Ebba kom hem för två veckor sedan efter att ha ”vilat upp sig” i Grekland en vecka tillsammans med sina storasyskon o deras pappa.
Hon kom hit som en glad och solbränd lärka. Med sig hade hon en present som hon knappt kunde bärga sig med att få ge mig, de 13 våningar i hissen upp var en plåga för henne! Jag skulle öppna den Genast och Nu!
Jag fick ett vackert skepp!
Nu tycker kanske vissa läsare att denna båt möjligtvis inte riktigt håller det ”estetiska måttet”… Och det kanske är sant om nu givaren hade varit en vuxen person med ett normalt utvecklat estetiskt sinnelag. Men så var det ju inte. Det här var Ebbas present till mig.
Jag tänkte lite på detta medan vi länge tillsammans tittade på fartyget och alla dess detaljer på det ståtliga seglet.
Där fanns den branta gatan med trappor där hon ridit på en riktig åsna, där fanns de kritvita husen som bländade henne när solen sken som starkast, hamnen från vilken de hade tagit båten ut till vulkanön där Ebba hittat en alldeles äkta bit lava, där fanns bergen o skogarna…
I detta segel fanns hela Ebbas resa beskriven, alla upplevelser och minnen, det var ett Fantastiskt fartyg med så mycket att berätta!
Jag funderar på det här med barn och deras presenter, barn ger aldrig eller i alla fall väldigt, väldigt sällan en slentrianmässig present som många vuxna kan göra, oftast inget ont i det, det är gott med en Aladdinask och en flaska vin är ju för det mesta välkommen.
Men med barn är det ju lite annorlunda, barn har för det första oftast begränsade ekonomiska resurser så de får ta till andra sätt att ge presenter. Det mest självklara är att tillverka presenter det vet ju varje förälder eller annan person som befunnit sig i närheten av barn när de haft bemärkelsedagar. Barns fantasi är i det närmaste outsinlig när det gäller att tillverka presenter.
När barn har tillgång till pengar, då blir det ett Mycket Noggrant val. Barn väljer något de i första hand tycker är vackert, något de själva skulle vilja äga! Ett föremål de själva skulle bli glada för! Det är så viktigt att komma ihåg detta! De ger av sitt eget hjärta.
Att sedan barns och vuxnas preferenser, estetiska uppfattning kan skilja sig är i detta sammanhang Helt och Totalt Oviktigt. Och med detta i tankarna så är Ebbas skepp väldigt, väldigt Vackert!!! Och står nu på paradplats i vardagsrummet.
Julafton har passerats, en riktigt lyckad julafton skall tilläggas, alla barn var glada, alla vuxna var på gott humör och inte en enda liten kontrovers förmörkade denna kväll, det var helt enkelt bara... Bra.
Nu till min fundering, en fundering som jag tror nästan alla föräldrar med barn i de yngre åldrarna ställt sig... VARFÖR i Guds namn måste alla dockor, gitarrer (säkert andra musikinstrument också), actionfigurer etc, etc! vara så förbannat förankrade i sina kartonger!
Det är kilometervis av plastad ståltråd, intrikat ihopsnurrad genom små hål i kevlarförstärkt wellpapp omöjlig att riva upp, det är tejpat och förankrat som om vore det radioaktivt klyvbart material som tusan inte skall skaka loss och orsaka en mindre fissionskatastrof! Varför!!! i värsta fall är leksakerna till och mer fastskruvade med mikroskopiska skruvar som kräver att man letar fram sin allra minsta urmakarskruvmejsel för att befria julklappen.
Jag börjar tro att det sitter någon sadistisk leksaksfabrikant bakom sitt skrivbord i ebenholts med intarsia i elfenben och tänker att nu skall jag djävlas med alla arma föräldrar som spenderar sina sista slantar på julklappar åt sina barn.
Inte nog med att de skall stå i oändliga köer i mina leksaksaffärer, men när det väl kommer till julaftonens slut och alla paket är uppackade och alla verser lästa så skall de få ett litet helvete med att få loss allt ur sina förpackningar också!!!
Under tiden de sliter med ståltråd, tejp och skruvar så polerar jag mitt engelska 1700-tals silver en gång till... Och se där, jag har visst lite maltwhiskey kvar, kanske tar mig ett glas till då...
Nu var det länge sen Kapten Nemo skrev något (varför jag talar om mig själv i tredje person? För att det helt enkelt känns rätt!) Kapten Nemo har varit i undervattensläge den senaste tiden, sökt efter Atlantis, på jakt efter den skimrande pärlan på havets botten... Om han funnit vad han sökt...? Nej jag tror inte det (men vet inte riktigt säker ändå) men nu befinner sig Kapten Nemo straxt under ytan, på periskopdjup. Han ser återigen hur livet på ytan fortgår som om inget hade hänt. Men i Kapten Nemos liv har det hänt mycket under denna djupdykning. Mycket som behöver bearbetas och läkas. han skall snart nå ytan igen... Dra in lungorna med den kyliga men friska luften. Snart är Kapten Nemo hos er igen.
Nu kommer det att handla lite om det oerhört populära ämnet skor...!!!Vad denna ädelsten har med det att göra kommer ni att få reda på längre ner...
jag gjorde en bild-google-sökning på shoes och fick 48.000.000 träffar...
(Parantes, eller kallade stickspår, avvikelse från ämnet eller vad tusan ni vill men ni vet vid det här laget att det är något jag är något av en mästare på, visst är det jobbigt ha ha ha! Men så här tänkte jag, 48.000.000 det var ju en djävla massa skosidor att gå igenom! undrar hur lång tid det skulle ta att kolla alla dom?
Så fram med miniräknaren alltså och jag förutsatte att det tar 5 sekunder att ladda o titta på varje träff, jo jag vet det är rätt lågt räknat men jag är snabb :-).
Hur som helt, det visade sig att det skulle ta drygt 7,5 år om jag jobbade med detta dygnet runt... Nu vet jag ju inte om jag skulle kunna hålla mig vaken dygnet runt i drygt 7 år med bibehållen koncentration? antagligen inte men säg en normalarbetstid på 8 timmar då vilket skulle bli typ 22 år...
Men va fan så länge kan jag ju inte hålla på med ett enda inlägg det inser ju till och med JAG!!! och vad skulle jag leva på? Hur skulle mina stackars barns uppväxt bli om deras far satt orakad, skäggig och med stora blåa ringar under ögonen vid datorn och tittade på sida efter sida med damskor i 21 år?
