Såg just att Birgit Nilsson (vår antagligen största operasångerska genom tiderna, för er som är födda på 80-talet…) har fått ett pris i hennes namn, The Birgit Nilsson Prize. Det är på en million dollar och delas ut nu på tisdag för första gången, fyra år efter hennes död. Priset går till Plácido Domingo och det blir stort ståhej i stadshuset i Stockholm.
Ja jag tycker att det är bra! Birgit Är värd ett pris i hennes namn. Hon var en rätt vanlig tös från Skåne med en fantastisk röst och framförallt med en fantastisk Personlighet och Humor!!!
Det var just därför som jag när jag fick se löpsedeln dagen hennes död blev känd kände att jag bara måste ha just den löpsedeln! så jag begav mig ner till Statoilmacken på kvällen och fick den. Jag är helt säker på att Birgit precis som jag skrattade gott åt den… Nu sitter den på hedersplats på insidan av en av mina garderobsdörrar.
Ja finns det NÅGON som kunnat hålla sin död "hemlig" i 16 dygn så var det Säkert Birgit!!!
Fast jag undrar lite hur hon "lyckades" lura alla att hon levde fast hon var död? Kanske satt hon bara helt stilla i en stol och såg lite lagom trött o ointresserad ut så att alla tyckte att det var bäst att lämna henne ifred ??? tills någon petade på henne och upptäckte att hon lyckats lura dom i mer än två veckor!!! Och att "begravningsgäster berättar" tycker jag låter så... Ja jag vet inte riktigt... Kvällstidningsaktigt, vad berättade dom? Vi är en skock fårskallar o faaaan va hon lyckades lura oss...!!!
Blev lite överraskad i förmiddags när jag som vanligt kollade min statistik över besökare och vilka de var.
Det första jag möttes av var National Police Board Of Sweden! Det vill säga Rikspolisstyrelsen... Jag blev, det skall jag villigt erkänna en smula överraskad, min hjärna började så klart genast snurra på högvarv (ja till och med på högre varv än vanligt).
Funderade på vad som kunnde ha föranlett detta något oväntade besök? Det är ju inte precis som om jag är någon Osama Bin Nemo eller nåt sånt! När jag också såg att jag hade besök ifrån Tv4, Dagens Industri, Fackforbundet St, Higher Colleges Of Technology i Abu Dhabi så började jag faktiskt undra lite... Jo så var det rätt många fler lite skumma IP-adresser...
Vad fan hade hänt som inte jag visste eller vet om? Alla hade dessutom sökt på "kapten nemo blogg" jo jag kan se det också i min statistikfunktion.
Troligen finns det en "annan" Kapten Nemo därute någonstans! För jag har idag haft fler besökare på min anspråkslösa blogg än någonsin tidigare!!! Och som ni vet så har jag inga hemliga sprängämnesrecept på min sida även om man, om man inte aktar sig kan bli lite lustig i magen av mina sirapslökar, men det är ju inte riktigt samma sak...
Jag berättade om dessa något udda besökare för min kära x-fru ikväll när jag var uppe med en bultsax och Ebbas danskläder hos henne. Hon blev uppriktigt sagt lite stressad och började fantisera om löpsedlar (X-frun berättar "Jag visste ingenting!") och liknande. Enligt henne hade hennes reaktion på om något liknande hänt henne som jag förstår det varit ungefär lika lugnt som de gamla finalfyrverkeriena på stockholms Vattenfesival...
Ja ja, det händer ju inte så mycket i mitt liv så jag tycker dagens något märkliga händelser snarare var lite uppiggande!
Jag fick häromdagen besök av en tysk på Kapten Nemos Kök. Så här är det kära läsare, jag har en statistikfunktion kopplat till min blogg så jag kan se hur många besökare jag har, nej så många är det inte! men jag är rätt nöjd i alla fall, för jag är ju knappast någon Blondinbella med minst 100.000 besökare varje dag och 177 kommentarer på varje inlägg om mina nya skor, ja nu har jag ju i och för sig inte så där jättemånga nya skor att skriva om, mest gamla väl ingångna...
Men om det finns intresse så kan jag så klart fotografera mina skor och skriva något begåvat om dom här på min anspråkslösa blogg. jag har bruna, svarta och några andra men vill ni verkligen se dom??? och vill ni verkligen läsa mina minnen jag haft när jag traskat runt i dom???
Som vanligt avlägsnade jag mig nu i överljudsfart från ämnet! jo alltså min statistikfunktion kan också se varifrån dom olika besökarna kommer, nej bli inte oroliga nu ni är helt anonyma... men som sagt, jag är ingen Blondinbella men jag fick besök till min sida från Tyskland och det tyckte jag var lite märkligt! Närmare bestämt från Alsfeld i Hessen. Jag känner Absolut ingen!!! i Alsfeld Hessen!!! Det är jag Helt säker på! för om jag kände någon i Alsfeld Hessen så skulle jag komma ihåg det!!!
Jag tänkte, vem fan är denne tysk som besöker min sida och la honom/henne under statistikprogrammets förstoringsglas... Då visade det sig att denne stackars tysk hade ett problem, ett problem jag skrev om 26 september "Stambyte och leksaker". Detta inlägg handlade ju om tre saker man inte bör ge sina barn och nummer 1 var ju en guldhamster om ni läst och kommer ihåg det?
