Mest om sprit

Surfar runt på tasteline.se och hamnade plötsligt bland en massa drinkar. Själv är jag en konsekvent vin eller öl människa, gillar helt enkelt inte sprit. Whiskey, konjak, brännvin, grappa, rom, tequila, genever, calvados, punsch, likörer, armagnac, anissprit, går fett bort för att använda sig av ett kontemporärt språkbruk. Tycker helt enkelt det smakar för djävligt . Har två drinkar som jag faktiskt gillar, gin o tonic och Bloody Mary, fantasilöst? Jo jag vet! Men utspädd gin eller vodka kan vara rätt gott!

Lite ”omanligt”? Kanske det? Men det skiter jag fullkomligt i! jag är trygg i min ”mansroll” utan att sitta o snurra på ett glas whiskey eller konjak!!! ;-)

Första historien.

För rätt många år sen, jag kom hem en varm augustikväll vid 19.30-tiden från arbetet och sjönk ner i en solstol vid poolen (jo det var på ”Den” tiden… saligen avsomnad och borta är den, det är väl det Minsta man kan säga ha ha ha). Min kära hustru frågade om jag ville ha en gin-tonic.

Min numera kära x-hustru var då inne i en period av ”kontinentala vanor” och i detta ingick tydligen att erbjuda sin man en drink när han kom hem från arbetet… Så där satt jag som en ”kontinental” man och väntade på ”drinken”. Helst hade jag nog bara velat ha en kopp kaffe och sjunka ner i tv-soffan men nu satt jag ju där och väntade.

Så var hon borta en lite en stund men kom straxt tillbaka med ett ”rätt stort” glas i handen, min gin o tonic. Med förväntan som hos ett barn på julafton frågade hon mig om den var god? Jo såklart att den var god svarade jag, inte helt sanningsenligt, men jag ville ju inte göra henne besviken… så drack jag min mystiska drink…

I nästa stund vaknade jag klockan 03.30 i min solstol vid poolen omstoppad med en filt. Lite förvirrad hur jag hamnat där och varför? tog jag mig in i huset och somnade åter, i min säng denna gång.

Nästa morgon nämnde jag vid frukosten att jag vaknat utomhus med en filt virad omkring mig? Det visade sig då att min kära hustru inte var helt insatt i decimalsystemets värld och hade tydligen blandat ihop cl. med dl. därav den något konstiga smaken på min gin-tonic… Tydligen fick det inte plats så där överdrivet mycket tonic när väl ginen var i glaset…

Men sov gott den natten, det gjorde jag…

Historia två.

Jo jag har druckit sprit, i min glada ungdom. Under gymnasieåren ”råkade” jag på en rolig (tror jag…?) fest (10 september 1978) dricka en flaska rom, en butelj rödvin och några öl.

Minns att jag när jag kom hem den natten och för att liksom hålla ordning på gravitation och horisontlinje som verkade motarbeta mig kraftigt vid detta tillfälle tog mig fram genom korridoren i vad jag ansåg vara riktningen mot mitt rum på händer och knä, en låg tyngdpunkt kändes som en mycket god idé...

Plötsligt stötte jag på ett par pyjamasben. Dessa ben visade sig sitta fast på och tillhöra min far som i mycket vänlig men bestämd ton föreslog att jag skulle krypa in på rummet och sova, jag insåg det kloka i detta förslag och nickade (försiktigt) instämmande åt de två randiga pyjamasknän som befann sig straxt framför och i höjd med mina ögon.

Nästa morgon kom min far in vid 9-tiden och väckte mig med ett lite väl muntert och glatt, ”hej min son, god morgon, hur mår du idag då?” Mitt tillstånd vid denna tidpunkt var sådant att det här var en dag som jag helst hade velat stryka ur mitt liv, dessvärre hade min far en helt annan uppfattning…

Hans bestämda åsikt var att, in i duschen, klä på sig och äta någon lämplig frukost för nu skulle hela familjen ut på en Härlig! utflykt i den vackra septemberdagen! och PLOCKA SVAMP!!! Min respons på hans muntra förslag var något i stil med AaaarrrGhhhmmmmphthhh öhöhö Va? Jag insåg i detta ögonblick att min käre far hade ett sadistiskt drag som jag aldrig lagt märke till förut…

Nåväl, efter att ha stått o gungat fram o tillbaka i duschen ett tag och sedan med viss svårighet listat ut hur man klär på sig så åt jag frukostkaffe o sen åt jag lite mer frukostkaffe. Min lillasyster som, i alla fall i detta avseende var en ordentlig person hälsade mig glatt när jag med en döende persons sista väsning sjönk ner i baksätet bredvid henne.

Så startade min far glatt vår Renault och styrde kosan mot svampskogen. Min mor som tydligen inte var helt insatt i gårdagskvällens/nattens händelser såg lite oroligt på mig och undrade om jag höll på att bli sjuk? Hennes stackars ”lille” son.

Jag försökte efter bästa förmåga, vilket antagligen inte var särdeles imponerande svara henne, tror mest att det var någon form av läten, antagligen inte helt olikt våra äldsta förfäder ”Lucy” o co. som reste sig på två ben för ett antal millioner år sedan i Etiopien.

Den dagen satt jag på en sten i svampskogen och försökte fixera marken framför mig, det kändes som en uppgift precis lagom avancerad för mig denna dag.

Det var i denna stund, på en sten, en solig septemberdag i svampskogen som jag insåg att jag nog inte tyckte om sprit… kan fortfarande bli lätt illamående av doften av rom.

Tror vi kom hem med en korg champinjoner och möjligtvis lite trattkantareller den dagen men det kan jag inte svära på...

Slut, Frågor?