Antagligen skulle det påverka dem på ett icke gynnsamt sätt och det vill jag så klart inte... så det blir snarare lite sporadiska nedslag i den i det närmaste astronomiska skodjungel som finns där ute i nätets cyberrymd. Jag hoppas ni alla har förståelse för detta? Slut på stickspåret)
Så jag fastnade för dessa lätta sommarskor. Jo jag kommer nog mest att visa och kommentera damskor, inte för att jag har någon fetisch för damskor jo jag tycker om damskor, nej Inte SÅ...!!! Men på ett rent form- och designmässigt sätt (men för er som råkar ha "den" fetischen så är jag säker på att det finns en hel del sidor som kan passa er, jag dömmer ingen...). Jag har en helt annan fetisch... :-). Herrskor ska se klassiska ut, ungefär så här tycker jag.
Men nu till damskorna som jag hittade för dagens inlägg... Dessa snygga sommarskor är kanske lite dyra men ändå rätt rätt snygga på något sätt...
Pictured above is a $2 million sandal from Stuart Weitzman that was sported at the Le Vian party in Las Vegas. The silver leather designer heels flaunt 185 carats of tanzanite and 28 carats of diamonds.
The frontage strip sports a slim belt of diamonds with fitted profound gemstones to arc around the ankle with a 16 carat pear-shaped tanzanite plunge bordered by diamonds that swings over the face of the foot. The stones on the sandals seem to be mounted unswervingly onto the leather and hardly seem to be detachable.
(Tanzanit är en blå Zoizit och ädelsten. Namnet var det juvelerarfirman Tiffanys i New York som var först med. Tanzaniten kan ha gula färger i sig, men de försvinner om man värmer stenen till ca 400-500 grader. Då är stenen safirblå och lila i eldsken.)
Nu till något helt annat.
När jag var med barnen hos farmor och farfar i sommras skulle jag hämta en badhandduk i garderoben, det är en så kallad walk in closet och då la jag märke till under mitt sökande efter en lagom stor handduk en del av min mors skosamling eller vad jag nu skall kalla det för...
för där på väggen hängde prydligt i någon sorts skoställ 14 par svarta Helt Identiska! skor, i alla fall i min manliga hjärna helt likadana skor. Det såg lite konstigt ut... Ungefär som när man är på historiska museet och ser 3.000 identiska pilspetsar från stenåldern i en monter, man funderar ett tag och undrar varför dom måste visa 3.000 stycken likadana pilspetsar från stenålder??? Hade det inte räckt med ett par tre stycken?? Man fattar ju liksom vad det går ut på...
Alltså hängde där 14 par identiska svarta skor... Bara Gud och min mor vet hur många andra skor det finns där inne i garderobens djupa skrymslen, prång och vrår i olika färger och modeller.
Jag frågade min mor vid middagen om mitt märkliga fynd i min jakt på en handduk och min i mitt tycke helt naturliga reflektion. Hon såg lite medlidsamt på mig som om jag var 5 år igen och förklarade med en rysligt pedagogisk röst att dom var Vääääldigt Olikamen att jag antagligen inte förstog det...Jagsökte min fars stöd men han var fullt upptagen med att konversera Clara och var helt ovetande om min belägenhet, så jag lät alltså ämnet falla till marken som en blåval släppt från 3.000 meters höjd och insåg att jag aldrig skulle komma någon vart i min fråga hur 14 par identiska skor kunde vara olika...
Jag vet att hon har,vita, röda, gröna, bruna, blåa, flerfärgade och guldfärgade också... jag undrar hur många det egentligen är???
Mitt Kära X bara skrattade när jag berättade om detta och sa att män aldrig kommer att förstå...Antagligen är det så...
En liten video också som väcker många glada minnen...
Lördagkväll och jag har absolut ingen aning om vad jag skall skriva om och vad som skall komma ur tangenterna på mitt illuminerade tangentbord (för er som inte vet vad illuminerade tangentbord är så betyder det att bokstäverna lyser, det är inte så att jag tror att ni inte vet vad illuminerad betyder men för säkerhets skull bara ungefär som att jag kollar att brödrosten är urdragen tre gånger innan jag går hemifrån... jävla konstig liknelse inser jag nu men jag vägrar att sudda och har ingen bättre till hands så ni får nöja er med den.).
Som vanligt skenar jag nu iväg likt en galen godsfinka (järnvägsvagn avsedd för varutransporter) på min mentala rangerbangård till synes utan mål och mening och vet inte riktigt var jag kommer att hamna men det ger väl sig antar jag. Är det jättejobbigt att läsa när ni inte vet vad det kommer att handla om, vad som väntar?
Kanske lite som när Clara min älskade 10-åring kommer till mig och frågar om hon får fråga en sak:
Pappa, får jag fråga en sak...?
Ja klart du får!
Jo alltså... Vet Du...
Så blir det tyst en lång stund och jag säger
Ja, vad var det?
Jo alltså vet du...
Lång tystnad
Jaaaaaa???
Jo alltså vet du... Nä nu har jag glömt vad det var...
Och så går hon sin väg och där står jag och undrar om jag är en dålig förälder...
Vänta lite måste kolla en grej bara...
Så där ja klart! Jag var inne på Blondinbella och läste lite och nu finns det ju hur mycket som helst att skriva ha ha (skrattar jag elakt...)
Låt mig bara först tala om att jag på intet sätt har något emot Blondinbella TM (tydligen har hon varumärkesskyddat sitt bloggnamn!!! vilken tur att jag inte tog det då... (Kapten Blondinbella) Men Kapten Nemos kök TM Hmmmm vore rätt snyggt...). Hon är säkert helt uppriktig och precis så naiv som en tonåring i hennes ålder skall vara. Jag tror verkligen hon menar väl i allt och mycket men det blir ju bara så oerhört kul om man läser hennes inlägg och framför allt de kommentarer hon får av alla 14-åriga fans.
Jag kan ju knappast påstå att jag själv var någon tonårig Titan (första generationens gudar i grekisk mytologi, rätt coola snubbar alltså!), jag var nog en rätt medelmåttig lagom lat tonåring som mest hängde med kompisar spelade schack, lyssnade på Sex Pistols och löste 4:e gradsekvationer.
Blondinbella är säkert lika snäll som Johan Palm, Alexander Rybak och råttan Rambo som blödde ur ögonen utan att få någon hjälp, jo jag har skrivit om dom tidigare och om ni nu gillar den elake Kapten Nemo så kan ni ju läsa det under etiketten "Kapten Nemo surnar till" det är väl tillåtet att göra reklam på sin egen blogg eller?
