) och barnen skall cykla till skolan, en färd på ca 6 minuter så uppdagas det att Ebbas hjälm är spårlöst försvunnen! Clara har sin blå hjälm på sig och har redan lämnat området på väg till skolan medans A och Ebba far runt i lägenheten och letar som besatta efter den försvunna hjälmen. Den finns inte!
Då tar A det modiga beslutet att vi åker ändå... så på med en keps på Ebba och så bär det iväg. Ebba som gärna klär sig något exentriskt och ofta ser ut ungefär som Madonna gjorde på 80-talet flaxar iväg med A i släptåg på cykelbanorna mot skolan.
Ni vet säkert, det finns sådana där överordentliga föräldrar, dom som pratar oavbrutet på föräldramötena om ingenting, eller i värsta fall om något som bara berör deras eget barn, bara dom får höras, och som gärna har långa utläggningar när ALLA andra föräldrar inklusive läraren bara vill gå hem... Ni vet säkert vad jag menar.
"Greta" i Ebbas klass har en sådan mamma, hon har extremt!!! foträta skor (har jag lagt märke till) Alltid kappan knäppt ända upp i halsen, håret slickat längs skallen och en lätt bitter och bister uppsyn.
Så när Ebba med vilt svajande Varningsflagga på sin cykel trampar fram och enligt A träffade minst två trötta bussresenärer på snoken när hon passerade den överfulla busshållplatsen med morgontrötta resenärer som inte hann hoppa undan i tid och tvärnitar bredvid "Gretas" mamma och hennes dotter vid den stora korsningen med massor av trafikljus och övergångsställen och glatt ropar hejsan!
Så ser "Gretas" mamma med illa dold skräck och förfäran ner på detta lilla besynnerligt klädda barn som SAKNAR HJÄLM!!! Endast iförd en illgrön keps som det står EBBA på, mitt kära x som kommer fram sekunderna senare ser att hjärnblödning och hjärtinfarkt är blott sekunder bort hos denna kvinna som själv bär en hjälm som en knopp högst upp på sitt huvud, i mitt tycke påminner den mest om ett blålila "glans" (det är latin för en manlig kroppsdel) http://sv.wikipedia.org/wiki/Glans jo jag har sett henne ett antal gånger försiktigt cyklande med sin dotter, dom leder alltid sina cyklar över övergångsställena! det gör inte vi!!!
Mitt kära x ser hur det vaskulära trycket hos denna kvinna är på väg att nå klart hälsovådliga höjder och utropar glatt som för att bryta den is som är kilometertjock just nu, "Hej vi är lite som i Danmark!" Det var antagligen det bästa hon kunde komma på i detta ögonblick och jag tyckte det var rätt bra när hon berättade det för mig men beklagade mig över att hon inte också haft en cigarr i mungipan för att göra uttalandet ännu mer övertygande...
Grön gubbe vid övergångsstället och A och Ebba piper snabbt iväg mot kunskapens högborg, "Greta" och hennes mamma leder cyklarna Mycket Försiktigt över övergångsstället och hamnar ohjälplig efter i kölvattnet. Ibland förundras jag över att "Greta"överhuvudtaget finns... !!! Men hon har inga syskon... Undrar om "Gretas" pappa bar hjälm "den där" gången också...? Fan vet men tror det!
Nåja det föll i alla fall på min lott att införskaffa en ny hjälm åt Ebba, jo vi tycker båda så klart att hon skall ha hjälm när hon cyklar. Så medans jag mätte hennes huvudomfång i tisdags så frågade jag henne vilken färg hon ville ha på hjälmen?
blå, röd, silver, ja jag vet inte var svaret... Rosa? frågade jag, dum och förutfattad som jag var!
Nej INTE rosa!!! Det är för tjejigt blev svaret! Jag Borde ha fattat det! Det är ju Ebba i ett litet nötskal!!! Mer tufft tyckte hon!
Jag frågade lite försiktigt medans jag mätte huvudet på Ebba om hon hon inte i alla fall kunde minnas var hjälmen tagit vägen... Hon hade ingen aning men hävdade att Mamma hade en vän som såg älvor (Jo det tror jag A definitivt har...) och att det antagligen var en älva som tagit hjälmen... Det hjälpte inte att jag sa att älvor var rätt ointresserade av cykelhjälmar och antagligen inte låg bakom försvinnandet! För enligt Ebba var så fallet...!!!
Jag hittade i alla fall denna hjälm och det var ju Precis Ebba!!!
Så nu är allt frid och fröjd igen..."Greta" heter egentligen något annat.
Slut, Frågor?
fredag, september 18, 2009
Städa först skriva sen.
Valde idag mellan att skriva eller städa... Städningen vann. Ska nog skriva något litet senare i kväll hoppas jag.
Tror jag är en riktigt usel källsorterare, men papper är väl papper? Vad händer egentligen om det slinker med några gamla pastapaket o bag in boxar bland mitt papper?
Har jag förstört något känsligt ekosystem i Amazonas nu???
Om en stund kommer Filippa mitt äldsta bonusbarn och fikar, antagligen och förhoppningsvis så stannar hon också och äter tacos med flickorna och mig. Så vi hinner ta ett glas vin och snacka lite allvar o skit också. Det är skönt när barn växer upp och blir unga vuxna som man fortfarande tycker det är lika kul att träffa och att dom förhoppningsvis tycker detsamma.
Tror jag är en riktigt usel källsorterare, men papper är väl papper? Vad händer egentligen om det slinker med några gamla pastapaket o bag in boxar bland mitt papper?
Har jag förstört något känsligt ekosystem i Amazonas nu???
Om en stund kommer Filippa mitt äldsta bonusbarn och fikar, antagligen och förhoppningsvis så stannar hon också och äter tacos med flickorna och mig. Så vi hinner ta ett glas vin och snacka lite allvar o skit också. Det är skönt när barn växer upp och blir unga vuxna som man fortfarande tycker det är lika kul att träffa och att dom förhoppningsvis tycker detsamma.
onsdag, september 16, 2009
Mera Skola
Det finns så många fina barnsånger som man kan sjunga tillsammans, som, till exempel den här.
Never Song
Slut, Frågor?
Never Song
Slut, Frågor?
måndag, september 14, 2009
Mellanstadieminne
Måndagskväll, barnen lagda och godnattpussade.
Det Måste väl finnas något bättre än kändisdjungeln på tv???
Men det gör det inte… Inte på någon av alla kanalerna…
En kommentar från ”Crack Mango” min något märkliga läsare fick genom sitt kreativa förslag till inlägget ”Jo, man får faktiskt skratta” mig att indirekt tänka på en gammal händelse från mellanstadiet. Det handlar om fusk… då jag fuskade, eller i alla fall försökte...
Inte som det där avancerade vuxenfusket som finns lite varstans i samhället och skär genom alla lager. Nej det här handlar om det mer naiva, barnsliga fusket.
Vi hade i mellanstadiet en lärare J. ”Ludde” Lundgren... Han var enligt alla elever, men antagligen Mest enligt oss pojkar "Sträng men rättvis"... Vilket i klartext betydde att att han egentligen var en i högsta grad godtycklig tyrann som betraktade oss små 10-12-åringar som något han ägde från kockan 08.00 på morgonen till någon gång på eftermiddagen.
Han var av den gamla skolan och ansåg att fysisk bestraffning av sina små elever var helt rätt metod för att främja framtida akademiska studier.
Inför ett religionsprov i mellanstadiet, tror det var i 4:an eller kanske 5:an hade jag skrivit upp Johannes, Lukas, Matteus, Markus på min då rätt spinkiga underarm, det var knappt att de fick plats...
Eftersom jag drog upp min vänstra tröjärm och sneglade lite vid fråga 14 så undrade så klart denne skarpögde adjunkt vad jag gjorde? Jag ljög så klart som vilken normalbegåvad 10-åring som helst och förklarade att jag hade eksem som var rysligt plågsamt kliande och att jag dragit upp ärmen för att kunna utföra kliandet mer effektivt och grundligt...
Den, som det nu visade det sig helt patologiskt misstänksamme adjunkten gled tyst ner från sin höga kateder och närmade sig min bänk likt en pytonorm som fått vittring på en helt försvarslös skogsmus i den Amasoniska djungeln...
När han så ringlat ner genom bänkraderna och befann sig hotfullt dystert lutad över mig och bad om att få okulärbesiktiga (se) mina svåra eksem... Blev jag lite nervös.
I det ögonblicket insåg jag hur en liten skogsmus egentligen känner sig när den befinner sig öga mot öga med en hungrig pytonorm på det Amasoniska regnskogsgolvet, jag kände hur mörkret slöt sig kring mig och jag var beredd på att möta min skapare eller i alla fall Ralf Edström, att han inte var död var inget min 10-åriga hjärna just då reflekterade speciellt kraftfullt över…
Min vänstra tröjärm gled motvilligt och långsamt upp för att visa hemska och plågsamma eksem. Men dessa visade sig nu som genom ett herrans under vara helt borta, jag hade just då inte sinnesnärvaro nog att i den stunden att ställa mig på bänken, sträcka armarna i skyn och utropa "Min Gud, Min Gud! Prisa dig i evinnerlig tid för att du botat mig" eller något liknande hysteriskt religiöst... inte ens "Tack så Mycket" föll mig in!