Så tysken hade uppenbarliga problem och hade gått i hamsterfällan som jag varnade för, för han/hon hade googlat "wie stört hamsterurin nicht mehr" enkelt översatt för er som hade franska i skolan, "hur blir man av med lukten av hamsterurin"... Den arme saten hade alltså troligen en lägenhet som stank av hamsterurin och jag kan ju inte annat än känna medlidande! Barnen är säkert fortfarande glada men denne förälder sökte i desperation på Google ett svar på hur man förjagar denna doft, nej inte doft, stank från sitt boende, sitt hus och hem sin förut så väldoftande borg!
Hamstrar är bäst på bild, möjligtvis något man kan ta med sig barnen att titta på tidiga lördagsmorgnar i centrumets djuraffär men inget däggdjur man skall släppa innanför sin egen dörr!!!
Nåja hur som helt den stackars Tysken hade stannat i 3 sekunder på min sida med en omedelbar insikt att här fanns inte svaret på detta problem, sidan var ju dessutom på ett för honom/henne helt obegripligt språk.
Nu till det som jag verkligen funderar över, hur fan!!! fungerar Google??? hur kunde min sida träffas??? Jag skrev visserligen ordet "hamsterurin" i inlägget men det var ju knappast så att jag på något sätt länkade just det ordet till att vara sökbart på något sätt!!! så hur gick det egentligen till??? prova själva! sök på hamsterurin på google så dyker jag upp där på typ 13 plats! Jo där finns jag, med ordet hamsterurin riktigt fetmarkerat! Hur går det till???
Så om jag skrev något... nu måste jag formulera mig väl... Något mindre smickrande, till och med kanske negativt, eller om jag dristade mig till något hotfullt mot låt oss kalla det chefen för det stora landet i väster, skulle jag då få påhälsning av allvarliga män (och kanske kvinnor) med putande armhålor på vänster sida (ja under förutsättning då alltså att dom är högerhänta...) som plötsligt skulle stå där utanför min lägenhetsdörr och se allvarligt på mig när jag intet ont anande öppnade dörren (jag betalarmin tv-licens och är inte rädd för Jehovas vittnen så jag brukar öppna dörren utan onda aningar).
Det Måste väl finnas något bättre än kändisdjungeln på tv???
Men det gör det inte… Inte på någon av alla kanalerna…
En kommentar från ”Crack Mango” min något märkliga läsare fick genom sitt kreativa förslag till inlägget ”Jo, man får faktiskt skratta” mig att indirekt tänka på en gammal händelse från mellanstadiet. Det handlar om fusk… då jag fuskade, eller i alla fall försökte...
Inte som det där avancerade vuxenfusket som finns lite varstans i samhället och skär genom alla lager. Nej det här handlar om det mer naiva, barnsliga fusket.
Vi hade i mellanstadiet en lärare J. ”Ludde” Lundgren... Han var enligt alla elever, men antagligen Mest enligt oss pojkar "Sträng men rättvis"... Vilket i klartext betydde att att han egentligen var en i högsta grad godtycklig tyrann som betraktade oss små 10-12-åringar som något han ägde från kockan 08.00 på morgonen till någon gång på eftermiddagen.
Han var av den gamla skolan och ansåg att fysisk bestraffning av sina små elever var helt rätt metod för att främja framtida akademiska studier.
Inför ett religionsprov i mellanstadiet, tror det var i 4:an eller kanske 5:an hade jag skrivit upp Johannes, Lukas, Matteus, Markus på min då rätt spinkiga underarm, det var knappt att de fick plats...
Eftersom jag drog upp min vänstra tröjärm och sneglade lite vid fråga 14 så undrade så klart denne skarpögde adjunkt vad jag gjorde? Jag ljög så klart som vilken normalbegåvad 10-åring som helst och förklarade att jag hade eksem som var rysligt plågsamt kliande och att jag dragit upp ärmen för att kunna utföra kliandet mer effektivt och grundligt...
Den, som det nu visade det sig helt patologiskt misstänksamme adjunkten gled tyst ner från sin höga kateder och närmade sig min bänk likt en pytonorm som fått vittring på en helt försvarslös skogsmus i den Amasoniska djungeln...
När han så ringlat ner genom bänkraderna och befann sig hotfullt dystert lutad över mig och bad om att få okulärbesiktiga (se) mina svåra eksem... Blev jag lite nervös.
I det ögonblicket insåg jag hur en liten skogsmus egentligen känner sig när den befinner sig öga mot öga med en hungrig pytonorm på det Amasoniska regnskogsgolvet, jag kände hur mörkret slöt sig kring mig och jag var beredd på att möta min skapare eller i alla fall Ralf Edström, att han inte var död var inget min 10-åriga hjärna just då reflekterade speciellt kraftfullt över…
Min vänstra tröjärm gled motvilligt och långsamt upp för att visa hemska och plågsamma eksem. Men dessa visade sig nu som genom ett herrans under vara helt borta, jag hade just då inte sinnesnärvaro nog att i den stunden att ställa mig på bänken, sträcka armarna i skyn och utropa "Min Gud, Min Gud! Prisa dig i evinnerlig tid för att du botat mig" eller något liknande hysteriskt religiöst... inte ens "Tack så Mycket" föll mig in!