Just det reklam på bloggen, jag har funderat på om jag skall ha reklam på min blogg men vet inte riktigt för vad i så fall??? kan man bli rik på det, nåja kanske inte jag precis... Men vad skulle det vara? har funderat och funderat och svävar lite mellan olika produkter, billiga läsglasögon, ortopediska hålfotsinlägg eller sex-leksaker? Vet inte riktigt, det är rätt svårt känns det som.
Men nu tillbaka till ämnet, det handlar om glödlampor, nej det har jag ju redan skrivit om det handlar om blondinbella så klart.
När jag som hastigast gick in nu och kollade på hennes blogg la jag märke till något lite märkligt, under den här fliken "om Blondinbella" så jag tryckte så klart på den och fick läsa följande:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
jag la märke till att Blondinbella här talar om sig själv i 3:e person något som annars bara Hans Majestät Konungen och mycket små barn brukar göra, lite konstigt undrar vad dessa tre har gemensamt...Blondinbella- Kungen -Ett mycket litet barn... Vad vad vad kan det vara, vad kan det vara som dom har gemensamt... Jag undrar?
Kom förresten på att även psykotiska mördare i skräck- och thrillerfilmer brukar prata om sig själv i 3:e person lite så här kanske (vi förutsätter här att den psykotiske mördaren heter Robert och precis har blivit slagen i huvudet av den skräckslagna huvudpersonen, blondinen Bella med en produktplacerad Dualit Vario Original 4 slice brödrost för 3.850 kronor när han i köket som så klart är i det närmaste kolsvart har försökt anfalla henne med en vass köksniv av märket WMF modell Santuku i Damasteel för 2.999 kronor)
"Aj Aj Aj!!! Robert tycker inte om när Robert får ont i huvudet... Robert blir arg när Robert får ont i huvudet, Robert tycker inte om att bli slagen i huvudet med dumma Dualit Vario Original 4 slice brödrost!!! Nu måste Robert vara dum mot flickan, Fy Robert! Robert Skall Vara snäll säger mamma! Robert arg på mamma, Aj Aj Aj Robert ledsen... Robert Jättedumarg..."
Och medan Robert mal på om sig själv i tredje person kan vår hjältinna i lugn och ro promenera ut ur köket och på sin SonyEricsson ringa efter polisen som som kommer med hela sin SWAT styrka (Special Weapons And Tactics) som så klart fyller Robert med 618 kulor från sina helsvarta MP 5:or Heckler & Koch 9 mm när han helt omtöcknad efter att ha blivit slagen i huvudet av kvalitetsbbrödrosten Dualit Vario Original 4 slice stapplar ut på verandan med sin WMF kniv modell Santuku i Damasteel fortfarande i handen. Dom kunde ju lika gärna ha gått fram och tagit kniven ifrån honom så klart men så går det ju aldrig till på film...
Hur hamnade jag här??? i en b-film???
Jo jag skulle ju egentligen resensera "Om Blondinbella" men hamnade tydligen i ett långt utlägg om stackars Robert...
Nåja så här stod det ju:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
"sveriges" Stavas med stort S!!! Suck...
Jo jag vill ju verkligen följa med hennesfartfyllda vardag, själv är min vardag rätt långsam, jag vaknar, går upp, dricker 1,5 liter kaffe och röker för många cigaretter, sen går jag in i badrummet ser mig i spegeln och undrar vad fan som hänt och vart mitt hår tog vägen? Ställer mig i duschen och undrar varför trycketär så lågt, kan det bero på att jag bor så högt upp? undrar vilken våning Blondinbella bor på, och vilket tryck hon har? Sen så är det dags att cykla till jobbet.
Är det kul att gå på kändisfest? Hmmmm, varför då? jag gillar nog mina vänner bättre och att sitta på en balkong och snacka allvar och skit i en salig blandning. Har kindpussats färdigt känns det som... Men är inte rödamattan ett ord? Det är väl mer som ett begrepp än en beskrivning av en röd matta?
"föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Varför håller hon föreläsningar runt om i landet om sin sambo Nils? Vad har han gjort för ont här i världen för att bli ämne för en föreläsning runt om i landet kan man ju undra?
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
Isabellaskriver en bok... Och förresten heter det "nästa" och inte "näste" näste är något helt annat, som oftast har något med fåglar att göra... Fan att dom inte kan korra Sveriges (stort S) största blogg bättre! Men Vad skall Isabellas bok handla om? Golda Meir var 77 år när hon skrev sina memoarer (om ni inte vet vem Golada Meir var så kolla på Wikipedia). Blondinbella är inte ens 20 vad kan hon ha att säga Egentligen... Ja ja antagligen rätt mycket om skor och kändisfesteri vår lilla ankdamm.
Nu undrar jag ju själv vad det här inlägget egentligen handlade om...??? Vet faktiskt inte. Men snart så lovar jag att skriva ett riktigt inlägg, vad nu det kan vara?
Jag har nattat barnen, kramat dem, pussat dem god natt, nu sover de tryggt i sina sängar.
Mörkret faller utanför, snart är det helt svart, bläcksvart. Jag går ut på min balkong, lägger händerna på räcket, så står jag där helt stilla, 13 våningar upp. Svävar för ett kort ögonblick, marken avlägsnar sig, så långt under mig. Ser upp, hundratusen stjärnor gnistrar mot en kolsvart oändlighet. Står alldeles stilla och ser.
Jag vet, vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där... ut där i evigheten skulle jag få se stjärnor födas, i oändliga moln av gas, få se dem skicka sina första strålar av ljus, se liv födas.
Jag vet, vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där... se ut i oändligheten, skulle jag få se stjärnor i sin sista dödskamp, få se dem blomma ut i ett sista bländande skådespel innan de slocknar och dör. Kommer någon, någonsin att minnas dem? Veta att de en gång fanns och spred sitt ljus...
Går in från min balkong, går ut i köket och dricker ett glas vatten. sätter mig vid datorn...
Känner att jag får perspektiv på mina egna problem, hur stora är de egentligen... egentligen...
Tänker på min Älskade som är så lång borta, som jag saknar så...
Svart Kärna Jag skär ett hål i ditt pansar Varsamt tar jag ut din sorg
Håller den i mina händer, så kysser jag den
Låter den bli, en del av mig själv
Det var länge sen nu, länge sen som jag skrev något på min "andra blogg", tror det snart är dags att göra det, det känns i alla fall så just nu...
Det vi gör enbart för oss själva dör med oss, det vi gör för andra lever i evighet...
Det här Är en lång text men jag hoppas ni ändå skall orka… Och kanske till och med tycka att den är rätt underhållande, som belöning lovar jag att ni skall få mitt recept på Pomadora i slutet, det är en mycket enkel tomatsås men nästan ett Måste på hemlagad pizza, i köttfärssåsen eller som bas i ratatouille eller bara som den är till pasta, ni skall få lite förslag på slutet lovar jag er.
Nu till saken, Fobier.
Jag cyklade med Ebba till centrum för ett tag sedan och hon ville inte cykla över järnvägsövergången för hon var rädd att det skulle komma ett tåg sa hon. Vi pratade en stund om signaler, bommar och att det inte kan komma tåg ur tomma intet! (ja rent teoretiskt kvantfysiskt o så så kan det antagligen komma precis Vad Som Helst ur tomma intet, men det är ju inget man behöver tala om för 6-åringar). Siderodromofobi kallas det, rädsla för tåg, det vet jag nu.
Och för ett par dagar sedan på jobbet, jag står med en kollega och pratar på nedervåningen. Plötsligt hörs ett skrik från övervåningen, inte ett sånt där skrik man kan föreställa sig att höra när någon letar efter sina tofflor under sängen och där istället finner sig öga mot öga med en förskärarförsedd galen psykopatisk mördare, nej ett betydligt värre skrik… Ett Fobiskrik.
När vi båda ca. 1,37 sekunder senare befann oss på övervåningen såg vi upphovet till detta akustiskt oväntade känslouttryck. I ett hörn av rummet låg en vättskrämd liten svala, upptryckt mot väggen i motsatt hörn stod vår kollega med ett märkligt och stelt uttryck i sitt ansikte.
Tydligen hade den lilla svalan av misstag förirrat sig in genom den öppna balkongdörren och tydligen var fåglar inte vår kollegas favoritdjur…
Med hjälp av en liten handduk var snart rummet helt fågelfritt och antagligen var både kollega och svala lika glada.
Ja i alla fall, det fick mig att fundera på allt vi kan vara rädda för… Ja nu blir det ett långt inlägg igen men jag hoppas ni skall orka läsa det...
Jag hittade en Fantastiska sida (http://www.phobialist.com/) när jag funderade på min sommarfobi 1975 (se, inlägg 2 juli; ”Finns det hajar i Fjällbacka?) hade något namn? Och så klart hade den Det! Selachofobi - Rädsla för hajar, fast egentligen var det ju inte hajar jag var rädd för, det var ”Hajen”… Jaws… Så det finns alltså fler än jag som inte gillar hajar!!! Eller i mitt fall inbillade hajar… (egentligen bara EN haj, men det räckte...) 1975 i Fjällbacka.
En liten parentes. Clara hittade detta foto från 1975, från min Jaws-fobi-sommar när vi senast var hos farmor och farfar. Hon skrattade jättelänge åt pappas supertöntiga badbyxor. Visst är det roligt när man med så enkla medel kan roa sina barn… Men va f-n jag var 14 år och hade väl dålig koll på badmode! Men det var faktiskt 1975 glöm inte det, jag tror dom var ToppMorderna!!! kanske...
Min syster och jag sommaren 1975. Jag iförd ett par badbyxor vilka utlöste hysterisk skrattanfall hos min 10-åriga dotter, hon hade även en del nedlåtande kommentarer om sin fars frisyr...
Själv så hade jag ju inte sett bilden på 34 år men när jag tittade närmare på den så la jag märke till denna skugga, om man vrider den 90 grader motsols så vet i alla fall jag vad den ser ut som... Är det bara en slump? Själv hör jag mer signaturmelodin till Arkiv-X. Lite "spooky" som Dame Edna (http://en.wikipedia.org/wiki/Dame_edna) skulle ha uttryckt saken...
Och för er som inte vet vem Dame Edna är, här är "hon" i ett kort inslag.
Slut på denna parentes.
Först den medicinska definitionen av fobi: Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer. Det vanligaste symptomet för denna rubbning är den orimliga viljan att undvika fruktade saker. När rädslan är bortom ens kontroll, eller om rädslan inkräktar på det dagliga livet, kan en diagnos under en av ångeststörningarna göras.
Så där ja nu vet alla vad vi talar om, nu till själva ämnet! Kan fobier vara Roliga? Nja kanske inte direkt roliga men ”vissa” kan nog vara rätt så underhållande…
Jag tittade som hastigast igenom listan och det här är bara ett lite axplock av de över 550! listade fobierna. Och så här är det… ALLA fobier i denna lista finns beskrivna i medicinsk litteratur, det är alltså Inte något skaparen av denna sida hittat på, Alla har minst En gång dokumenterats i medicinsk litteratur.
Men först ytterligare En liten historia ur verkliga livet.
Jag har en god vän som berättade om en kamrat vars familj JUBLADE! (antagligen klappa de också alla i händerna och dansade ett par varv runt kvarteret men det har jag inte fått bekräftat) när Öresundsbron (Øresundsbron) blev klar för det betydde att familjen för första gången på säkert mycket mer än 30 år kunde lämna Sverige!
Pappan i familjen hade tydligen de flesta fobier man kan ha enligt min vän (fast nu när jag läst listan så vet jag att han var, i stort sett fobifri!!!). Han var rädd för att åka båt, rädd för att flyga (så Klart!) rädd för stora skogar, tror han var rädd för att åka tåg också. Han hade alla fobier som hittills hade gjort det omöjligt att lämna Sverige till och med via Finland och Ryssland för att nå kontinenten.
Så när Öresundsbron var klar kunde familjen för första gången lämna landet och i bil färdas över bron (och genom tunneln) för att nå kontinenten. Tur att han inte hade denna fobi också… Gephyrofobi - Rädsla för att korsa broar.
Ja ja, om sanningen skall fram så hade han tydligen en liten släng av det också för innan färden över bron var de tvungna att ge honom en stor och kraftig dos lugnande medel så att han kunde krypa in i baksätet, lägga sig i fosterställning och blunda under överfärden. Men över bron och genom tunneln kom de i alla fall!
Ja så kan det vara…
Tänkte dela in fobierna i fyra kategorier.
A. Sådana vi känner till och kanske inte tycker är så konstiga, faktiskt rätt så ”normala” fobier.
B. Lite udda men på något sätt förståeliga… Kanske…
C. De här fobierna kan nog ställa till en hel del problem…
D. Är det verkligen möjligt? ”Rätt Jobbigt” om man säger så…
Det finns ju så oändligt många så jag nöjer mig med ca. ett dussin per kategori, skriver dussin om ni nu skulle ha fobi mot siffror...( Arithmofobi) Men ni vet ju vad dussin är eller hur? Men fan, tänk om bara tanken på DUSSIN och vilket tal det är redan har fått er att bryta ihop framför datorn? Ja livet kan vara riktigt svårt ibland…
Inom parentes kan mina högst subjektiva åsikter och reaktioner finnas.