I stället visade sig fyra välbekanta namn på min underarm, tecknade i en spretig och barnslig stil, som av en ren händelse råkade dessa namn sammanfalla med svaret på fråga 14...
Jag funderade ett kort ögonblick på att hävda att dessa namn var mina fyra sysslingar som jag brevväxlade med (jo detta var på den tiden när brev var den vanligaste formen av fjärrkommunikation mellan individer och i synnerhet sysslingar) men insåg det lönlösa i detta då Ludde redan bestämt sig för vad det var frågan om... Och ja, hmmmm i sanningens namn så hade ju han rätt, det var ju faktiskt så...
Påföljden blev den vanliga, med ett stadigt tag om ena örat i sin hand (det gick rykten om att han en gång tagit ett sådant hårt tag om ett öra på en pojke att det lossnat och han då stått där med den lilla kroppsdelen i handen, antagligen lite förvånad över den dåliga kvalité med vilken kroppsdelen varit fäst vid barnet i fråga...) lyfte han mig ur min bänk och ledde mig ut till korridoren för att bli informerad om hans synpukt på det inträffade.
Jag placerades på den väggfasta bänken i korridoren utanför klassrummet och pedagogen tog ett fast tag om mina båda öron och dunkade kraftfullt och rytmiskt mitt bakhuvud fem gånger mot den kakelbeklädda väggen för att öka mina akademiska möjligheter och kärlek till lärarkåren.
Nåja... Vi fick i alla fall på ett sätt alla vår lilla hämnd på denna handfasta förmedlare av kunnskap, sanning o rätt.
I 6:an var det ålagt denne något ålderdomlige man att ha sexualundervisning med oss muntra 12-åringar... Jag minns och glömmer aldrig hur han inledde detta ämne som jag starkt misstänker att han gärna skulle ha mist (minst) en vital kroppsdel för att slippa genomföra. Han inledde denna lektion med en ansiktsfärg som närmast kan beskrivas som djupt karmosinröd med orden;
"Nu skall vi tala om sex... Men DET kan jag tala om för er!!!
Att sex... Är inte roligare än Döden..."
Vi tyckte nog mest att Luddes förändrade ansiktsfärg var det roligaste och mest underhållande under denna lektion...
Och förhoppningsvis har dom flesta av oss också insett att han inte hade helt rätt i sin inledande fras av denna lektion...
Slut, Frågor?
Det Måste väl finnas något bättre än kändisdjungeln på tv???
Men det gör det inte… Inte på någon av alla kanalerna…
En kommentar från ”Crack Mango” min något märkliga läsare fick genom sitt kreativa förslag till inlägget ”Jo, man får faktiskt skratta” mig att indirekt tänka på en gammal händelse från mellanstadiet. Det handlar om fusk… då jag fuskade, eller i alla fall försökte...
Inte som det där avancerade vuxenfusket som finns lite varstans i samhället och skär genom alla lager. Nej det här handlar om det mer naiva, barnsliga fusket.
Vi hade i mellanstadiet en lärare J. ”Ludde” Lundgren... Han var enligt alla elever, men antagligen Mest enligt oss pojkar "Sträng men rättvis"... Vilket i klartext betydde att att han egentligen var en i högsta grad godtycklig tyrann som betraktade oss små 10-12-åringar som något han ägde från kockan 08.00 på morgonen till någon gång på eftermiddagen.
Han var av den gamla skolan och ansåg att fysisk bestraffning av sina små elever var helt rätt metod för att främja framtida akademiska studier.
Inför ett religionsprov i mellanstadiet, tror det var i 4:an eller kanske 5:an hade jag skrivit upp Johannes, Lukas, Matteus, Markus på min då rätt spinkiga underarm, det var knappt att de fick plats...
Eftersom jag drog upp min vänstra tröjärm och sneglade lite vid fråga 14 så undrade så klart denne skarpögde adjunkt vad jag gjorde? Jag ljög så klart som vilken normalbegåvad 10-åring som helst och förklarade att jag hade eksem som var rysligt plågsamt kliande och att jag dragit upp ärmen för att kunna utföra kliandet mer effektivt och grundligt...
Den, som det nu visade det sig helt patologiskt misstänksamme adjunkten gled tyst ner från sin höga kateder och närmade sig min bänk likt en pytonorm som fått vittring på en helt försvarslös skogsmus i den Amasoniska djungeln...
När han så ringlat ner genom bänkraderna och befann sig hotfullt dystert lutad över mig och bad om att få okulärbesiktiga (se) mina svåra eksem... Blev jag lite nervös.
I det ögonblicket insåg jag hur en liten skogsmus egentligen känner sig när den befinner sig öga mot öga med en hungrig pytonorm på det Amasoniska regnskogsgolvet, jag kände hur mörkret slöt sig kring mig och jag var beredd på att möta min skapare eller i alla fall Ralf Edström, att han inte var död var inget min 10-åriga hjärna just då reflekterade speciellt kraftfullt över…
Min vänstra tröjärm gled motvilligt och långsamt upp för att visa hemska och plågsamma eksem. Men dessa visade sig nu som genom ett herrans under vara helt borta, jag hade just då inte sinnesnärvaro nog att i den stunden att ställa mig på bänken, sträcka armarna i skyn och utropa "Min Gud, Min Gud! Prisa dig i evinnerlig tid för att du botat mig" eller något liknande hysteriskt religiöst... inte ens "Tack så Mycket" föll mig in!
I stället visade sig fyra välbekanta namn på min underarm, tecknade i en spretig och barnslig stil, som av en ren händelse råkade dessa namn sammanfalla med svaret på fråga 14...
Jag funderade ett kort ögonblick på att hävda att dessa namn var mina fyra sysslingar som jag brevväxlade med (jo detta var på den tiden när brev var den vanligaste formen av fjärrkommunikation mellan individer och i synnerhet sysslingar) men insåg det lönlösa i detta då Ludde redan bestämt sig för vad det var frågan om... Och ja, hmmmm i sanningens namn så hade ju han rätt, det var ju faktiskt så...
Påföljden blev den vanliga, med ett stadigt tag om ena örat i sin hand (det gick rykten om att han en gång tagit ett sådant hårt tag om ett öra på en pojke att det lossnat och han då stått där med den lilla kroppsdelen i handen, antagligen lite förvånad över den dåliga kvalité med vilken kroppsdelen varit fäst vid barnet i fråga...) lyfte han mig ur min bänk och ledde mig ut till korridoren för att bli informerad om hans synpukt på det inträffade.
Jag placerades på den väggfasta bänken i korridoren utanför klassrummet och pedagogen tog ett fast tag om mina båda öron och dunkade kraftfullt och rytmiskt mitt bakhuvud fem gånger mot den kakelbeklädda väggen för att öka mina akademiska möjligheter och kärlek till lärarkåren.
Nåja... Vi fick i alla fall på ett sätt alla vår lilla hämnd på denna handfasta förmedlare av kunnskap, sanning o rätt.
I 6:an var det ålagt denne något ålderdomlige man att ha sexualundervisning med oss muntra 12-åringar... Jag minns och glömmer aldrig hur han inledde detta ämne som jag starkt misstänker att han gärna skulle ha mist (minst) en vital kroppsdel för att slippa genomföra. Han inledde denna lektion med en ansiktsfärg som närmast kan beskrivas som djupt karmosinröd med orden;
"Nu skall vi tala om sex... Men DET kan jag tala om för er!!!
Att sex... Är inte roligare än Döden..."
Vi tyckte nog mest att Luddes förändrade ansiktsfärg var det roligaste och mest underhållande under denna lektion...
Och förhoppningsvis har dom flesta av oss också insett att han inte hade helt rätt i sin inledande fras av denna lektion...
Slut, Frågor?
fredag, september 11, 2009
Jo, man får fakiskt skratta!
Fredagskväll 21.21. Hemma igen efter en bra men lite stökig dag på jobbet, Hem Ljuva Hem :-).
Lite sent ute med detta klipp jo jag vet det! Men när jag såg det i onsdags så kände jag hur hornen växte i pannan och all medmänsklighet rann ur mig lika snabbt som Bag-in-boxen i glada vänners lag (eller möjligtvis på någon form av home sale party? Men det vet jag inget om egentligen, bara en helt omaskerad fördom...). Det här var helt klart en av det bästa och roligaste auditions Idol någonsin haft ... Jag Har sällan skrattat så mycket.
Jag älskar när han sjunger "trick or treat smell my feet give me someone good to eat..." och sedan för handen upp till munnen och klapprar med tänderna! Det ÄR ju så djävla klockrent HA HA HA!!! Och Anders Bagge är ju här Bevisligen en så fruktansvärt snäll person! "Det var bra... Det var bra... Lugna dig lite nu"... Inte börja gråta!"... "Det var jättebra... så där..., ...ja?" samtidigt som han ser helt chockad och Totalt!!! Olycklig ut!!! Ja jag trodde jag skulle kvävas av skratt (och det hade väl varit rätt åt mig, min elake djävel... :-D).
Men det här ÄR på riktigt och jag skrattar åt det med...
The Nervous Kid, Jimmy Kimmel's staff asked this kid to wish Rosanne Barr Happy Birthday on camera, take a look at how nervous he gets. The poor kid was voted Kimmel's favorite person of the year!
HA HA HA!!!