I stället visade sig fyra välbekanta namn på min underarm, tecknade i en spretig och barnslig stil, som av en ren händelse råkade dessa namn sammanfalla med svaret på fråga 14...
Jag funderade ett kort ögonblick på att hävda att dessa namn var mina fyra sysslingar som jag brevväxlade med (jo detta var på den tiden när brev var den vanligaste formen av fjärrkommunikation mellan individer och i synnerhet sysslingar) men insåg det lönlösa i detta då Ludde redan bestämt sig för vad det var frågan om... Och ja, hmmmm i sanningens namn så hade ju han rätt, det var ju faktiskt så...
Påföljden blev den vanliga, med ett stadigt tag om ena örat i sin hand (det gick rykten om att han en gång tagit ett sådant hårt tag om ett öra på en pojke att det lossnat och han då stått där med den lilla kroppsdelen i handen, antagligen lite förvånad över den dåliga kvalité med vilken kroppsdelen varit fäst vid barnet i fråga...) lyfte han mig ur min bänk och ledde mig ut till korridoren för att bli informerad om hans synpukt på det inträffade.
Jag placerades på den väggfasta bänken i korridoren utanför klassrummet och pedagogen tog ett fast tag om mina båda öron och dunkade kraftfullt och rytmiskt mitt bakhuvud fem gånger mot den kakelbeklädda väggen för att öka mina akademiska möjligheter och kärlek till lärarkåren.
Nåja... Vi fick i alla fall på ett sätt alla vår lilla hämnd på denna handfasta förmedlare av kunnskap, sanning o rätt.
I 6:an var det ålagt denne något ålderdomlige man att ha sexualundervisning med oss muntra 12-åringar... Jag minns och glömmer aldrig hur han inledde detta ämne som jag starkt misstänker att han gärna skulle ha mist (minst) en vital kroppsdel för att slippa genomföra. Han inledde denna lektion med en ansiktsfärg som närmast kan beskrivas som djupt karmosinröd med orden;
"Nu skall vi tala om sex... Men DET kan jag tala om för er!!!
Att sex... Är inte roligare än Döden..."
Vi tyckte nog mest att Luddes förändrade ansiktsfärg var det roligaste och mest underhållande under denna lektion...
Och förhoppningsvis har dom flesta av oss också insett att han inte hade helt rätt i sin inledande fras av denna lektion...
Fredagskväll 21.21. Hemma igen efter en bra men lite stökig dag på jobbet, Hem Ljuva Hem :-).
Lite sent ute med detta klipp jo jag vet det! Men när jag såg det i onsdags så kände jag hur hornen växte i pannan och all medmänsklighet rann ur mig lika snabbt som Bag-in-boxen i glada vänners lag (eller möjligtvis på någon form av home sale party? Men det vet jag inget om egentligen, bara en helt omaskerad fördom...). Det här var helt klart en av det bästa och roligaste auditions Idol någonsin haft ... Jag Har sällan skrattat så mycket.
Jag älskar när han sjunger "trick or treat smell my feet give me someone good to eat..." och sedan för handen upp till munnen och klapprar med tänderna! Det ÄR ju så djävla klockrent HA HA HA!!! Och Anders Bagge är ju här Bevisligen en så fruktansvärt snäll person! "Det var bra... Det var bra... Lugna dig lite nu"... Inte börja gråta!"... "Det var jättebra... så där..., ...ja?" samtidigt som han ser helt chockad och Totalt!!! Olycklig ut!!! Ja jag trodde jag skulle kvävas av skratt (och det hade väl varit rätt åt mig, min elake djävel... :-D).
Men det här ÄR på riktigt och jag skrattar åt det med...
The Nervous Kid, Jimmy Kimmel's staff asked this kid to wish Rosanne Barr Happy Birthday on camera, take a look at how nervous he gets. The poor kid was voted Kimmel's favorite person of the year!
HA HA HA!!!
Nu måste jag nog gå och bestraffa mig själv för att jag är en sådan elak person... Får se vad jag kan tänka ut för hemskt åt mig själv nu då? Kanske hyvlar jag inte den vita tryffeln över pastan i kväll utan nöjer mig med den något enklare svarta... Eller så kanske jag Inte korkar upp min Lafite 45 utan nöjer mig med en Prieuré-Lichine 74? Om jag gör båda! så Borde det väl vara straff nog? Eller...?
Ibland blir direktsändning oväntat och framför allt oavsiktligt rätt roligt som häromdagen när jag såg nyhetsmorgon på tv4.
Lennart Modig gjorde en direktsänd intervju med en av grundarna till 10-gruppen, vilka dom är? Ok, kortfattat det här.
