Den natten dog en kärlek.

Det är konstigt, men vissa händelser minns man så tydligt och kan aldrig glömma... Jag var 18 år och dödligt förälskad i en flicka, Maria hette hon. Vi gick hand i hand i den kyliga decemberberkvällen och kom fram till torget i staden där vi bodde, där brann en liten eld i en "gjutgjärnsmojäng" bredvid vid ett bord stod två personer och vi gick fram för att se vad det var för något. Det var två från Amnesty International, dom bad oss skriva på en lista för att få politiska fångar frigivna i... jag minns faktiskt inte om det var Sydafrika eller Chile. Men jag minns så tydligt och glömmer det aldrig, att efter det att jag skrivit på så vände jag mig mot Maria. Hon sa då att det var för "kallt" att ta av sig handskarna för att skriva på listan... jag kommer så väl ihåg hur min kärlek för henne dog i Precis det ögonblicket och jag bara sa hej då och gick ensam hem den natten.