Nu måste jag nog gå och bestraffa mig själv för att jag är en sådan elak person... Får se vad jag kan tänka ut för hemskt åt mig själv nu då? Kanske hyvlar jag inte den vita tryffeln över pastan i kväll utan nöjer mig med den något enklare svarta... Eller så kanske jag Inte korkar upp min Lafite 45 utan nöjer mig med en Prieuré-Lichine 74? Om jag gör båda! så Borde det väl vara straff nog? Eller...?
Slut, Frågor?
Lite sent ute med detta klipp jo jag vet det! Men när jag såg det i onsdags så kände jag hur hornen växte i pannan och all medmänsklighet rann ur mig lika snabbt som Bag-in-boxen i glada vänners lag (eller möjligtvis på någon form av home sale party? Men det vet jag inget om egentligen, bara en helt omaskerad fördom...). Det här var helt klart en av det bästa och roligaste auditions Idol någonsin haft ... Jag Har sällan skrattat så mycket.
Jag älskar när han sjunger "trick or treat smell my feet give me someone good to eat..." och sedan för handen upp till munnen och klapprar med tänderna! Det ÄR ju så djävla klockrent HA HA HA!!! Och Anders Bagge är ju här Bevisligen en så fruktansvärt snäll person! "Det var bra... Det var bra... Lugna dig lite nu"... Inte börja gråta!"... "Det var jättebra... så där..., ...ja?" samtidigt som han ser helt chockad och Totalt!!! Olycklig ut!!! Ja jag trodde jag skulle kvävas av skratt (och det hade väl varit rätt åt mig, min elake djävel... :-D).
Men det här ÄR på riktigt och jag skrattar åt det med...
The Nervous Kid, Jimmy Kimmel's staff asked this kid to wish Rosanne Barr Happy Birthday on camera, take a look at how nervous he gets. The poor kid was voted Kimmel's favorite person of the year!
HA HA HA!!!
Nu måste jag nog gå och bestraffa mig själv för att jag är en sådan elak person... Får se vad jag kan tänka ut för hemskt åt mig själv nu då? Kanske hyvlar jag inte den vita tryffeln över pastan i kväll utan nöjer mig med den något enklare svarta... Eller så kanske jag Inte korkar upp min Lafite 45 utan nöjer mig med en Prieuré-Lichine 74? Om jag gör båda! så Borde det väl vara straff nog? Eller...?
Slut, Frågor?
Dagens video
Fick hastigt hoppa in extra på jobbet igår därför blev det varken tvättstugan eller något nytt inlägg. Snart dags att bege sig dit igen så det blir bara en låt så länge, fast just denna låt är ju inte så "bara"...
tisdag, september 08, 2009
Det där med skor...
Nu kommer det att handla lite om det oerhört populära ämnet skor...!!!
Vad denna ädelsten har med det att göra kommer ni att få reda på längre ner...
jag gjorde en bild-google-sökning på shoes och fick 48.000.000 träffar...
(Parantes, eller kallade stickspår, avvikelse från ämnet eller vad tusan ni vill men ni vet vid det här laget att det är något jag är något av en mästare på, visst är det jobbigt ha ha ha! Men så här tänkte jag, 48.000.000 det var ju en djävla massa skosidor att gå igenom! undrar hur lång tid det skulle ta att kolla alla dom?
Så fram med miniräknaren alltså och jag förutsatte att det tar 5 sekunder att ladda o titta på varje träff, jo jag vet det är rätt lågt räknat men jag är snabb :-).
Hur som helt, det visade sig att det skulle ta drygt 7,5 år om jag jobbade med detta dygnet runt... Nu vet jag ju inte om jag skulle kunna hålla mig vaken dygnet runt i drygt 7 år med bibehållen koncentration? antagligen inte men säg en normalarbetstid på 8 timmar då vilket skulle bli typ 22 år...
Men va fan så länge kan jag ju inte hålla på med ett enda inlägg det inser ju till och med JAG!!! och vad skulle jag leva på? Hur skulle mina stackars barns uppväxt bli om deras far satt orakad, skäggig och med stora blåa ringar under ögonen vid datorn och tittade på sida efter sida med damskor i 21 år?
Antagligen skulle det påverka dem på ett icke gynnsamt sätt och det vill jag så klart inte... så det blir snarare lite sporadiska nedslag i den i det närmaste astronomiska skodjungel som finns där ute i nätets cyberrymd. Jag hoppas ni alla har förståelse för detta? Slut på stickspåret)
Så jag fastnade för dessa lätta sommarskor. Jo jag kommer nog mest att visa och kommentera damskor, inte för att jag har någon fetisch för damskor jo jag tycker om damskor, nej Inte SÅ...!!! Men på ett rent form- och designmässigt sätt (men för er som råkar ha "den" fetischen så är jag säker på att det finns en hel del sidor som kan passa er, jag dömmer ingen...). Jag har en helt annan fetisch... :-). Herrskor ska se klassiska ut, ungefär så här tycker jag.
Men nu till damskorna som jag hittade för dagens inlägg... Dessa snygga sommarskor är kanske lite dyra men ändå rätt rätt snygga på något sätt...
Pictured above is a $2 million sandal from Stuart Weitzman that was sported at the Le Vian party in Las Vegas. The silver leather designer heels flaunt 185 carats of tanzanite and 28 carats of diamonds.
När jag var med barnen hos farmor och farfar i sommras skulle jag hämta en badhandduk i garderoben, det är en så kallad walk in closet och då la jag märke till under mitt sökande efter en lagom stor handduk en del av min mors skosamling eller vad jag nu skall kalla det för...
för där på väggen hängde prydligt i någon sorts skoställ 14 par svarta Helt Identiska! skor, i alla fall i min manliga hjärna helt likadana skor. Det såg lite konstigt ut... Ungefär som när man är på historiska museet och ser 3.000 identiska pilspetsar från stenåldern i en monter, man funderar ett tag och undrar varför dom måste visa 3.000 stycken likadana pilspetsar från stenålder??? Hade det inte räckt med ett par tre stycken?? Man fattar ju liksom vad det går ut på...
Alltså hängde där 14 par identiska svarta skor... Bara Gud och min mor vet hur många andra skor det finns där inne i garderobens djupa skrymslen, prång och vrår i olika färger och modeller.
Jag frågade min mor vid middagen om mitt märkliga fynd i min jakt på en handduk och min i mitt tycke helt naturliga reflektion. Hon såg lite medlidsamt på mig som om jag var 5 år igen och förklarade med en rysligt pedagogisk röst att dom var Vääääldigt Olika men att jag antagligen inte förstog det... Jag sökte min fars stöd men han var fullt upptagen med att konversera Clara och var helt ovetande om min belägenhet, så jag lät alltså ämnet falla till marken som en blåval släppt från 3.000 meters höjd och insåg att jag aldrig skulle komma någon vart i min fråga hur 14 par identiska skor kunde vara olika...
Jag vet att hon har,vita, röda, gröna, bruna, blåa, flerfärgade och guldfärgade också... jag undrar hur många det egentligen är???
Mitt Kära X bara skrattade när jag berättade om detta och sa att män aldrig kommer att förstå...Antagligen är det så...
En liten video också som väcker många glada minnen...
Vad denna ädelsten har med det att göra kommer ni att få reda på längre ner...jag gjorde en bild-google-sökning på shoes och fick 48.000.000 träffar...
(Parantes, eller kallade stickspår, avvikelse från ämnet eller vad tusan ni vill men ni vet vid det här laget att det är något jag är något av en mästare på, visst är det jobbigt ha ha ha! Men så här tänkte jag, 48.000.000 det var ju en djävla massa skosidor att gå igenom! undrar hur lång tid det skulle ta att kolla alla dom?
Så fram med miniräknaren alltså och jag förutsatte att det tar 5 sekunder att ladda o titta på varje träff, jo jag vet det är rätt lågt räknat men jag är snabb :-).
Hur som helt, det visade sig att det skulle ta drygt 7,5 år om jag jobbade med detta dygnet runt... Nu vet jag ju inte om jag skulle kunna hålla mig vaken dygnet runt i drygt 7 år med bibehållen koncentration? antagligen inte men säg en normalarbetstid på 8 timmar då vilket skulle bli typ 22 år...
Men va fan så länge kan jag ju inte hålla på med ett enda inlägg det inser ju till och med JAG!!! och vad skulle jag leva på? Hur skulle mina stackars barns uppväxt bli om deras far satt orakad, skäggig och med stora blåa ringar under ögonen vid datorn och tittade på sida efter sida med damskor i 21 år?
Antagligen skulle det påverka dem på ett icke gynnsamt sätt och det vill jag så klart inte... så det blir snarare lite sporadiska nedslag i den i det närmaste astronomiska skodjungel som finns där ute i nätets cyberrymd. Jag hoppas ni alla har förståelse för detta? Slut på stickspåret)
Så jag fastnade för dessa lätta sommarskor. Jo jag kommer nog mest att visa och kommentera damskor, inte för att jag har någon fetisch för damskor jo jag tycker om damskor, nej Inte SÅ...!!! Men på ett rent form- och designmässigt sätt (men för er som råkar ha "den" fetischen så är jag säker på att det finns en hel del sidor som kan passa er, jag dömmer ingen...). Jag har en helt annan fetisch... :-). Herrskor ska se klassiska ut, ungefär så här tycker jag.
Men nu till damskorna som jag hittade för dagens inlägg... Dessa snygga sommarskor är kanske lite dyra men ändå rätt rätt snygga på något sätt...
Pictured above is a $2 million sandal from Stuart Weitzman that was sported at the Le Vian party in Las Vegas. The silver leather designer heels flaunt 185 carats of tanzanite and 28 carats of diamonds. The frontage strip sports a slim belt of diamonds with fitted profound gemstones to arc around the ankle with a 16 carat pear-shaped tanzanite plunge bordered by diamonds that swings over the face of the foot. The stones on the sandals seem to be mounted unswervingly onto the leather and hardly seem to be detachable.
(Tanzanit är en blå Zoizit och ädelsten. Namnet var det juvelerarfirman Tiffanys i New York som var först med. Tanzaniten kan ha gula färger i sig, men de försvinner om man värmer stenen till ca 400-500 grader. Då är stenen safirblå och lila i eldsken.)
När jag var med barnen hos farmor och farfar i sommras skulle jag hämta en badhandduk i garderoben, det är en så kallad walk in closet och då la jag märke till under mitt sökande efter en lagom stor handduk en del av min mors skosamling eller vad jag nu skall kalla det för...
för där på väggen hängde prydligt i någon sorts skoställ 14 par svarta Helt Identiska! skor, i alla fall i min manliga hjärna helt likadana skor. Det såg lite konstigt ut... Ungefär som när man är på historiska museet och ser 3.000 identiska pilspetsar från stenåldern i en monter, man funderar ett tag och undrar varför dom måste visa 3.000 stycken likadana pilspetsar från stenålder??? Hade det inte räckt med ett par tre stycken?? Man fattar ju liksom vad det går ut på...
Alltså hängde där 14 par identiska svarta skor... Bara Gud och min mor vet hur många andra skor det finns där inne i garderobens djupa skrymslen, prång och vrår i olika färger och modeller.
Jag frågade min mor vid middagen om mitt märkliga fynd i min jakt på en handduk och min i mitt tycke helt naturliga reflektion. Hon såg lite medlidsamt på mig som om jag var 5 år igen och förklarade med en rysligt pedagogisk röst att dom var Vääääldigt Olika men att jag antagligen inte förstog det... Jag sökte min fars stöd men han var fullt upptagen med att konversera Clara och var helt ovetande om min belägenhet, så jag lät alltså ämnet falla till marken som en blåval släppt från 3.000 meters höjd och insåg att jag aldrig skulle komma någon vart i min fråga hur 14 par identiska skor kunde vara olika...
Jag vet att hon har,vita, röda, gröna, bruna, blåa, flerfärgade och guldfärgade också... jag undrar hur många det egentligen är???
Mitt Kära X bara skrattade när jag berättade om detta och sa att män aldrig kommer att förstå...Antagligen är det så...
En liten video också som väcker många glada minnen...
måndag, september 07, 2009
Dream on
Signaturmelodin till denna säsong av Idol, nästa vecka börjar den årliga och obevekliga slakten av drömmar.
(Jag korrigerar mig själv, innan "177" andra hinner göra det, det är denna vecka det börjar (det= Idol 2009), vet inte vad som tog åt mig att hoppa en vecka bakåt i tiden? Antagligen önsketänkande...)
Tisdagen den 8 september 2009.
Men en bra låt är det...
Slut, Frågor?
(Jag korrigerar mig själv, innan "177" andra hinner göra det, det är denna vecka det börjar (det= Idol 2009), vet inte vad som tog åt mig att hoppa en vecka bakåt i tiden? Antagligen önsketänkande...)
Tisdagen den 8 september 2009.
Men en bra låt är det...
Slut, Frågor?
Vad gör du nu för tiden...
Ibland blir direktsändning oväntat och framför allt oavsiktligt rätt roligt som häromdagen när jag såg nyhetsmorgon på tv4.
Lennart Modig gjorde en direktsänd intervju med en av grundarna till 10-gruppen, vilka dom är? Ok, kortfattat det här.
1970 samlades tio unga textilkonstnärer och formgivare som upplevde att deras bästa mönsteridéer förkastades av de dåtida stora textilföretagen som ”osäljbara, för svåra, okommersiella”. Tillsammans bildade de 10-gruppen, med målsättningen att själva kunna följa och styra hela processen från mönsterskiss till färdigt tyg i butiken. Under åren som gått har 10-gruppen presenterat ett 30-tal framgångsrika kollektioner med mer än 700 producerade tyger och tapeter. Gruppen har ställt ut på ett flertal av Sveriges museer, och på olika museer runt om i världen. På Götgatan 25 i Stockholm driver 10-gruppen sin egen butik, där de egna produkterna finns till försäljning.
Väska med ett rätt typiskt mönster för 10-gruppen
Nu tillbaka till intervjun som var bra och intressant på många sätt, det var när det drog ihop sig till att avsluta den och Lennart skulle sy ihop som följande tänkvärda reflektion gjordes...
Först lite artigt prat och tack för intervjun och sedan helt plötsligt...
"Ja du, du har ju varit med från starten 1970, men några av er som va med då ägnar ju sig nu åt helt andra saker, en är till och med Död..."
Ja det kan man ju kalla att ägna sig åt något annat Ha ha ha
Kanske lite så här;
- Har inte sett Karl-Arvid på ett tag nu, vet du vad han gör nu för tiden?
- Karl-Arvid... Jo han ägnar sig mest åt att vara död...
- Jahaja! där ser man, hälsa honom från mig.
Nu väntar jobbet, så skall snart cykla dit.
Slut, Frågor?
Lennart Modig gjorde en direktsänd intervju med en av grundarna till 10-gruppen, vilka dom är? Ok, kortfattat det här.
1970 samlades tio unga textilkonstnärer och formgivare som upplevde att deras bästa mönsteridéer förkastades av de dåtida stora textilföretagen som ”osäljbara, för svåra, okommersiella”. Tillsammans bildade de 10-gruppen, med målsättningen att själva kunna följa och styra hela processen från mönsterskiss till färdigt tyg i butiken. Under åren som gått har 10-gruppen presenterat ett 30-tal framgångsrika kollektioner med mer än 700 producerade tyger och tapeter. Gruppen har ställt ut på ett flertal av Sveriges museer, och på olika museer runt om i världen. På Götgatan 25 i Stockholm driver 10-gruppen sin egen butik, där de egna produkterna finns till försäljning.
Väska med ett rätt typiskt mönster för 10-gruppenNu tillbaka till intervjun som var bra och intressant på många sätt, det var när det drog ihop sig till att avsluta den och Lennart skulle sy ihop som följande tänkvärda reflektion gjordes...
Först lite artigt prat och tack för intervjun och sedan helt plötsligt...
"Ja du, du har ju varit med från starten 1970, men några av er som va med då ägnar ju sig nu åt helt andra saker, en är till och med Död..."
Ja det kan man ju kalla att ägna sig åt något annat Ha ha ha
Kanske lite så här;
- Har inte sett Karl-Arvid på ett tag nu, vet du vad han gör nu för tiden?
- Karl-Arvid... Jo han ägnar sig mest åt att vara död...
- Jahaja! där ser man, hälsa honom från mig.
Nu väntar jobbet, så skall snart cykla dit.
Slut, Frågor?
söndag, september 06, 2009
Höst, mörkret faller.
Höst... Jag hatar hösten...
Men, men, men, hösten som är så vacker!!! säger ni i kör!
Mmmmmm, jo jag vet att hösten är vacker. Löven brinner i trädens kronor, i orange, gult o rött, det gyllene ljuset från den lågt stående solen som smeker det ännu gröna gräset och får allt att vibrera av olidlig skönhet.
Det är just det, jag ser allt det vackra som ni gör men ser också ett preludium till den mest underbara obevekligt långsamma död man kan tänka sig, en död så vacker att inget kan mäta sig med den. Allt detta skär så skarpt, rakt in i mig och det finns inget jag kan göra för att stoppa det... Det är samma sak varje år så länge jag kan minnas...
Jo jag önskar så att jag kunde ta till mig hösten, skönheten i allt på ett annorlunda sätt som de flesta människor kan och gör, uppleva det som de flesta gör, men så är det inte, jag önskar att det var så. Men så är det inte...
Jag hör så många säga med med en värme i rösten hur dom tänder sina ljus och kurar skymning, skymningen faller, mörkret sluter sig kring jorden och man tänder sina ljus och myser i ensamhet eller i tvåsamhet om man är så lyckligt lottad och upplever "det där"... Jag förstår det rent rationellt, hur ni menar, rent rationellt förstår jag det, men jag kan inte dela era känslor... Jag önskar att jag kunde det... Men det går nog inte... Fan...
Jag talade nyss med mitt Kära X om det här och att jag tänkte skriva om det (för varför fejka något som inte skulle vara sant när i stort sett alla man möter säger "hösten är så härlig, vilket vackert väder"), och hon vet ju precis vad jag menar, jo hon känner ju mig rätt så väl efter alla år, men hon kan fortfarande få mig att skratta åt "eländet" :-) och tyckte nog att det var på sin plats att jag skulle varna läsarna på bloggen att nu kommer Kapten Nemo antagligen att ta fram sin svartaste humor sina mest elaka och ironiska sidor, sina mest dystopiska tankar tills apriljuset väcker honom ur det mörker som väntar...
Så nu vet ni det också om Kapten Nemo, och kanske är det någon mer än jag som vet och förstår vad jag talar om...?
Ja så nu har jag ju gjort som hon sa, jag gör alltid som hon säger ha ha ha, det är i alla fall vad hon tror... ;-)
Nej jag klagar inte för att det är som det är, det bara är så.
Slut, Frågor?
Men, men, men, hösten som är så vacker!!! säger ni i kör!
Mmmmmm, jo jag vet att hösten är vacker. Löven brinner i trädens kronor, i orange, gult o rött, det gyllene ljuset från den lågt stående solen som smeker det ännu gröna gräset och får allt att vibrera av olidlig skönhet.
Det är just det, jag ser allt det vackra som ni gör men ser också ett preludium till den mest underbara obevekligt långsamma död man kan tänka sig, en död så vacker att inget kan mäta sig med den. Allt detta skär så skarpt, rakt in i mig och det finns inget jag kan göra för att stoppa det... Det är samma sak varje år så länge jag kan minnas...
Jo jag önskar så att jag kunde ta till mig hösten, skönheten i allt på ett annorlunda sätt som de flesta människor kan och gör, uppleva det som de flesta gör, men så är det inte, jag önskar att det var så. Men så är det inte...
Jag hör så många säga med med en värme i rösten hur dom tänder sina ljus och kurar skymning, skymningen faller, mörkret sluter sig kring jorden och man tänder sina ljus och myser i ensamhet eller i tvåsamhet om man är så lyckligt lottad och upplever "det där"... Jag förstår det rent rationellt, hur ni menar, rent rationellt förstår jag det, men jag kan inte dela era känslor... Jag önskar att jag kunde det... Men det går nog inte... Fan...
Jag talade nyss med mitt Kära X om det här och att jag tänkte skriva om det (för varför fejka något som inte skulle vara sant när i stort sett alla man möter säger "hösten är så härlig, vilket vackert väder"), och hon vet ju precis vad jag menar, jo hon känner ju mig rätt så väl efter alla år, men hon kan fortfarande få mig att skratta åt "eländet" :-) och tyckte nog att det var på sin plats att jag skulle varna läsarna på bloggen att nu kommer Kapten Nemo antagligen att ta fram sin svartaste humor sina mest elaka och ironiska sidor, sina mest dystopiska tankar tills apriljuset väcker honom ur det mörker som väntar...
Så nu vet ni det också om Kapten Nemo, och kanske är det någon mer än jag som vet och förstår vad jag talar om...?
Ja så nu har jag ju gjort som hon sa, jag gör alltid som hon säger ha ha ha, det är i alla fall vad hon tror... ;-)
Nej jag klagar inte för att det är som det är, det bara är så.
Slut, Frågor?
Söndagssång.
Har lagt upp den förut men den är värd att lyssna på en gång till...
Damien Rice 9 Crimes
Damien Rice 9 Crimes
lördag, september 05, 2009
Om Absolut ingenting...
Lördagkväll och jag har absolut ingen aning om vad jag skall skriva om och vad som skall komma ur tangenterna på mitt illuminerade tangentbord (för er som inte vet vad illuminerade tangentbord är så betyder det att bokstäverna lyser, det är inte så att jag tror att ni inte vet vad illuminerad betyder men för säkerhets skull bara ungefär som att jag kollar att brödrosten är urdragen tre gånger innan jag går hemifrån... jävla konstig liknelse inser jag nu men jag vägrar att sudda och har ingen bättre till hands så ni får nöja er med den.).
Som vanligt skenar jag nu iväg likt en galen godsfinka (järnvägsvagn avsedd för varutransporter) på min mentala rangerbangård till synes utan mål och mening och vet inte riktigt var jag kommer att hamna men det ger väl sig antar jag. Är det jättejobbigt att läsa när ni inte vet vad det kommer att handla om, vad som väntar?
Kanske lite som när Clara min älskade 10-åring kommer till mig och frågar om hon får fråga en sak:
Pappa, får jag fråga en sak...?
Ja klart du får!
Jo alltså... Vet Du...
Så blir det tyst en lång stund och jag säger
Ja, vad var det?
Jo alltså vet du...
Lång tystnad
Jaaaaaa???
Jo alltså vet du... Nä nu har jag glömt vad det var...
Och så går hon sin väg och där står jag och undrar om jag är en dålig förälder...
Vänta lite måste kolla en grej bara...
Så där ja klart! Jag var inne på Blondinbella och läste lite och nu finns det ju hur mycket som helst att skriva ha ha (skrattar jag elakt...)
Låt mig bara först tala om att jag på intet sätt har något emot Blondinbella TM (tydligen har hon varumärkesskyddat sitt bloggnamn!!! vilken tur att jag inte tog det då... (Kapten Blondinbella) Men Kapten Nemos kök TM Hmmmm vore rätt snyggt...). Hon är säkert helt uppriktig och precis så naiv som en tonåring i hennes ålder skall vara. Jag tror verkligen hon menar väl i allt och mycket men det blir ju bara så oerhört kul om man läser hennes inlägg och framför allt de kommentarer hon får av alla 14-åriga fans.
Jag kan ju knappast påstå att jag själv var någon tonårig Titan (första generationens gudar i grekisk mytologi, rätt coola snubbar alltså!), jag var nog en rätt medelmåttig lagom lat tonåring som mest hängde med kompisar spelade schack, lyssnade på Sex Pistols och löste 4:e gradsekvationer.
Blondinbella är säkert lika snäll som Johan Palm, Alexander Rybak och råttan Rambo som blödde ur ögonen utan att få någon hjälp, jo jag har skrivit om dom tidigare och om ni nu gillar den elake Kapten Nemo så kan ni ju läsa det under etiketten "Kapten Nemo surnar till" det är väl tillåtet att göra reklam på sin egen blogg eller?
Just det reklam på bloggen, jag har funderat på om jag skall ha reklam på min blogg men vet inte riktigt för vad i så fall??? kan man bli rik på det, nåja kanske inte jag precis... Men vad skulle det vara? har funderat och funderat och svävar lite mellan olika produkter, billiga läsglasögon, ortopediska hålfotsinlägg eller sex-leksaker? Vet inte riktigt, det är rätt svårt känns det som.
Men nu tillbaka till ämnet, det handlar om glödlampor, nej det har jag ju redan skrivit om det handlar om blondinbella så klart.
När jag som hastigast gick in nu och kollade på hennes blogg la jag märke till något lite märkligt, under den här fliken "om Blondinbella" så jag tryckte så klart på den och fick läsa följande:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
jag la märke till att Blondinbella här talar om sig själv i 3:e person något som annars bara Hans Majestät Konungen och mycket små barn brukar göra, lite konstigt undrar vad dessa tre har gemensamt...Blondinbella- Kungen -Ett mycket litet barn... Vad vad vad kan det vara, vad kan det vara som dom har gemensamt... Jag undrar?
Kom förresten på att även psykotiska mördare i skräck- och thrillerfilmer brukar prata om sig själv i 3:e person lite så här kanske (vi förutsätter här att den psykotiske mördaren heter Robert och precis har blivit slagen i huvudet av den skräckslagna huvudpersonen, blondinen Bella med en produktplacerad Dualit Vario Original 4 slice brödrost för 3.850 kronor när han i köket som så klart är i det närmaste kolsvart har försökt anfalla henne med en vass köksniv av märket WMF modell Santuku i Damasteel för 2.999 kronor)
"Aj Aj Aj!!! Robert tycker inte om när Robert får ont i huvudet... Robert blir arg när Robert får ont i huvudet, Robert tycker inte om att bli slagen i huvudet med dumma Dualit Vario Original 4 slice brödrost!!! Nu måste Robert vara dum mot flickan, Fy Robert! Robert Skall Vara snäll säger mamma! Robert arg på mamma, Aj Aj Aj Robert ledsen... Robert Jättedumarg..."
Och medan Robert mal på om sig själv i tredje person kan vår hjältinna i lugn och ro promenera ut ur köket och på sin SonyEricsson ringa efter polisen som som kommer med hela sin SWAT styrka (Special Weapons And Tactics) som så klart fyller Robert med 618 kulor från sina helsvarta MP 5:or Heckler & Koch 9 mm när han helt omtöcknad efter att ha blivit slagen i huvudet av kvalitetsbbrödrosten Dualit Vario Original 4 slice stapplar ut på verandan med sin WMF kniv modell Santuku i Damasteel fortfarande i handen. Dom kunde ju lika gärna ha gått fram och tagit kniven ifrån honom så klart men så går det ju aldrig till på film...
Hur hamnade jag här??? i en b-film???
Jo jag skulle ju egentligen resensera "Om Blondinbella" men hamnade tydligen i ett långt utlägg om stackars Robert...
Nåja så här stod det ju:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
"sveriges" Stavas med stort S!!! Suck...
Jo jag vill ju verkligen följa med hennes fartfyllda vardag, själv är min vardag rätt långsam, jag vaknar, går upp, dricker 1,5 liter kaffe och röker för många cigaretter, sen går jag in i badrummet ser mig i spegeln och undrar vad fan som hänt och vart mitt hår tog vägen? Ställer mig i duschen och undrar varför trycket är så lågt, kan det bero på att jag bor så högt upp? undrar vilken våning Blondinbella bor på, och vilket tryck hon har? Sen så är det dags att cykla till jobbet.
Är det kul att gå på kändisfest? Hmmmm, varför då? jag gillar nog mina vänner bättre och att sitta på en balkong och snacka allvar och skit i en salig blandning. Har kindpussats färdigt känns det som... Men är inte rödamattan ett ord? Det är väl mer som ett begrepp än en beskrivning av en röd matta?
"föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Varför håller hon föreläsningar runt om i landet om sin sambo Nils? Vad har han gjort för ont här i världen för att bli ämne för en föreläsning runt om i landet kan man ju undra?
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
Isabella skriver en bok... Och förresten heter det "nästa" och inte "näste" näste är något helt annat, som oftast har något med fåglar att göra... Fan att dom inte kan korra Sveriges (stort S) största blogg bättre! Men Vad skall Isabellas bok handla om? Golda Meir var 77 år när hon skrev sina memoarer (om ni inte vet vem Golada Meir var så kolla på Wikipedia). Blondinbella är inte ens 20 vad kan hon ha att säga Egentligen... Ja ja antagligen rätt mycket om skor och kändisfester i vår lilla ankdamm.
Nu undrar jag ju själv vad det här inlägget egentligen handlade om...??? Vet faktiskt inte. Men snart så lovar jag att skriva ett riktigt inlägg, vad nu det kan vara?
Slut, Frågor?
Som vanligt skenar jag nu iväg likt en galen godsfinka (järnvägsvagn avsedd för varutransporter) på min mentala rangerbangård till synes utan mål och mening och vet inte riktigt var jag kommer att hamna men det ger väl sig antar jag. Är det jättejobbigt att läsa när ni inte vet vad det kommer att handla om, vad som väntar?
Kanske lite som när Clara min älskade 10-åring kommer till mig och frågar om hon får fråga en sak:
Pappa, får jag fråga en sak...?
Ja klart du får!
Jo alltså... Vet Du...
Så blir det tyst en lång stund och jag säger
Ja, vad var det?
Jo alltså vet du...
Lång tystnad
Jaaaaaa???
Jo alltså vet du... Nä nu har jag glömt vad det var...
Och så går hon sin väg och där står jag och undrar om jag är en dålig förälder...
Vänta lite måste kolla en grej bara...
Så där ja klart! Jag var inne på Blondinbella och läste lite och nu finns det ju hur mycket som helst att skriva ha ha (skrattar jag elakt...)
Låt mig bara först tala om att jag på intet sätt har något emot Blondinbella TM (tydligen har hon varumärkesskyddat sitt bloggnamn!!! vilken tur att jag inte tog det då... (Kapten Blondinbella) Men Kapten Nemos kök TM Hmmmm vore rätt snyggt...). Hon är säkert helt uppriktig och precis så naiv som en tonåring i hennes ålder skall vara. Jag tror verkligen hon menar väl i allt och mycket men det blir ju bara så oerhört kul om man läser hennes inlägg och framför allt de kommentarer hon får av alla 14-åriga fans.
Jag kan ju knappast påstå att jag själv var någon tonårig Titan (första generationens gudar i grekisk mytologi, rätt coola snubbar alltså!), jag var nog en rätt medelmåttig lagom lat tonåring som mest hängde med kompisar spelade schack, lyssnade på Sex Pistols och löste 4:e gradsekvationer.
Blondinbella är säkert lika snäll som Johan Palm, Alexander Rybak och råttan Rambo som blödde ur ögonen utan att få någon hjälp, jo jag har skrivit om dom tidigare och om ni nu gillar den elake Kapten Nemo så kan ni ju läsa det under etiketten "Kapten Nemo surnar till" det är väl tillåtet att göra reklam på sin egen blogg eller?
Just det reklam på bloggen, jag har funderat på om jag skall ha reklam på min blogg men vet inte riktigt för vad i så fall??? kan man bli rik på det, nåja kanske inte jag precis... Men vad skulle det vara? har funderat och funderat och svävar lite mellan olika produkter, billiga läsglasögon, ortopediska hålfotsinlägg eller sex-leksaker? Vet inte riktigt, det är rätt svårt känns det som.
Men nu tillbaka till ämnet, det handlar om glödlampor, nej det har jag ju redan skrivit om det handlar om blondinbella så klart.
När jag som hastigast gick in nu och kollade på hennes blogg la jag märke till något lite märkligt, under den här fliken "om Blondinbella" så jag tryckte så klart på den och fick läsa följande:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
jag la märke till att Blondinbella här talar om sig själv i 3:e person något som annars bara Hans Majestät Konungen och mycket små barn brukar göra, lite konstigt undrar vad dessa tre har gemensamt...Blondinbella- Kungen -Ett mycket litet barn... Vad vad vad kan det vara, vad kan det vara som dom har gemensamt... Jag undrar?
Kom förresten på att även psykotiska mördare i skräck- och thrillerfilmer brukar prata om sig själv i 3:e person lite så här kanske (vi förutsätter här att den psykotiske mördaren heter Robert och precis har blivit slagen i huvudet av den skräckslagna huvudpersonen, blondinen Bella med en produktplacerad Dualit Vario Original 4 slice brödrost för 3.850 kronor när han i köket som så klart är i det närmaste kolsvart har försökt anfalla henne med en vass köksniv av märket WMF modell Santuku i Damasteel för 2.999 kronor)
"Aj Aj Aj!!! Robert tycker inte om när Robert får ont i huvudet... Robert blir arg när Robert får ont i huvudet, Robert tycker inte om att bli slagen i huvudet med dumma Dualit Vario Original 4 slice brödrost!!! Nu måste Robert vara dum mot flickan, Fy Robert! Robert Skall Vara snäll säger mamma! Robert arg på mamma, Aj Aj Aj Robert ledsen... Robert Jättedumarg..."
Och medan Robert mal på om sig själv i tredje person kan vår hjältinna i lugn och ro promenera ut ur köket och på sin SonyEricsson ringa efter polisen som som kommer med hela sin SWAT styrka (Special Weapons And Tactics) som så klart fyller Robert med 618 kulor från sina helsvarta MP 5:or Heckler & Koch 9 mm när han helt omtöcknad efter att ha blivit slagen i huvudet av kvalitetsbbrödrosten Dualit Vario Original 4 slice stapplar ut på verandan med sin WMF kniv modell Santuku i Damasteel fortfarande i handen. Dom kunde ju lika gärna ha gått fram och tagit kniven ifrån honom så klart men så går det ju aldrig till på film...
Hur hamnade jag här??? i en b-film???
Jo jag skulle ju egentligen resensera "Om Blondinbella" men hamnade tydligen i ett långt utlägg om stackars Robert...
Nåja så här stod det ju:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
"sveriges" Stavas med stort S!!! Suck...
Jo jag vill ju verkligen följa med hennes fartfyllda vardag, själv är min vardag rätt långsam, jag vaknar, går upp, dricker 1,5 liter kaffe och röker för många cigaretter, sen går jag in i badrummet ser mig i spegeln och undrar vad fan som hänt och vart mitt hår tog vägen? Ställer mig i duschen och undrar varför trycket är så lågt, kan det bero på att jag bor så högt upp? undrar vilken våning Blondinbella bor på, och vilket tryck hon har? Sen så är det dags att cykla till jobbet.
Är det kul att gå på kändisfest? Hmmmm, varför då? jag gillar nog mina vänner bättre och att sitta på en balkong och snacka allvar och skit i en salig blandning. Har kindpussats färdigt känns det som... Men är inte rödamattan ett ord? Det är väl mer som ett begrepp än en beskrivning av en röd matta?
"föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Varför håller hon föreläsningar runt om i landet om sin sambo Nils? Vad har han gjort för ont här i världen för att bli ämne för en föreläsning runt om i landet kan man ju undra?
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
Isabella skriver en bok... Och förresten heter det "nästa" och inte "näste" näste är något helt annat, som oftast har något med fåglar att göra... Fan att dom inte kan korra Sveriges (stort S) största blogg bättre! Men Vad skall Isabellas bok handla om? Golda Meir var 77 år när hon skrev sina memoarer (om ni inte vet vem Golada Meir var så kolla på Wikipedia). Blondinbella är inte ens 20 vad kan hon ha att säga Egentligen... Ja ja antagligen rätt mycket om skor och kändisfester i vår lilla ankdamm.
Nu undrar jag ju själv vad det här inlägget egentligen handlade om...??? Vet faktiskt inte. Men snart så lovar jag att skriva ett riktigt inlägg, vad nu det kan vara?
Slut, Frågor?
Lördagsvideo
En liten lördagsvideo medan jag fixar tacos till mina barn o mig, funderar på vad jag skall skriva om senare ikväll... Några förslag?
fredag, september 04, 2009
torsdag, september 03, 2009
Kvällsperspektiv
Jag har nattat barnen, kramat dem, pussat dem god natt, nu sover de tryggt i sina sängar.
Mörkret faller utanför, snart är det helt svart, bläcksvart.
Jag går ut på min balkong, lägger händerna på räcket,
så står jag där helt stilla, 13 våningar upp.
Svävar för ett kort ögonblick, marken avlägsnar sig, så långt under mig.
Ser upp, hundratusen stjärnor gnistrar mot en kolsvart oändlighet.
Står alldeles stilla och ser.
Jag vet,
vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där...
ut där i evigheten skulle jag få se stjärnor födas,
i oändliga moln av gas,
få se dem skicka sina första strålar av ljus, se liv födas.
Jag vet,
vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där...
se ut i oändligheten, skulle jag få se stjärnor i sin sista dödskamp,
få se dem blomma ut i ett sista bländande skådespel innan de slocknar och dör.