A. Några av de vanligaste och nog sådant vi vanligtvis tänker på i samband med ordet fobi.
Scotofobi....Rädsla för mörker.
Klaustrofobi....Rädsla för trånga eller instängda utrymmen.
Agorafobi....Rädsla för öppna platser, folksamlingar.
Acrofobi....Rädsla för höjder.
Glossofobi....Rädsla för att tala inför en grupp människor.
Hemofibi....Rädsla för blod.
Aichmofobi.....Rädsla för sprutor och injektioner .
Araknofobi......Rädsla för spindlar.
Ornithofobi.....Rädsla för fåglar. (vilket jag redan beskrivit ovan.)
Sociofobi......... Rädsla för sociala situationer.
Aviofobi.......... Rädsla för att flyga.
Ophidiofobi....Rädsla för ormar. (det har jag sett på nära håll i min familj.)
B.Kanske lite udda men de här kan man ju i alla fall ha viss förståelse för på nåt sätt…
Agateofobi....Rädsla för att bli galen. (Hmmm, ja vem har inte känt det någon gång...)
Coulrofobi....Rädsla för clowner. (verkar förekomma i filmer lite då och då)
Nucleomitufobi....Rädsla för kärnvapen. (verkar ju rätt vettigt egentligen).
Atomosofobi....Rädsla för atombombsexplosioner. (faktiskt ännu mer förståeligt)
Radiofobi....Rädsla för strålning och röntgenstrålar. (Ett par varv med aluminiumfolie i hatten fixar ju det).
Spacefobi....Rädsla för yttre rymden. (jo vem vill vara där bara så där hux flux???!!!).
Apeirofobi....Rädsla för oändligheten. (tänk inte på det… man får bara ångest, eller hur Dear X?)
Thanatofobi....Rädsla för döden eller att dö. (inte heller det så konstigt egentligen)
Ergofobi....Rädsla för arbete. (tänk på en måndagsmorgon…)
Socerafobi....Rädsla för svärföräldrar. (det kan ju vara en högst berättigad rädsla för en del! Eller...?)
Ballistofobi....Rädsla för kulor. (verkar rätt smart ändå på något sätt…)
Taphephobia....Rädsla för att bli levande begravd. (det lär finnas nödtelefoner i vissa kistor…)
C. Men de här måste ju ställa till en hel del problem, kan ju vara rätt svåra att undvika...
Cathisofobi....Rädsla för att sitta ner.
Ambulofobi....Rädsla för att gå.
Chromofobi....Rädsla för färger.
Symmetrofobi....Rädsla för symmetri. (och då finns det så klart en fobi för motsatsen...)
Asymmetrifobi....Rädsla för asymmetri och asymmetriska former.
Phronemofobi....Rädsla för att tänka. (har mött en och annan som antagligen har denna fobi för det talade har med största sannolikhet inte passerat någon annan del av hjärnan än talcentrum...)
Arithmofobi....Rädsla för siffror.
Barofobi....Rädsla för gravitation. (jag är så glad att den fungerar lika bra varje morgon jag vaknar och att jag inte flyter omkring lite planlöst i sovrummet o tänk om man glömt stänga sovrumsfönstret innan man la sig, det hade ju inte varit så kul)
Chronofobi....Rädsla för tiden.
Sinistrofobi....Rädsla för föremål till vänster. (och så klart...)
Dextrofobi....Rädsla för föremål till höger.
Hippopotomonstrosesquippedaliofobi....Rädsla för långa ord. (tydligen en sadistisk psykiatriker som namngav denna fobi ha ha och man undrar ju Varför fobin inleds med ordet för flodhäst!!! Hippopotomos)
D. Dom här är ju också lite konstiga men man kan ju tycka att de borde gå att undvika? Kanske får de också oss att känna oss riktigt ”normala”? ha ha
Arachibutyrofobi....Rädslan för att jordnötssmör ska fastna i gommen. (ja det verkar ju rätt skrämmande när man börjar tänka på det… Får Inte börja tänka på det nu…!!!)
Aulofobi....Rädsla för flöjter. (jo men ett dussin 8-åringar beväpnade med ostämda blockflöjter ÄR Skrämmande!)
Consecotaleofobi....Rädsla för ätpinnar. (mitt tips undvik asiatiska restauranger)
Bolshefobi....Rädsla of Bolsjeviker. (va!!! finns det några Bolsjeviker kvar???)
Zemmifobi....Rädsla för den stora nakenråttan. (den stora nakenråttan… Ja vem vill möta den i en mörk gränd?)
Theatrofobi....Rädsla för teatrar. (Bara om Torsten Flinck är på scen)
Pteronofobi....Rädsla för att bli kittlad med fjädrar. (se bara till att ha en fantasilös sexualpartner så ordnar det sig nog)
Oenofobi....Rädsla för viner. (lite smått provocerande tycker jag!!!)
Metrofobi....Rädsla för poesi. (poeter är skrämmande, man vet aldrig när dom börjar recitera något helt obegripligt.)
Linonofobi....Rädsla för snören. (va jobbigt det måste vara, speciellt på födelsedagar o jul)
Catapedafobi....Rädsla för att hoppa från höga Och låga höjder. (men bestäm dig för f-n, Antingen lågt eller högt men Inte båda!)
Omphalofobi....Rädsla för navlar. (Jo en liten otäck grop i magen måste så klart ha en helt egen fobi)
Så finns det ju en till, det måste ju vara den jobbigaste av alla…
Panofobi eller Pantofobi - Rädsla för ALLT. Panfobi kallas den sjukliga rädslan för allt, en oemotståndlig oro eller fruktan för precis allt här i världen. Den drabbade är varje sekund fylld av rädsla att något negativt ska inträffa var denne än må befinna sig eller göra. Att sova, äta, gå på toaletten, öppna ögonen, andas, allt - allt kan beskrivas som en enda lång mardröm.
Eftersom man inte kan specificera rädslan är det svårt att veta vilken behandling som är rätt, läkarna vet inte vad de ska göra åt det och de flesta tar sig aldrig ur. Denna störning är i många fall relaterad till den mycket svårare psykiska sjukdomen schizofreni.
