Teknik och kärlek i natten

Sen sen kväll, tar en cigarett, jag står på terrassen hos mina föräldrar och tittar ut över den lilla parksnutt som på tre sidor omges av gator, nej den är verkligen inte stor och mest är det väl hundägare som brukar rasta sina hundar här på kvällen när dom inte orkar gå så långt.

Alla sover, barn och föräldrar. Ser en ung man i 20-årsåldern komma promenerande längs gatan på något ostadiga ben. Han pratar med en flicka i mobilen, Helena eller nåt sånt. Tydligen är han lite osäker på var i staden han är någonstans, han går fram till busshållplatsen men konstaterar besviket att den bussen går åt helt fel håll.

Hör honom säga, "Men du, jag har GPS på mobilen jag kommer snart till dig"

Nu ser jag honom mixtra lite med mobilen och så sätter han full fart, lite vingligt men med mycket bestämda steg. Blicken är stadigt fäst vid den lilla lysande displayen, full koncentration mot sin älskade Helena.

Han går med hög fart och sänkt huvud rakt in i den ståtliga björken i den lilla parken och stupar som en fura... efter något litet ögonblick reser han sig upp och ser sig lite förvånat omkring, tydligen fanns inte björken utmärkt på hans GPS...

På nytt sätter han full fart med blicken fäst mot mobilen och går genast in i den siverfärgade Volvon. Han går i däck på knock out som Floyd Patterson i första ronden mot Sonny Liston 1962. Jag tycker nu det börja bli riktigt underhållande och väntar med spännig på nästa frontalkrock med ett hus eller så.

Lyckligtvis (för honom) lyckades han undvika huset på hörnet (kanske fanns det med på GPS-kartan...?). Nåja, jag ser honom vingla runt hörnet på huset han med minsta marginal lyckades undvika och önskade honom lycka till på sin något ostadiga väg mot Helena, kanske kunde hon plåstra om honom lite, jag hoppas det i alla fall...

Kärlek, teknik och verklighet, lite ärrade och med småblessyrer, men förhoppningsvis kommer vi fram till slut.