Vegansamtal

Har en arbetskamrat som är vegan men i övrigt en klok och rolig person. Men tydligen med något traumatiskt köttminne från bardomen…? Vi brukar naturligtvis terrorisera varandra med kött och bulgur…

Vi hade ett intressant samtal för ett tag sedan och det visade sig att det inte var kött i sig som var problemet. Det var snarare hur köttet hamnar på tallriken, alltså att man är tvungen att döda djuret innan man lagade till det, själva dödandet var alltså problemet. Och då spelade det ingen roll om det var storskaliga slakterier eller husbehovsjakt på t.ex. älg och rådjur eller något stackars flygfä…

Intressant tyckte jag och frågade då om han skulle kunna tänka sig att äta kött om djuret dött på naturlig väg (men alltså inte väg i bemärkelsen road kill… typ viltolycka för det var tydligen en form av jakt för honom även om det var lite udda jaktmetod…). Jo det skulle gå bra om djuret dött av sig självt så att säga.

Så summan av kardemumman och det vi enades om var att om man hittade ett självdött djur i skogen så skulle det gå bra att äta även för en vegan som han! Men hur ofta stöter man på en död gammal älg i skogen? Men håller numera alltid utkik efter döda djur i skogen som jag skulle kunna bjuda honom på, såg en ekorre härom dagen men den var nog inte riktigt färsk och jag vill ju inte att hans första köttupplevelse på länge skall var någon sur o seg gammal ekorre! Så jag fortsätter hålla utkik.

Så Om ni skulle stöta på dött o färskt vilt på någon skogspromenad så kan ni väl släpa hem det så att vi får se en vegan mumsa på självdött kött, skulle va rätt kul tycker jag.