Kunde ju inte låta bli att ta med de här också…
Sciofobi - Rädsla för skuggor
Papafobi - Rädsla för påven
Sophofobi - Rädsla för att lära sig saker
Optofobi - Rädsla för att öppna ögonen
Microfobi - Rädsla små saker
Anablefobi - Rädsla för att titta upp
Jag sökte nätet för att se om det fanns någon trädgårdstomtefobi eftersom jag inte gillar trädgårdstomtar, nej inte så att jag har någon fobisk rädsla för dom, mer så att jag tycker dom är rätt så störande, estetiskt undermåliga och onödiga bara. Och Självklart fanns det det.
"Is there a phobia name for the fear of Garden Gnomes?
Actually, there is a name for the fear of gnomes. It is gnomophobia. Though it is not as yet a recognized condition by organizations such as the APA (American Psychological Association), it does exist and has a name. It is actually not an uncommon phobia with sufferers reporting night terrors and other such problems regarding their fears. Many people suffer this phobia such as Shane (snakeskin) Robertson. He has a rash fear of garden gnomes and reacts such as running in the night, sleepless night, and urinating in his pants."
Löd fråga och svar på wikianswers.com
Så, det var allt om fobier och ni har varit duktiga som/om orkat läsa så mycket. Som belöning kommer här ett litet tips på pomadora.
Pomadora är en i stort sett oumbärlig tomatsås som är Mycket Enkel men jättebra till hembakad pizza, när man lagar köttfärssås eller bara som den är till pasta m.m.
Egentligen skall man ju göra den av färska tomater men det funkar alldeles utmärkt med burktomater också. Huvudsaken är att den får koka länge på låg värme, gärna i flera timmar! Det är när men ser att konsistensen börjar bli lite trögflytande som man vet att den är klar. Enklast är det om man kokar den i en teflonbelagd kastrull/gryta så minskar risken för att det bränner vid.
Så här brukar jag göra men det går ju att variera i det oändliga och lite vad man skall ha den till. Pomadora är lite som soppa på en spik, den går att göra från det allra enklaste enkla till en mustig gryta.
Burktomater
Strösocker det Är viktigt, det tar bort den lite metalliska smaken som burktomater kan ha och förresten så skall man ha socker även om man använder färska tomater
Vitlök, hackad mängden beror ju på hur mycket tomater och smak
Oliver och det behöver inte vara de finaste, tom enkla som Euroshopper funkar bara de får koka med från början.
Gul eller röd lök i tunna klyftor
Morötter i skivor
Svårare än så är det faktiskt inte men det är viktigt att pomadoran får koka ihop långsamt och vätskan reduceras så att den blir krämig. Vill man ha den lite starkare så kan man ju ha i Ajvar Relish det passar alldeles utmärkt.
Annat som kan vara bra att ha i om man vill eller har hemma, men dessa grönsaker skall inte koka med så länge för då blir de för mjuka o trista.
Soltorkade tomater
Paprika, grön passar jättebra
Kronärtskockshjärtan/bottnar
Zucchini
Röd eller grön pesto kan också höja pomadoran till kulinariska höjder
Och så Klart färska kryddor t.ex. basilika o timjan
Ja man kan ju ha i lite vad tusan som helst, om man skivar o steker t.ex. lite chorizo och har i så får man en god korvgryta, eller om man har tonfisk i så får man… Ja ni fattar vad jag menar.
Skriv gärna om era egna fobier här så lovar jag att göra mitt bästa för att trösta er och Säkerligen kommentera dom också... :-)
Hemma igen efter "balkongsittningen", kvällen inleddes med exakt! följande konversation:
"Välkommen till Beckomberga"
"Say no more"
"Det finns vin i kylskåpet"'
"Du skall väl också ha?"
"DEFINITIVT..."
Det blev en rätt lång kväll på balkongen... med Arne och Kille... Om man säger så...
Gravitationen gav mig god hjälp hem igen på min 14 år gamla cykel, nu tror ni väl att jag trampar omkring på en 14 år gammal damcykel? (det skulle i alla fall jag trott om mig...) Men så är det inte... Jag har en 14 år gammal Mountin bike som jag vårdat och älskat i alla år, den funkar fortfarande och är som ny med sina Shimano-växlar och snyggt metallic grafitgrå. Jo så är det, jag älskar min gamla cykel och den hänger nog med ett antal år till.
Nu till något helt annat, svampplocknig... jag snor den här texten rakt av från en kommentar jag skrev i en annan god väns blogg för någon dag sedan.
Alltså om svamp...
När det gäller svampställen så har jag märkt att människor som i vanliga fall är snälla, generösa och hyggliga Plötsligt! förvandlas till hemlighetsfulla, själviska och smått fientliga personer, det är som om just svamp och ”hemliga svampställen” lockar fram människans sämsta sidor! Som om våran överlevnad hängde på att Ingen får reda på var någonstans vi hittade svampen… Och om man överhuvudtaget får svar på någon fråga om var svampen finns så blir det något i stil med;
” Ja du… i Nacka-reservatet…” Ok tack? Det är ju bara typ ett par kvadratmil stort… men då vet jag, ja då åker jag dit då… Eller om man möter någon (oftast ett par) i skogen så får man antagligen som svar bara en svepande rörelse med handen 360 grader innan dom hemlighetsfullt och viskande tassar vidare (antagligen blev en av dom förbannad på den andra för att han/hon nästan avslöjat DERAS hemliga svampställe). Barn brukar inte få vara med i skogen i jakten för dom är ju fortfarande oförstörda och ärliga och kan ju avslöja vad som helst för vem som helst…
Att fråga någon om svampställen är ungefär lika oförskämt som att fråga om dom har rena underkläder på sig…
Ebba tror fortfarande att pengar kommer ur en maskin i väggen eller att "kortet" är laddat med en magisk kraft och förmåga att betala Allt med, en lyckligt ovetande 6-åring.
Clara vet att det inte är riktigt så enkelt, att det oftast finns ett samband mellan arbete och pengar.
Clara kom för ett tag sedan med detta kontrakt. Efter att ha granskat det tillsammans med henne uttryckte jag vissa synpunkter på hennes i mitt tycke något varierande och slumpmässiga prissättning…jag tyckte t.ex. att gå och handla inte skulle kosta 25 kr?
För om hon gick och handlade så var det ju typ en liter mjölk, bröd eller något sådant och det var lite konstigt att det skulle kosta mer att hon gick och handlade än själva varorna… Clara insåg logiken i detta resonemang samt att hellre ta lite mindre betalt och göra fler ”uppdrag” än att kanske bara göra några enstaka. Clara gick för att på egen hand revidera sin ”prislista”. Nu ser den ut så här, med tydliga spår av tidigare priser… :-).
Nu skall det bara granskas av några jurister innan det undertecknas.