Kommer någon,
någonsin att minnas dem?
Veta att de en gång fanns och spred sitt ljus...
Går in från min balkong, går ut i köket och dricker ett glas vatten.
sätter mig vid datorn...
Känner att jag får perspektiv på mina egna problem, hur stora är de egentligen... egentligen...
Tänker på min Älskade som är så lång borta, som jag saknar så...
Svart Kärna
Jag skär ett hål i ditt pansar
Varsamt tar jag ut din sorg
Håller den i mina händer,
så kysser jag den
Låter den bli,
en del av mig själv
Det var länge sen nu, länge sen som jag skrev något på min "andra blogg", tror det snart är dags att göra det, det känns i alla fall så just nu...
Det vi gör enbart för oss själva dör med oss,
det vi gör för andra lever i evighet...
Kapten Nemo/Jibrail
http://atlantisskuggor.blogspot.com/
Slut, Frågor?
Mörkret faller utanför, snart är det helt svart, bläcksvart.
Jag går ut på min balkong, lägger händerna på räcket,
så står jag där helt stilla, 13 våningar upp.
Svävar för ett kort ögonblick, marken avlägsnar sig, så långt under mig.
Ser upp, hundratusen stjärnor gnistrar mot en kolsvart oändlighet.
Står alldeles stilla och ser.
Jag vet,
vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där...
ut där i evigheten skulle jag få se stjärnor födas,
i oändliga moln av gas,
få se dem skicka sina första strålar av ljus, se liv födas.
Jag vet,
vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där...
se ut i oändligheten, skulle jag få se stjärnor i sin sista dödskamp,
få se dem blomma ut i ett sista bländande skådespel innan de slocknar och dör.
Kommer någon,
någonsin att minnas dem?
Veta att de en gång fanns och spred sitt ljus...
Går in från min balkong, går ut i köket och dricker ett glas vatten.
sätter mig vid datorn...
Känner att jag får perspektiv på mina egna problem, hur stora är de egentligen... egentligen...
Tänker på min Älskade som är så lång borta, som jag saknar så...
Svart Kärna
Jag skär ett hål i ditt pansar
Varsamt tar jag ut din sorg
Håller den i mina händer,
så kysser jag den
Låter den bli,
en del av mig själv
Det var länge sen nu, länge sen som jag skrev något på min "andra blogg", tror det snart är dags att göra det, det känns i alla fall så just nu...
Det vi gör enbart för oss själva dör med oss,
det vi gör för andra lever i evighet...
Kapten Nemo/Jibrail
http://atlantisskuggor.blogspot.com/
Slut, Frågor?
onsdag, september 02, 2009
Skor och taktiska kärnvapen
Onsdag kväll, flickorna sover gott i sina sängar och jag har just inget spännande att berätta, jag stack mig på en nyvässad blyertspenna så blodet sprutade, men det var väl det mest dramatiska som hänt idag...
Jo jag var också hos min husläkare i eftermiddags för att visa upp några födelsemärken som jag ville ta bort och hade hoppats på att han skulle kalla in en massa ivriga AT-läkare så att dom i samlad grupp och med slipade skalpeller skulle kunna ta bort så många som möjligt på kortast möjliga tid enligt principen, the more the merrier... Men tydligen funkade det inte så. Fick en ny tid om två veckor i stället... ja ja då får det väl bli så då.
Var inne på Facebook i kväll och gjorde ett dussin peronlighetstester, och vet nu en hel del mer om mig själv... men vet fortfarande inte vilket kaffe jag är...
Har tänkt lite på bloggar och "bloggstjärnor", Blondinbella (men enligt vad jag såg på hennes blogg så kanske hon borde byta namn till "Brunettbella nu?) är en bloggstjärna, konstigt egentligen för hon har ju just inte så mycket att säga egentligen (inte för att jag själv har så mycket mer! Det Vet jag ha ha), idag visade hon en bild på ett par skor och skrev 2!!! rader och fick raskt 177 kommentarer!
Eftersom det var så kort så kan jag ju presentera inlägget i sin helhet här också, så här lyder det;
"Ett litet smakprov på min outfit ikväll .. Nu ska alla vi tjejer till sminkstudion och bli fixade! Bloggar innan vi tjejer drar till Make Up Stores fest ikväll!"
Några axplock av kommentarerna;
Ja så här håller det på i 177 kommentarer om ett par djävla skor!!!
Låter jag bitter och avundsjuk? :-) Hmmmm, ja antagligen är jag lite avundsjuk på 177 kommentarer för två rader ha ha. Men hur skulle man hinna svara på alla dom?!
Men så här är det nog, Blondinbella är en låtsaskompis för tusentals unga människor (mest flickor antagligen) som vill vara som hon och som vill vara hennes kompis. Och när man läser kommentarerna så verkar rätt många faktiskt tro att de är hennes kompis på riktigt, lite sorgligt är det. Men Blondinbella har ju verkligen hittat en målgrupp som vill läsa om Exakt precis det hon skriver om och det får man ha den största respekt för! Sorgen skulle säkert vara stor och helt äkta i många flickrum om hon slutade blogga.
Så här är det tror jag.
Om jag skrev här på bloggen att jag just nu håller på att bygga en liten atombomb i mitt kök... Så skulle jag få Max tre kommentarer varav Minst två skulle vara från min mamma som skulle förmana mig att vara försiktig så jag inte spillde något vapenplutonium på köksbordet för det blir så fula fläckar som nästan inte går att få bort.
Den tredje (som stilistiskt hämtat inspiration från Blondinbellas kommentatorer) skulle kanske säga något i stil med;
"Men tänk på alla små fåglar o kanntareler o natuuuuren!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och det är Faktiskt inte spesielt snällt att detånera taktiska kärnvapen i Täby nu när centrum skall ha öppet till kl. 18.00 på söndagar o allting!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är faktiskt riktigt As taskigt......................................
(Astaskigt heter det och det ÄR ETT ord men denna typ av kommentatorer är och förblir notoriska särskrivare!!!) tyker jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" (dessutom använder dom sig ofta av alldeles för många punkter och utropstecken för att markera sina ståndpunkter.
Nu är det ju inte så att jag bygger ett litet taktiskt kärnvapen i mitt kök om ni nu skulle undra (det var bara ett exempel på hur responsen blir olika på olika bloggar). Jag är så klart glad över att överhuvudtaget få kommentarer eftersom jag för det mesta skriver om egentligen Absolut Ingenting! Och hur kommenterar man det egentligen?
Men snart får det nog bli ett skoinlägg till här i mitt kök, så håll utkik efter,
Eller möjligtvis...
Slut, Frågor?
Jo jag var också hos min husläkare i eftermiddags för att visa upp några födelsemärken som jag ville ta bort och hade hoppats på att han skulle kalla in en massa ivriga AT-läkare så att dom i samlad grupp och med slipade skalpeller skulle kunna ta bort så många som möjligt på kortast möjliga tid enligt principen, the more the merrier... Men tydligen funkade det inte så. Fick en ny tid om två veckor i stället... ja ja då får det väl bli så då.
Var inne på Facebook i kväll och gjorde ett dussin peronlighetstester, och vet nu en hel del mer om mig själv... men vet fortfarande inte vilket kaffe jag är...
Har tänkt lite på bloggar och "bloggstjärnor", Blondinbella (men enligt vad jag såg på hennes blogg så kanske hon borde byta namn till "Brunettbella nu?) är en bloggstjärna, konstigt egentligen för hon har ju just inte så mycket att säga egentligen (inte för att jag själv har så mycket mer! Det Vet jag ha ha), idag visade hon en bild på ett par skor och skrev 2!!! rader och fick raskt 177 kommentarer!
Eftersom det var så kort så kan jag ju presentera inlägget i sin helhet här också, så här lyder det;
"Ett litet smakprov på min outfit ikväll .. Nu ska alla vi tjejer till sminkstudion och bli fixade! Bloggar innan vi tjejer drar till Make Up Stores fest ikväll!"
Några axplock av kommentarerna;- "Fina men skulle vart ännu finare med målade tånaglar. Hoppas du får en rolig kväll!" (Va snällt att komma med pedikyrtips tycker jag... Jag antar att det var menat så eftersom skorna inte har några tånaglar.)
- "SJUKT snygga skor! Då kommer du träffa på kenza ikväll ^^" (Suck...)
- "Hej bella! Har aldrig chansen att skriva först! Skulle inte vi kunna ha en blogg träff. Känner att jag skulle behöva det. Bor i Stockholm, Solna. Hoppas verkligen Bella!
Kram på dig! Hör gärna av dig på min mail om det går eller inte, för annars tar jag det som att du ignonerar mig och jag vill inte det! PUsss" (Stackars "Tuba" som skrev det här för jag tror faktiskt Blondinbella är så helt ointresserad av en bloggträff med Tuba... Och skiter i om hon känner sig ignorerad!)
- "fruktansvärt fina skor , är helt galen i skor." (Så klar du är, och nu vet hela världen det också, men jag känner hur jag fullkomligt skakar av information overload...)
- Önskar att jag med hade kunnat ha höga skor men nu är det så att jag har en pojkvänn som bara e en centimeter längre än mig
" (HA HA HA den här tycker jag var så fruktansvärt kul!!! Stackars Linn som skrev den kommentaren! Skrattar hjärtligt... Men Stackars Linn...)