1970 samlades tio unga textilkonstnärer och formgivare som upplevde att deras bästa mönsteridéer förkastades av de dåtida stora textilföretagen som ”osäljbara, för svåra, okommersiella”. Tillsammans bildade de 10-gruppen, med målsättningen att själva kunna följa och styra hela processen från mönsterskiss till färdigt tyg i butiken. Under åren som gått har 10-gruppen presenterat ett 30-tal framgångsrika kollektioner med mer än 700 producerade tyger och tapeter. Gruppen har ställt ut på ett flertal av Sveriges museer, och på olika museer runt om i världen. På Götgatan 25 i Stockholm driver 10-gruppen sin egen butik, där de egna produkterna finns till försäljning. Väska med ett rätt typiskt mönster för 10-gruppen
Nu tillbaka till intervjun som var bra och intressant på många sätt, det var när det drog ihop sig till att avsluta den och Lennart skulle sy ihop som följande tänkvärda reflektion gjordes...
Först lite artigt prat och tack för intervjun och sedan helt plötsligt...
"Ja du, du har ju varit med från starten 1970, men några av er som va med då ägnar ju sig nu åt helt andra saker, en är till och med Död..."
Ja det kan man ju kalla att ägna sig åt något annat Ha ha ha
Kanske lite så här;
- Har inte sett Karl-Arvid på ett tag nu, vet du vad han gör nu för tiden?
- Karl-Arvid... Jo han ägnar sig mest åt att vara död...
Onsdag kväll, flickorna sover gott i sina sängar och jag har just inget spännande att berätta, jag stack mig på en nyvässad blyertspenna så blodet sprutade, men det var väl det mest dramatiska som hänt idag...
Jo jag var också hos min husläkare i eftermiddags för att visa upp några födelsemärken som jag ville ta bort och hade hoppats på att han skulle kalla in en massa ivriga AT-läkare så att dom i samlad grupp och med slipade skalpeller skulle kunna ta bort så många som möjligt på kortast möjliga tid enligt principen, the more the merrier... Men tydligen funkade det inte så. Fick en ny tid om två veckor i stället... ja ja då får det väl bli så då.
Var inne på Facebook i kväll och gjorde ett dussin peronlighetstester, och vet nu en hel del mer om mig själv... men vet fortfarande inte vilket kaffe jag är...
Har tänkt lite på bloggar och "bloggstjärnor", Blondinbella (men enligt vad jag såg på hennes blogg så kanske hon borde byta namn till "Brunettbella nu?) är en bloggstjärna, konstigt egentligen för hon har ju just inte så mycket att säga egentligen (inte för att jag själv har så mycket mer! Det Vet jag ha ha), idag visade hon en bild på ett par skor och skrev 2!!! rader och fick raskt 177 kommentarer!
Eftersom det var så kort så kan jag ju presentera inlägget i sin helhet här också, så här lyder det;
"Ett litet smakprov på min outfit ikväll .. Nu ska alla vi tjejer till sminkstudion och bli fixade! Bloggar innan vi tjejer drar till Make Up Stores fest ikväll!"
Några axplock av kommentarerna;
"Fina men skulle vart ännu finare med målade tånaglar. Hoppas du får en rolig kväll!" (Va snällt att komma med pedikyrtips tycker jag... Jag antar att det var menat så eftersom skorna inte har några tånaglar.)
"SJUKT snygga skor! Då kommer du träffa på kenza ikväll ^^" (Suck...)
"Hej bella! Har aldrig chansen att skriva först! Skulle inte vi kunna ha en blogg träff. Känner att jag skulle behöva det. Bor i Stockholm, Solna. Hoppas verkligen Bella! Kram på dig! Hör gärna av dig på min mail om det går eller inte, för annars tar jag det som att du ignonerar mig och jag vill inte det! PUsss" (Stackars "Tuba" som skrev det här för jag tror faktiskt Blondinbella är så helt ointresserad av en bloggträff med Tuba... Och skiter i om hon känner sig ignorerad!)
"fruktansvärt fina skor , är helt galen i skor." (Så klar du är, och nu vet hela världen det också, men jag känner hur jag fullkomligt skakar av information overload...)
Önskar att jag med hade kunnat ha höga skor men nu är det så att jag har en pojkvänn som bara e en centimeter längre än mig " (HA HA HA den här tycker jag var så fruktansvärt kul!!! Stackars Linn som skrev den kommentaren! Skrattar hjärtligt... Men Stackars Linn...)
"nja duu har konstigA föter" (Men vem fan har inte konstiga fötter...???? Gnällspik!!! och ny mening inleds med STOR bokstav inte sista bokstaven i ett ord, däremot stavas fötter rätt ofta med två t! Och du med ett u)
"men gud helt galet snygga! skulle du inte kunna säga va du köpt dessa? hur läcka som helst ju!" (Stor bokstav i början av menig för Helvete!!! Och sluta ställa frågor till Blondinbella, hon kommer i alla fall inte att svara)
Ja så här håller det på i 177 kommentarer om ett par djävla skor!!!
Låter jag bitter och avundsjuk? :-) Hmmmm, ja antagligen är jag lite avundsjuk på 177 kommentarer för två rader ha ha. Men hur skulle man hinna svara på alla dom?!
Men så här är det nog, Blondinbella är en låtsaskompis för tusentals unga människor (mest flickor antagligen) som vill vara som hon och som vill vara hennes kompis. Och när man läser kommentarerna så verkar rätt många faktiskt tro att de är hennes kompis på riktigt, lite sorgligt är det. Men Blondinbella har ju verkligen hittat en målgrupp som vill läsa om Exakt precis det hon skriver om och det får man ha den största respekt för! Sorgen skulle säkert vara stor och helt äkta i många flickrum om hon slutade blogga.