En annan fråga är hur vi värderar föremål?
Var finns egentligen sambandet mellan vissa varor och pris? Ibland är det Så Helt Otydligt. Som när varans identitet består i att tillverkaren måste trycka sin logotyp över hela föremålet för att vi skall förstå att det är exklusivt, att bäraren skall kunna visa, jag har råd att betala… När föremålets identitet helt och hållet bygger på ett varumärke… Utan logotyp... ett om än snyggt, men rätt ”vanligt” armband... Eller?
BVLGARI bracelet with a central 18 kt yellow gold circle and cotton lace. A young and fashionable jewel.
Jag såg filmen Seven Puonds häromdagen och jag tycker den var bra och hyfsat osentimental (för att vara en amerikansk film). Men framför allt tar den upp ett Viktigt ämne. (varning!!! nu kommer en spoiler om ni inte sett den men tycker ni skall läsa vidare ändå!)
Organdonation, trots att det finns ett stort behov saknas organ i Sverige, människor, barn och vuxna dör i väntan på ett organ... Varför är det så? för mig är valet så enkelt, är vi döda behöver vi inte våra organ längre. Att det ändå saknas beror nog inte på att det finns en ovilja att donera snarare att vi "inte tänkt på det" att det kanske är krångligt att anmäla sig, det är inte krångligt att anmäla sig, inte svårare än att klicka på länken här.
Sen är det klart och sparat och dina anhöriga slipper också undra vad du tyckte, glöm inte det.
Och om man någon gång kommer in på ämnet och träffar någon som känner sig lite tveksam så finns det ju en väldigt enkel frågeställning, om Du själv behövde ett organ för att överleva skulle du då ta emot ett? Och om man är beredd att själv Få så bör man ju också vara beredd att Ge!
Och om man har barn, ja då blir det ju på något sätt både svårare Och enklare... För om det otänkbara skulle inträffa, Alla föräldrars värsta mardröm... Skulle vi då Ge? Skulle vi orka tänka på det? just då? Men om vårt eget barn Behövde ett organ för att överleva... Skulle vi inte då önska mer än Något annat att det fanns föräldrar som Orkat att Ge... Orkat Ge i den svåraste stund en förälder någonsin kan uppleva.
Jag tror att om man redan Har tänkt igenom dessa svåra frågor och ställningstaganden redan innan, nu när allt är bra och man inte står inför frågan helt konkret så kan det vara enklare. Då har man redan ett svar och behöver inte i den svåraste stund tänka, då har man redan gjort det...
En vän la upp en video på sin blogg idag och skrev att det ju egentligen inte var den sortens musik som hon brukade lyssna på men att det var minnen.
Och så är det väl för oss alla, att vi har minnen som väcks av vissa låtar.
Minnet till en viss låt kan ju vara ett väldigt speciellt ögonblick eller bara känslan från en viss, kortare eller längre period. Vilket det än är så kan musiken obönhörligt kasta oss tillbaka i tiden, till lyckliga minnen, till smärtsamma och vi kan inget göra.
Vi är där i ögonblicket av lycka eller smärta och det har egentligen inget att göra med om vi gillar låten, om det egentligen är, vår sorts musik. Musiken är etsad i samma stycke som minnet, det går inte att dela dem åt om de en gång har sammanfogats, de är och förblir oskiljaktiga för evigt.
I musiken, i just ”Den låten” finns alla våra minnen, alla våra sinnen sammanfogade, vi ser, vi hör, smakar och känner dofter, vi känner med alla våra sinnen, med mer än våra sinnen.
Själv har jag som säkert ni också så många låtar, låtar som väcker glädje, lycka, sorg, saknad. Låtar som för mig tillbaka till just det ögonblicket i mitt liv, då kan jag känna, Vara Där, Just Då, känna doften, beröring, se vad jag såg, känna smaken, höra ljuden runt omkring, Vara Där…
Jag hoppas det är så för er också, med era, speciella låtar
Tears in heaven av Eric Clapton, han skrev den till sin lille son som dog i mycket unga år. Jag tror inte det finns en enda förälder/människa som inte känner en kall hand krama sitt hjärta när dom hör denna sång och samtidigt känna en evig tacksamhet om dom sluppit uppleva vad Eric C. upplevt...
Nu kommer den fantastiska uppfinningen jag hörde talas om igår på väg till jobbet. … En hund-ljuds-översättare! Woff o morr blir till frampratade ord och fraser ur en maskin…
Lät ju helt kasigt så klart men den var japansk… och rätt mycket konstigt kommer ju från det landet som vi inte trott på först men senare visat sig bli succé. T.ex. rå fisk med ris inlindad i sjögräs, försök att sälja in den idén från början…
Lät ju som om än, en lite knasig och otrolig uppfinning ändå som något riktigt användbart och kul. Äntligen kunde vi förstå och i alla fall ”nästan” prata med våra små fyrfota vänner!
Men så tänkte jag lite till, Vill vi verkligen veta vad hunden under soffbordet säger när vi sitter i soffan och ser på vårt favoritprogram på tv? Vill vi verkligen det??? Där ligger hunden och vi tror att allt är frid och fröjd när vi hör små ljud under bordet.
Men om då den elektroniska rösten ur översättaren plötsligt säger; ”Ta nu och res ditt feta arsle ur soffan och ta ut mig på en promenad fortare än kvickt eller så pissar jag på mattan och tuggar i mig din förbannade mobil!” Jo jag tror hundar har ett rätt så ovårdat språk för någon som helt ogenerat slickar sig i skrevet är nog inte direkt så där överdrivet finkänslig i vare sig sitt språk eller sina kommentarer?
Hundar gör ju en mängd saker…
Vissa hundar gnuggar sig på ett högst otillbörligt sätt mot underbenen på människor, nosar ”och mer” på sig själva o andra utan hänsyn till omgivningen. Ja det är ju inte precis ”händerna på täcket” för jämnan om man säger så… Man kanske helst inte vill höra o veta vad dom säger… Dessutom!!!
Så vill vi då verkligen få allt översatt och frampratat ur en låda med en mekanisk röst som förklarar vad vi kanske inte Bett om att få Veta… Högst tveksamt tror jag?
Själv lever jag helst i ovetskap när jag kommer innanför dörren efter det att fyrfotingen varit ensam i en hel timme, låt mig få tro hunden är glad att se mig och slippa höra grova förolämpningar och förebråelser. Det är nog bäst som det är, vi är lyckligt ovetande och det skall vi antagligen vara tacksamma för…
Eller ska jag verkligen börja med det? Dagens video? Fan, det betyder ju att jag måste hitta 365 bra låtar på ett år!!! Finns det så många bra låtar? Ja antagligen gör det väl det men hur kul är det för ER? att tröska er igenom alla mina personliga låtval???