- "nja duu har konstigA föter" (Men vem fan har inte konstiga fötter...???? Gnällspik!!! och ny mening inleds med STOR bokstav inte sista bokstaven i ett ord, däremot stavas fötter rätt ofta med två t! Och du med ett u)
- "men gud helt galet snygga! skulle du inte kunna säga va du köpt dessa? hur läcka som helst ju!" (Stor bokstav i början av menig för Helvete!!! Och sluta ställa frågor till Blondinbella, hon kommer i alla fall inte att svara)
Ja så här håller det på i 177 kommentarer om ett par djävla skor!!!
Låter jag bitter och avundsjuk? :-) Hmmmm, ja antagligen är jag lite avundsjuk på 177 kommentarer för två rader ha ha. Men hur skulle man hinna svara på alla dom?!
Men så här är det nog, Blondinbella är en låtsaskompis för tusentals unga människor (mest flickor antagligen) som vill vara som hon och som vill vara hennes kompis. Och när man läser kommentarerna så verkar rätt många faktiskt tro att de är hennes kompis på riktigt, lite sorgligt är det. Men Blondinbella har ju verkligen hittat en målgrupp som vill läsa om Exakt precis det hon skriver om och det får man ha den största respekt för! Sorgen skulle säkert vara stor och helt äkta i många flickrum om hon slutade blogga.
Så här är det tror jag.
Om jag skrev här på bloggen att jag just nu håller på att bygga en liten atombomb i mitt kök... Så skulle jag få Max tre kommentarer varav Minst två skulle vara från min mamma som skulle förmana mig att vara försiktig så jag inte spillde något vapenplutonium på köksbordet för det blir så fula fläckar som nästan inte går att få bort.Den tredje (som stilistiskt hämtat inspiration från Blondinbellas kommentatorer) skulle kanske säga något i stil med;
"Men tänk på alla små fåglar o kanntareler o natuuuuren!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och det är Faktiskt inte spesielt snällt att detånera taktiska kärnvapen i Täby nu när centrum skall ha öppet till kl. 18.00 på söndagar o allting!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är faktiskt riktigt As taskigt......................................
(Astaskigt heter det och det ÄR ETT ord men denna typ av kommentatorer är och förblir notoriska särskrivare!!!) tyker jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" (dessutom använder dom sig ofta av alldeles för många punkter och utropstecken för att markera sina ståndpunkter.
Nu är det ju inte så att jag bygger ett litet taktiskt kärnvapen i mitt kök om ni nu skulle undra (det var bara ett exempel på hur responsen blir olika på olika bloggar). Jag är så klart glad över att överhuvudtaget få kommentarer eftersom jag för det mesta skriver om egentligen Absolut Ingenting! Och hur kommenterar man det egentligen?
Men snart får det nog bli ett skoinlägg till här i mitt kök, så håll utkik efter,
Eller möjligtvis...
Slut, Frågor?
tisdag, september 01, 2009
Harry Potter på kvällskvisten (vem Fan är Fluffins???)
När jag nattade mina flickor i kväll så är det som vanligt oftast lite så här.
Ebba är enkel, bara puss, kram och sov gott lilla älsklingen och så somnar Ebba.
Men Clara har oftast något hon vill prata om och diskutera.
I dag har hon varit hemma från skolan, lite febrig, snurvlig och matt. I går fick vi flera spel av Claras kusiner (mina syskonbarn) som de vuxit ifrån. Bl.a. fick vi ett Harry Potterspel och eftersom Clara har läst alla 7 böckerna nu i sommar och älskar dom blev hon så klart alldeles fascinerad av ett spel med Harry Potter och ägnade en hel del tid idag åt att läsa in sig på reglerna.
Det var detta ämne som var kvällens god-natt-prat… Clara börjar med ett önskemål om att vi skall spela spelet i morgon eftersom hon får vara hemma minst en dag till tills febern och snurvlet är borta. Visst tycker jag det kan vi väl göra, fast sanningen att säga är jag rätt dålig på sällskapsspel. Alfapet, Trvivial Pursuit och sådana går väl an och kan till och med vara riktigt roliga. Men när jag frågar Clara om hon kan reglerna och hon säger:
Man skall lägga tre kort under falluckan där Fluffis finns
???? Om Någon Någonsin känt sig som ett levande frågetecken så var det Jag!!! i just detta ögonblick!!!
Va??? Vilken fallucka??? Och Vem ÄR Fluffins??? (jag sa inte vem FAN är Fluffins för jag försöker alltid ha ett vårdat språk när jag talar med barnen)
Clara såg lite medlidsamt på mig och sa:
Vi tar det i morgon pappa…
Lättad över att slippa höra mer om falluckor och Fluffinsar så sa jag bara:
Ok, God natt min lilla älskling.
Och nu sover de båda och jag sitter här vid datorn och berättar om mitt liv. Klockan är elva på kvällen och det är hög tid för mig att avsluta för dagen, sjunka ner i tv-soffan och se på mitt inspelade avsnitt av Bones. Så god natt allesammans…
Slut, Frågor?
Kvällens videor
Martin Stenmarck, Nästa dans. En sång han skrivit till sin mamma som under hans uppväxt var en orolig själ och långa tider intagen på psykiatriska kliniker, vet man det så får just denna låt en helt annan mening och innebörd.
Hela Love hurts med Nazareth för att den är så bra och för att det är så sant... Kanske inte den allra bästa videon men det finns ingen originalvideo som jag kunde hitta så detta är "Firewhispers", en ung flickas egna tankar i videon som vi ser, men nog är det så...
Hela Love hurts med Nazareth för att den är så bra och för att det är så sant... Kanske inte den allra bästa videon men det finns ingen originalvideo som jag kunde hitta så detta är "Firewhispers", en ung flickas egna tankar i videon som vi ser, men nog är det så...
En ljus idé?
Snart är det slut... Slut på den gamla hederliga glödlampan. Från och med i dag 1 september 2009 så är det inte längre tillåtet att importera några typer av matta glödlampor samt klara 100 wattslampor (precis Här o Nu slog rättstavningsfunktionen till och reagerade på ordet "wattslampor" och föreslog i stället;
- watts lampor, Varför gillar texteditorn i Blogger Alltid särskrivning!? (sär skrivning föreslog här Blogger ha ha ha jag blir helt konfys) (kon fys) har jag ofta undrat?
- watt slampor, vad tusan är en watt slampa!!!??? Är det Någon som vet?
- rattslampor, ännu märkligare ord!
- mattslampor, ???
- kattslampor, tror jag börjar se ett mönster, blogger gillar att rimma!
Så nu alltså tillbaka till det rafflande ämnet glödlampor (glöd lampor, glödlam por). När idétorkan slår till och jag inte riktigt vet vad jag skall skriva om så kan jag ju alltid skriva om glödlampor tänkte jag, nästa gång kanske det blir blyertspennor eller klotgrillar?
Jo alltså, nu är dom matta lampornas tid snart för evig förbi, en epok går i graven och T A Edison snurrar antagligen i sin grav som en överenergisk turbin (undrar om personer som snurrar i sin grav gör det i så att säga x eller z axeln? X-axeln (turbin) verkar ju vara det naturliga eftersom det av utrymmesskäl vore betydligt svårare att snurra i z-axeln som ett rouletthjul...?)
Turbin eller Roulette? det är frågan...
Men nu känns det som om vi avlägsnat oss lite från glödlamporna igen...
Alltså tillbaka till huvudspåret. Eftersom nu "vanliga" glödlampor snart kommer att vara helt ute ur leken så hade jag en tanke, tänk om jag köpte på mig ett jättelager av glödlampor och när butikshyllorna är tömda och där bara finns lågenergilampor så kommer det så klart att uppstå en efterfrågan hos en säkert inte obetydlig andel av våra seniora medborgare.
De som sedan i stort sett Edisons tid är vana att en glödlampa är en glödlampa o här ska banne mig i blod inget nymodigt påfund som "dom där" i Bryssel har bestämt hamna i min sockel! Det är denna målgupp som säkert kan vara beredda att betala en rätt bra slant för en "hederlig" glödlampa även om den har kortare livslängd och en usel verkningsgrad (ljus i förhållande till energiförbrukning), lite grann som de själva faktiskt...
Alltså med fickorna fulla av glödlampor söker man upp dem där de brukar samlas i flock, utanför apoteket, vårdcentralen, på boulebanan, kyrkbacken efter högmässan. Här kan allt ske mot kontant betalning.
Detta segment ur befolkningen har alltid kontanter och brukar dessutom envisas med att Alltid betala med jämna pengar i snabbköpskassan, så även om kön bakom dem ringlar ända bort till mjölkkylen så skall de till varje pris leta i alla fack, fickor och skrymslen tills de till slut efter fyra hjärnblödningar hos stressade småbarnsföräldrar bakom dem hittar den sista 50-öringen. Det är kontanter som gäller, jämna pengar...
Tyvärr faller nog hela idén på att jag antagligen inte kan hitta det riskkspital som behövs för att genomföra denna affärsidé...
Ja ja livet går vidare och själv har jag de senaste tre åren bara använt lågenergilampor och de ger faktiskt precis samma "mysljus" som en gammal vanlig glödlampa. Dessutom har jag inte behövt byta en enda lampa på tre år!
Och så klart en video och självklart en riktigt Bra version!
Slut, Frågor?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
