Enklast kan man väl beskriva Lekiz som en gigantist sex meter hög nätomgärdad klätterställning där man samtidigt släpper in 350 vilt frustande och entusiastiska barn för att på kort tid göra av med terrawattvis med energi.
Hundratals kvadratmeter att skutta runt i!!!Ljudvolymen är utan att överdriva jämförbar med vilken internationell storflygplats som helst. Energin som utvecklas i denna klätterställning med rutchbanor, lianer, bollhav, hoppborgar mm., mm kan få Barsebäck att rodna av skam för sin i jämförelse blygsamma effekt...
Denna "helvetesmaskin" fylls ca var annan timme på med flera hundra nya frächa barn...
När jag kom för att hämta Ebba efter hennes två timmar av klättrande och tjo o tjim (dom blir dessutom i halvlek utfodrade med energirik mat bestående av korv o bröd för att fylla på protein och kolhydrat och glasstrutar för fett och lite mer kolhydrat) Jo alltså, jag möttes av en Ebba med klart blossande röda kinder och en slags vild blick.
Så gick vi för att tacka kalasbarnens mamma för kalaset och Ebba fick för säkerhets skull med sig en godispåse för att kunna fylla på lite extra energi på hemvägen...
Ebba luktade som en liten "skit-gris" och så fort vi kom hem var det raka vägen in i duschen på både min och framförallt storasysters uttryckliga begäran! Ut kom hon efter ett tag doftande av Ros & Mandelmjölk till allas belåtelse och nu ligger hon och sover som en tusenårig stock...
När vi lämnade kalaset och passerade grinden på väg ut såg jag en flicka i 20-årsåldern stå där med en tom och stirrande blick i fjärran, jag blev lite orolig för henne för jag kände igen den där blicken...
Det är den där blicken man ser hos traumatiserade personer och soldater som varit för länge vid fronten utan avlösning. Ett "Hundred mile stare"...
Då säger Ebba;
"Titta pappa! Där är flickan som jobbar på Lekiz! Det var hon som gav oss varmkorv o glass!"
Det förklarade på något sätt allt i hennes blick, Arma lilla flicka tänkte jag, hoppas du får bra betalt för ditt jobb...
Med en blick så långt bort i fjärran, en själ så trött, så trött...Slut, Frågor?
Jag har oxå varit där. Min dotter har ju en kär granne, som är några år äldre som bjöd på kalas. Detta var i våras så det var inte läge att släppa henne lös. För liten och lite för blyg. Så jag fick vara med dessa 2 timmar och leka... Blev alldeles röd jag med... inte bara av utmattning, dock. Alla dessa barn som armbågar sig fram, säger fula saker och rent utsagt skiter i varandra. Sa till några barn ibland... på skarpen! Usch.. huva! Inte det mysigaste kalaset direkt! Och efter "mat" blir det nästan ännu värre... Alla går på högvarv, är speedade och det är ingen förälder som bryr sig eller säger till... Förutom jag.. "Diktatormamman!"
SvaraRaderaOch du.. tyvärr tror jag att de får PISS dåligt betalt..
Det behövs diktatormammor då och då också! Man kan ju inte rösta om precis allt...
SvaraRaderaJa Du har säkert också helt rätt i att det inte är det bäst betalda arbetet som finns på vår jord.