En vanlig dag och barnhistorier

En helt vanlig dag på jobbet idag men en ny arbetskamrat ”loppan” hur får man ett sånt smeknamn??? Måste fråga henne nästa gång, hon är iaf jättetrevlig o rolig! Vilken tur eftersom vi kommer jobba helger ihop, gillar att snacka både allvar o skit precis som jag, tur… Hon har fyra pojkar o precis som jag kan vi ju prata barn o hur härligt knäppa dom e ibland. Tänkte bjuda på några små ögonblick från mina egna, eller är det tråkigt? Är man då en sån där förälder som inte skonar sin omgivning med ändlösa historier om sina barn? Tar iaf chansen och tar två av Clara.

Jag står i köket o lagar mat, barnen ser på något ”allmänbildande” barnprogram…
Clara är 6 år när följande händer.

Clara.
- Pappa…

Jag.
- Mmmmmm… (djupt koncentrerad vid spisen…)

Clara.
- Visste du att mungigan är ett världens Äldsta instrument!!!

Jag.
- Nej älsklingen det visste jag inte.

Clara, funderar ett tag.
- Fanns det när Du var liten?

Jag kände hur jag sjönk ihop lite vid grytorna…


Följande utspelar sig rätt nyligen i ett telefonsamtal mellan Clara o Elenor, en av Claras bästa skolkompisar, dom kan prata i timmar, hur ska det bli när dom blir äldre… Suck… Tydligen pratar dom om någon pojke i klassen

Clara.
- Men Elli d e inte korkat d e romantiskt,

Elli säger något…

Clara.
- Ok då, korkat romantiskt!!

Det är vid sådana tillfällen en förälders hjärta blir lite extra varmt.


Clara.