Så här är det tror jag. Om jag skrev här på bloggen att jag just nu håller på att bygga en liten atombomb i mitt kök... Så skulle jag få Max tre kommentarer varav Minst två skulle vara från min mamma som skulle förmana mig att vara försiktig så jag inte spillde något vapenplutonium på köksbordet för det blir så fula fläckar som nästan inte går att få bort.
Den tredje (som stilistiskt hämtat inspiration från Blondinbellas kommentatorer) skulle kanske säga något i stil med; "Men tänk på alla små fåglar o kanntareler o natuuuuren!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och det är Faktiskt inte spesielt snällt att detånera taktiska kärnvapen i Täby nu när centrum skall ha öppet till kl. 18.00 på söndagar o allting!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är faktiskt riktigt As taskigt...................................... (Astaskigt heter det och det ÄR ETT ord men denna typ av kommentatorer är och förblir notoriska särskrivare!!!) tyker jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" (dessutom använder dom sig ofta av alldeles för många punkter och utropstecken för att markera sina ståndpunkter.
Nu är det ju inte så att jag bygger ett litet taktiskt kärnvapen i mitt kök om ni nu skulle undra (det var bara ett exempel på hur responsen blir olika på olika bloggar). Jag är så klart glad över att överhuvudtaget få kommentarer eftersom jag för det mesta skriver om egentligen Absolut Ingenting! Och hur kommenterar man det egentligen?
Men snart får det nog bli ett skoinlägg till här i mitt kök, så håll utkik efter,
Snart är det slut... Slut på den gamla hederliga glödlampan. Från och med i dag 1 september 2009 så är det inte längre tillåtet att importera några typer av matta glödlampor samt klara 100 wattslampor (precis Här o Nu slog rättstavningsfunktionen till och reagerade på ordet "wattslampor" och föreslog i stället;
watts lampor, Varför gillar texteditorn i Blogger Alltid särskrivning!? (sär skrivning föreslog här Blogger ha ha ha jag blir helt konfys) (kon fys) har jag ofta undrat?
watt slampor, vad tusan är en watt slampa!!!??? Är det Någon som vet?
rattslampor, ännu märkligare ord!
mattslampor, ???
kattslampor, tror jag börjar se ett mönster, blogger gillar att rimma!
Hoppsan som vanligt hamnade jag på ett stickspår, ska försöka hålla mig till ämnet, om jag kan...)
Så nu alltså tillbaka till det rafflande ämnet glödlampor (glöd lampor, glödlam por). När idétorkan slår till och jag inte riktigt vet vad jag skall skriva om så kan jag ju alltid skriva om glödlampor tänkte jag, nästa gång kanske det blir blyertspennor eller klotgrillar?
Jo alltså, nu är dom matta lampornas tid snart för evig förbi, en epok går i graven och T A Edison snurrar antagligen i sin grav som en överenergisk turbin (undrar om personer som snurrar i sin grav gör det i så att säga x eller z axeln? X-axeln (turbin) verkar ju vara det naturliga eftersom det av utrymmesskäl vore betydligt svårare att snurra i z-axeln som ett rouletthjul...?)
Turbin eller Roulette? det är frågan...
Men nu känns det som om vi avlägsnat oss lite från glödlamporna igen...
Alltså tillbaka till huvudspåret. Eftersom nu "vanliga" glödlampor snart kommer att vara helt ute ur leken så hade jag en tanke, tänk om jag köpte på mig ett jättelager av glödlampor och när butikshyllorna är tömda och där bara finns lågenergilampor så kommer det så klart att uppstå en efterfrågan hos en säkert inte obetydlig andel av våra seniora medborgare.
De som sedan i stort sett Edisons tid är vana att en glödlampa är en glödlampa o här ska banne mig i blod inget nymodigt påfund som "dom där" i Bryssel har bestämt hamna i min sockel! Det är denna målgupp som säkert kan vara beredda att betala en rätt bra slant för en "hederlig" glödlampa även om den har kortare livslängd och en usel verkningsgrad (ljus i förhållande till energiförbrukning), lite grann som de själva faktiskt...
Alltså med fickorna fulla av glödlampor söker man upp dem där de brukar samlas i flock, utanför apoteket, vårdcentralen, på boulebanan, kyrkbacken efter högmässan. Här kan allt ske mot kontant betalning.
Detta segment ur befolkningen har alltid kontanter och brukar dessutom envisas med att Alltid betala med jämna pengar i snabbköpskassan, så även om kön bakom dem ringlar ända bort till mjölkkylen så skall de till varje pris leta i alla fack, fickor och skrymslen tills de till slut efter fyra hjärnblödningar hos stressade småbarnsföräldrar bakom dem hittar den sista 50-öringen. Det är kontanter som gäller, jämna pengar...
Tyvärr faller nog hela idén på att jag antagligen inte kan hitta det riskkspital som behövs för att genomföra denna affärsidé...
Ja ja livet går vidare och själv har jag de senaste tre åren bara använt lågenergilampor och de ger faktiskt precis samma "mysljus" som en gammal vanlig glödlampa. Dessutom har jag inte behövt byta en enda lampa på tre år!
Och så klart en video och självklart en riktigt Bra version!
Med anledning av den envisa flistuggen idag (se nedan, "Sömnstörning") är här Karl-Birger Blomdahls Tonsättning av Harry Martinsons Aniara, en "rymdopera" som han skrev 1958. Det enda exemplet jag hittade på Youtube var denna lilla surrealistiska stumfilm som lånat musiken av operan Aniara. Någonstans vid 4 minuter och 15 sekunder börjar man så smått kunna dra paraleller till Flistuggen tycker jag, men ni kanske tycker det är jättebra musik??
Det går alldeles utmärkt att klicka på tidsaxeln om ni inte orkar lyssna på de första 4 minutrarna, ingen fara, jag förstår er så väl...
I samband med premiären av Operan Aniara 1958 lär följande ha tilldragit sig. Efter operapremiären gick ett sällskap bestående av bl.a. Karl-Birger Blomdahl, Harry Martinson Som Ju skrivit dikteposet Aniara 1956 (http://sv.wikipedia.org/wiki/Aniara) med några andra potentater för att äta middag på Operakällaren.
Harry Martinson var betänkligt tyst under hela måltiden ända tills ljudet av en tryckluftsborr trängde in i resturangen från ett gatuarbete utanför, då vände sig Martinson mot K-B Blomdahl och sa, "Jasså, Du skriver nubbevisor också din jävel..." Detta var Martinsons enda kommentar till vad han tyckt om musiken i operan, allt enligt sägnen.
Jag kom hem från jobbet vid kl. 10 i morse, kollade lite mail och om det hänt något på de bloggar jag brukar läsa. Sen hade jag tänkt försöka vila lite för i natt är det ett nytt pass.
I området där jag bor skall fogarna i hussocklarna asbestsaneras och all vegetation som befinner sig närmare än en meter från socklarna tas bort så att arbetet kan utföras. Fast nog tycker jag dom har tagit bort betydligt mer än en meter...
Hur som helst det hinner ju bli en och annan fullvuxen buske och mindre träd på de närmare 50 år husen stått omgivna av små träd och buskar.
Jag lägger mig skönt i soffan och med favoritfilten över mig för att försöka vila någon en timme eller två. Då når plötsligt ett ljud och även om det har sitt ursprung 13 våningar nedanför mig upplever jag det i denna stund som en smula negativt.
Det är flistuggen (eller wood chippern för att använda ett anglo saxiskt språkbruk) som nu parkerat sig där nere och satt igång med sitt muntra förvandlande av buskar och små träd till tändsticksstora flisor.
Jag förstår att människor måste arbeta på dagtid, självklart är det så, men min entusiasm över att maskinen står rakt under min balkong är något begränsad och ljudet som mest påminner om en motorgräsklippare på anabola steroider med ett extra metalliskt dunkljud som om något satt lite löst djupt där inne i maskinen är en oväntad bonus.
Små buskar låter inte så mycket mest som "ffffrrrrrrrrrrrrt" sen kommer ett litet träd då och då, det låter mer som BAAAAUUUUUUUUUUMMMM KLONK KLONK KLONK, lite som något Karl-Birger Blomdahl (Svens tonsättare 1916-1968) skulle ha varit stolt över att ha komponerat...
jag ligger där 13 våningar upp och fantiserar om att kasta ner en 8-kilos gråsten från balkongen, ner i gapet på den glupska helvetesmaskinen, ge den långfingret och ropa, Tugga på den du!!! men jag avstår. Risken finns ju att jag missar och i värsta fall träffar en av alla "tantpudlar" som vallas runt av små damer i kappa och för liten hatt (undrar om tantskallar växer med åldern eller om hattarna alltid varit för små?).
Pudel och 8-kilos gråsten i fritt fall 13 våningar (enligt formeln. Om kroppen som faller har initialhastighet 0, ökar farten nedåt varje sekund med 9,8 m/s (med ungefär 35 km/timme): v = -gt. Sträckan ökar kvadratiskt med tiden, enligt s = -½ gt ². Hastigheten ökar med roten ur fallsträckan v = √(2gs).) är en dålig kombination och pudeln förlorar alltid.
Alltså ligger jag kvar och kommer istället på en massa nya kreativa svordomar.
Så här ungefär låter den lilla fridstöraren, blunda, njut och låt er vaggas till sömns...
Jag har talticks… jo alltså, jag har ett ord som jag när jag talar fyller ut mina meningar med. Varför vet jag inte, för det är ju inte precis så att det skulle behövas, jag är ju inte direkt ”norrländskt” fåordig. Det vet de stackars människor som hört mig mala på om mer eller mindre oväsentliga saker.
Ordet är ”liksom” ett helt onödigt ord som jag bara kastar in lite hur som helst som om hjärnans talcentrun var på kafferast och inte så där speciellt intresserad av att göra något åt saken, inte just då i alla fall. Vanligast verkar det vara när jag blir engagerad i något och vill vädra mina för värden ovärderliga åsikter, eller kanske inte så ”ovärderliga” om man frågar mina stackars konversationsoffer…
Funderade ett tag på att bära en badge (mindre metallknapp med budskap, åsikt eller uppmaning tänkt att bäras på klädesplagg) eller trycka upp en t-shirt med texten ”slå mig om jag säger liksom” men insåg att jag antagligen skulle vara död inom två dagar om nu uppmaningen skulle verkställas varje gång jag yttrade detta lilla onödiga ord.
Så tills vidare får jag väl liksom försöka hitta en annan lösning på detta beteende.
Har märkt att tävlingar är så populära, man kan ju knappt vända sig om utan att stöta i åtminstone en tävling verkar det som. Och genom brevlådan rasar det ner kilovis med lotterierbjudanden av olika sorter varje vecka...
Lite konstigt med kunskaps/slogantävlingar och "vanliga lotterier" är att i kunskapstävlingar betalar den tävlande inkomstskatt på vinsten men inte i lotterier o tips. Kunskap beskattas men inte "bara tur" (där betalar den som anordnar lotteriet skatten). Borde inte båda beskattas på samma sätt? Som det är nu verkar det ju som om lagstiftaren har Epistemofobi (eller som det populärt ibland kallas Gnosiofobi) som har gjort lagstiftningen på detta lite märkliga sätt?
Hur som helst, nu är det dags för min alldeles egen Tävling! Alltså Inget lotteri! (för att slippa ansöka tillstånd hos Lotteriinspektionen) Det finns i och för sig ingen substansiell vinst så förutom global och livslång ära så vinner man absolut ingenting, men global och livslång ära är ju inte så dumt det heller!
Frågan är. Vad är detta? Och Framförallt,Varför???
För att det inte skall bli för svårt kan jag avslöja att det är mjukt, grönt och ca. 35 år gammalt. Jo jag vet att några vänner vet vad detta märkliga är men ni är automatiskt diskvalificerade från tävlan :-)
Ebba klippte mig under stor munterhet och sång i går kväll. Hon vill ju bli antingen frisör, bonde och ha en massa anställda för hon har insett hur jobbigt det är att ta hand om allt själv... Djäkla unge säger jag ha ha ha. eller så vill hon så klart bli prinsessa... ja ja hon är ju trots allt bara 6 år.
Clara vill bli forskare (oklart tills vidare i vilken diciplin?) eller författare, ett tag ville hon jobba på McDonalds men det var nog bara för dom gratis hamburgarna tror jag? Nåja dom får bli vad dom vill så länge dom blir lyckliga.
Ebba klippte med maskinen för allt vad tygen höll...
Och började nån stans långt ner på ryggen, men där har jag ju faktiskt inget hår... Kände mig som ett får i fållan men hon var glad och sjöng muntra sånger samtidigt som hon sa "Pappa jag tar lite kors och tvärs ok?" Javisst min älskling sa jag, ta lite kors och tvärs du...
Clara kom in på slutet när Ebba tröttnat och avslutade klippningen under stort allvar och precision...
Jo jag har nu börjat vänja mig vid mitt nya utseende och ryggar inte längre vid spegeln som en skrämd häst när jag ser mig själv på morgonen.
Just det, Ebba har börjat tjata på mig att hon vill att jag tatuerar mig! Ja det har jag ju tänkt på själv också men jag frågade henne varför hon tjatade om det i stort sett varje dag??? Hennes svar var att: "Jo pappa för när jag är 18 år vill jag att du ska va den coolaste gamlingen som finns...!!!" Ha ha ha, ja om 12 år så lovade jag Ebba att jag ska va den coolaste "gamlingen" som finns!!! :-D
Såg denna fantastiska video från Youtube på en väns blogg (min blogg mitt liv) och jag snor den rakt av för det är helt osannolikt kul. Vem har sagt att 16-åringar inte har humor och behärskar självironi? Eller…? Jag hoppas det är humor och ironi?
Amandavardet
Amanda får ju Miss South Carolina att framstå som en retorisk gigant!!!
Ibland blir jag glad över vad som kan verka småsaker, men så är det.
Cyklade med flickorna på väg till badet för ett tag sedan förbi denna bänk i närheten av var vi bor. Såg en lapp på bänken och blev "så klart" nyfiken. När jag läst lappen blev jag bara spontant glad och vi hade en fin dag vid poolen.
Det är så skönt att se att det finns människor som är hederliga och dessutom tar sig tid att hjälpa någon dom inte känner, trots att det innebär en del eget arbete. Ja såna "småsaker" gör mig glad och det var inte min kamera men jag gissar att kameraägaren blev tom lite gladare än jag...
Sen sen kväll, tar en cigarett, jag står på terrassen hos mina föräldrar och tittar ut över den lilla parksnutt som på tre sidor omges av gator, nej den är verkligen inte stor och mest är det väl hundägare som brukar rasta sina hundar här på kvällen när dom inte orkar gå så långt.
Alla sover, barn och föräldrar. Ser en ung man i 20-årsåldern komma promenerande längs gatan på något ostadiga ben. Han pratar med en flicka i mobilen, Helena eller nåt sånt. Tydligen är han lite osäker på var i staden han är någonstans, han går fram till busshållplatsen men konstaterar besviket att den bussen går åt helt fel håll.
Hör honom säga, "Men du, jag har GPS på mobilen jag kommer snart till dig"
Nu ser jag honom mixtra lite med mobilen och så sätter han full fart, lite vingligt men med mycket bestämda steg. Blicken är stadigt fäst vid den lilla lysande displayen, full koncentration mot sin älskade Helena.
Han går med hög fart och sänkt huvud rakt in i den ståtliga björken i den lilla parken och stupar som en fura... efter något litet ögonblick reser han sig upp och ser sig lite förvånat omkring, tydligen fanns inte björken utmärkt på hans GPS...
På nytt sätter han full fart med blicken fäst mot mobilen och går genast in i den siverfärgade Volvon. Han går i däck på knock out som Floyd Patterson i första ronden mot Sonny Liston 1962. Jag tycker nu det börja bli riktigt underhållande och väntar med spännig på nästa frontalkrock med ett hus eller så.
Lyckligtvis (för honom) lyckades han undvika huset på hörnet (kanske fanns det med på GPS-kartan...?). Nåja, jag ser honom vingla runt hörnet på huset han med minsta marginal lyckades undvika och önskade honom lycka till på sin något ostadiga väg mot Helena, kanske kunde hon plåstra om honom lite, jag hoppas det i alla fall...
Kärlek, teknik och verklighet, lite ärrade och med småblessyrer, men förhoppningsvis kommer vi fram till slut.
Jag har beslutat att sätta etiketter på inläggen för att göra det lite enklare att hitta t.ex. mina recept. Jag gör det för att jag är en sådan "god människa" ha ha ha ;-) (men faktum är att jag faktiskt hörde en person säga så om sig själv en gång på en "affärslunch" och vi andra blev lite paffa av uttalandet kan man nog säga eftersom man kunde ha rätt så delade meningar om just den egenskapen hos personen i fråga...) Men hur som helst, till mänskligheten fromma kommer jag nu att börja med etiketter, vet inte riktigt vad alla skall heta ännu men det ger sig väl. Förslag emottages tacksamt!
Min svärmor drabbas som oss alla av en mängd reklam från diverse bokförlag. Och idag som så många gånger förr kom det ett "så väldigt" personligt adresserat brev med ett som vanligt fantastiskt erbjudande...
Men förutom det vanliga glättigt bladen kom också detta!!! Vad fan ÄR DET??? Min svärmor har en hel låda full av slika tingestar och har ingen aning om vad det är!!!
Min kloka men något ironiska svärfar trodde att det nog var en från början bra och användbar produkt dessa bokförlag beställt från någon kinesisk fabrik men att det blivit något fel i designen vid produktionen och att det nu var en fullkomligt gåtfull och helt apart liten mojäng som dom ända skickade med. För va fan dom hade ju minst en miljon på lager så lika bra att skicka ut dom!
Det är alltså vi stackars mottagare av dessa märkliga tingestar som skall vrida och vända på dom för att försöka räkna ut vad fan vi skall gör med dom!!! Jo fingret passar ju här i hålet men vad ska jag göra sen då? Jag kan ju alltid klia mig lite på ryggen med den, men det känns ändå inte helt rätt, på något sätt...
VAD ÄR DET??? (jo bara tre frågetecken men det skulle ju lika gärna ha kunnat vara 300!)
VAD FAN ÄR DET??? HJÄLP!!!
Jo jag Vet! att föremålet till höger är en cigarettändare men den är bara där för att ge en liten uppfattning om skala...
Men Snälla svara på vad detta märkliga föremål Är, eller ge i alla fall någon kvalificerad Gissning!
Jag är pappa till två fantastiska flickor Clara 12 år och Ebba 8 som jag har var annan vecka. Jag är också bonuspappa eller vad man nu skall kalla det till Filippa 22, Daniel 20 och Mathilda 18 och även om jag är skild från deras mamma A. så är dom fortfarande mina bonusbarn.
Jag är en utpräglad nattmänniska vilket kanske inte är så där jättebra i vårt samhälle där de flesta arbeten börjar i vad jag i alla fall betraktar som okristlig gryning…
Jag gillar människor som inte alltid följer givna mönster och förutsägbara vägar.
Har 11 orkidéer som jag pysslar om och som blommar med jämna mellanrum.
Har väl något tusental böcker som jag inte orkar damma.
Ser mest på ”enklare” filmer och deckare även om jag också gillar mer djupa och ”svåra” filmer (och musik) när jag är på humör för det.
Skriver ofta lååångt men skall anstränga mig att inte trötta ut mänskligheten med det på denna blogg…
Är stolt ägare av en sparristång och kan laga mat, några recept blir det säkert här.
Är mer av en stadsmänniska och känner mig inte tvungen att ge mig ut i naturen i ur och skur, men vet var den ligger och besöker den då och då.
Ja finns det NÅGON som kunnat hålla sin död "hemlig" i 16 dygn så var det Säkert Birgit!!!
Kram på dig! Hör gärna av dig på min mail om det går eller inte, för annars tar jag det som att du ignonerar mig och jag vill inte det! PUsss" (Stackars "Tuba" som skrev det här för jag tror faktiskt Blondinbella är så helt ointresserad av en bloggträff med Tuba... Och skiter i om hon känner sig ignorerad!)
" (HA HA HA den här tycker jag var så fruktansvärt kul!!! Stackars Linn som skrev den kommentaren! Skrattar hjärtligt... Men Stackars Linn...)