Men det kanske är jättekul...? Eller Inte...
Ska jag verkligen göra det här, "dagens video"?
Känns som lite fuskutfyllnad på nåt sätt...
Som om jag inte hade något att skriva om, så då, ja va fan släng till läsarna en video... Känns inte riktigt bra "Faktiskt" ( ;-) ). jo det där va till en speciell person.
Fast ibland är ju idétorkan på vad man (Det Heter Inte Man det Heter Jag, säger min psykolog ha ha ha) skall skriva om lite akut... Och nu är ju mina älsklingar hos sin mamma så då får man ju inga uppslag därifrån heller.
Så om Ni läsare har Förslag på några högintressanta ämnen jag kan skriva om så hojta till! Förresten behöver dom inte vara så där intressanta... heller, för den delen... Jag kan skriva om vad som helst. Har ju rätt lätt för att engagera mig i det mest skilda ämnen, bara så ni vet.
Fast inget där man verkligen måste veta något! bättre om det är något man kan bara tycka och ha åsikter om...
Jag har en god bloggvän som gått och klämt och känt, klämt o känt, klämt o känt o provat på ett par Gucciskor... Hon vill ju HA DOM! Jag tycker hon skall köpa dom!!! Ge familjen blodpudding och makaroner i några månader, det är Mitt råd...
Jag vet ju hur det kan vara... Man hittar något alldeles för dyrt men man kan inte få det ur sin skalle (är det kanske någon som känner igen sig :-) ??? Hmmmm kunde just tro det!). Men så Är det ju Både för kvinnor Och män!
Jag har handlat alldeles för dyra verktyg, mer än en gång... Bland annat en alldeles för dyr hammare, en Eastwing, nej jag vet ju att många inte har den blekaste aning om vad en Eastwinghammare är för något, men det är ungefär som ett par Gucciskor eller en Mullberryväska fast en hammare... Alltså, skor väskor verktyg, allt detta är ju rätt enkla produkter egentligen.
Något att skydda fötterna med...
Något att bära runt saker i...
Något att slå i en spik med...
Ändå är det ju inte riktigt så...
Detta är en Eastwinghammare, ett gudomligt balanserat instrument för att slå i spik med, med läderlamellhandtag och gjuten i ett stycke med handpolerat skaft och huvud!!! (alla kvinnor som läser denna blogg, hämta era män och låt dom "försöka"... förklara för er... Ja förlåt då om jag är fördomsfull men lite tror jag att det är så, i alla fall lite :-))
man kan naturligtvis slå i spik med en hammare från "Statoilmacken på hörnan" men det är inte riktigt samma sak...
Det här är en Mullberry väska för ca 9.000
Man kan så klart bära sina saker i en väska för en bråkdel av det priset, eller t.o.m en plastkasse. Men jag har förstått att det tydligen inte är samma sak...?
Det här är skorna min vän gått o känt på o provat o längtat efter, men Du! S, köp dom!!! get it out of your system!!! och ge familjen blodpudding och makaroner ett tag... och var lite lycklig!!! för jag Vet att du inte kommer glömma dom... :-) och så skall det ju bli så kul att läsa din blogg... Om skorna och "lite" färre recept under en månad eller två... ha ha Go For It!!!
Även om Michael Jackson inte hör till det jag lyssnar på varje dag så har jag ju som dom allra flesta rätt många minnen med hans låtar.
Och det här tycker jag är en Äkta!!! Reclaim the Streets/City!!! Visar ju att man inte behöver krossa skyltfönster o slåss med polisen för att det ska vara fest! Det här blir man ju bara glad av och det är väl det som är meningen, Eller hur?
Jag har principiellt inget emot utomparlamentariska metoder (Nej Faktiskt Inte!) i många länder Är det enda sättet för att få demokrati, Kina o Iran är bra aktuella exempel men också t.ex. "gamla" Sydafrika, Argentina och Chile.
Det finns så klart undantag även i Sverige men då är det nästan alltid någon myndighet som fattat ett inhumant beslut att någon skall utvisas till förtryck, våld och/eller tortyr, då är det i mitt tycke Helt Acceptabelt att inte bara stillatigande se på.
Men det är skillnad på det och att vara sur på McDonalds och "storbanker" och gå ut på gatan och krossa skyltfönster, då har man det "lite" för tryggt och bra och ordet "bortskämd" dyker upp.
Har ni några kronor över? Har ni det så ge bort dom. Vi lever alla på samma lilla blå planet, men alla har det inte som vi har det... Viktigt att komma ihåg...
Få se om jag kommer på något att skriva om idag, så länge kan jag ju lägga ut tre bilder på en av mina orkidéer som nu blommar. Lägg märke till att varje blomma är unik, inte mycket, men lite skiljer de sig från varandra... (Klicka på fotot så ser ni det i full skala) Dom tycker nog att vi människor ser exakt lika dana ut, på utsidan...
Jag är pappa till två fantastiska flickor Clara 12 år och Ebba 8 som jag har var annan vecka. Jag är också bonuspappa eller vad man nu skall kalla det till Filippa 22, Daniel 20 och Mathilda 18 och även om jag är skild från deras mamma A. så är dom fortfarande mina bonusbarn.
Jag är en utpräglad nattmänniska vilket kanske inte är så där jättebra i vårt samhälle där de flesta arbeten börjar i vad jag i alla fall betraktar som okristlig gryning…
Jag gillar människor som inte alltid följer givna mönster och förutsägbara vägar.
Har 11 orkidéer som jag pysslar om och som blommar med jämna mellanrum.
Har väl något tusental böcker som jag inte orkar damma.
Ser mest på ”enklare” filmer och deckare även om jag också gillar mer djupa och ”svåra” filmer (och musik) när jag är på humör för det.
Skriver ofta lååångt men skall anstränga mig att inte trötta ut mänskligheten med det på denna blogg…
Är stolt ägare av en sparristång och kan laga mat, några recept blir det säkert här.
Är mer av en stadsmänniska och känner mig inte tvungen att ge mig ut i naturen i ur och skur, men vet var den ligger och besöker den då och då.
Där fanns den branta gatan med trappor där hon ridit på en riktig åsna, där fanns de kritvita husen som bländade henne när solen sken som starkast, hamnen från vilken de hade tagit båten ut till vulkanön där Ebba hittat en alldeles äkta bit lava, där fanns bergen o skogarna…
