Jag vill vara Här! med den pulserande musiken, de svepande lasrarna, ljusen, musiken som tränger genom kroppen och får den att vibrera, glädjen och dansen. Jag har dansat till Ebba Grön (jo så gammal är jag ha ha), Stones på Ullevi, Bowie på stadion (och Ullevi) och Eddie Grant Ibiza 1981 (där var Alla rätt stenade inklusive poliserna som stog i all röken på tjurfäktningsarenan den kvällen ha ha :)) och rätt många andra… Konserter och dans är ju renaste glädje och magi…
Här är Dj Tiesto med sin dansversion av Adagio for strings, tyvärr så huggs den av lite abrupt men antagligen så håller den på i 20 minuter till… försök att orka lyssna…
För er som vill höra originalet så låter det så här. Samuel Barber (amerikansk kompositör, född 1910 död 1981) skrev det här 1938 (alltså bara 28 år gammal, imponerande!!!) Adagio for strings. Långsamt och vackert. Adagio har mellan 66-76 BPM (Beats Per Minute, men det visste ni väl att det betydde…). Jag skulle också vilja vara Här! Vid 6.40 blir det så där skärande smärtsamt som det bara kan bli med stråkar. Det ofattbara kan drabba oss när vi minst anar det… Men om ni vill kan ni ju bara blunda och lyssna och få era egna bilder.
Min psykolog Caroline som jag har börjat gilla mer o mer (hon va lite jobbig i början ha ha) frågade mig i tisdags hur gammal jag var ”inombords” jag svarade… och hon höll med… Men jag tror vi är alla åldrar vi levat på något sätt. Det finns ju 25-åringar som har stannat och blivit gamla och trista och så finns det ju 90-åringar som är hur coola som helst och har barnasinnet o fantasi kvar utan att bli barnsliga. Jag tror, eller rättare sagt vet, att det är en stor skillnad mellan att ha ett ungt sinne och vara barnslig... Stor skillnad…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar