På väg till badet

Ibland blir jag glad över vad som kan verka småsaker, men så är det.



Cyklade med flickorna på väg till badet för ett tag sedan förbi denna bänk i närheten av var vi bor. Såg en lapp på bänken och blev "så klart" nyfiken. När jag läst lappen blev jag bara spontant glad och vi hade en fin dag vid poolen.



Det är så skönt att se att det finns människor som är hederliga och dessutom tar sig tid att hjälpa någon dom inte känner, trots att det innebär en del eget arbete. Ja såna "småsaker" gör mig glad och det var inte min kamera men jag gissar att kameraägaren blev tom lite gladare än jag...

Slut, Frågor?

Torsdag, Internet funkar igen

Bredbandet/Internet la av igår kväll så det blev ingen bagatell som tänkt och nu är jag i full färd med att sortera in barnens kläder i garderober. Så inget längre nu heller, bara en teaser, en kvällsbild över en mycket liten parksnutt. Det hände nåt rätt kul (kan man väl säga) där häromkvällen när jag var på besök med flickorna hos farmor o farfar. Teknikens under möter verkligheten skulle man nog kunna kalla det...



Afrikas blå lilja (från mormor o morfars trädgård). Man kan ju ibland glädjas åt det vackra och fantastiska som också finns runt oss trots allt elende som sköljer över oss från när och fjärran.

Inte så mycket idag

Idag har jag mest varit upptagen med att skriva långa kommentarer på en annan blogg känns det som men nu skall kycklingfiléerna marineras och så behöver jag fylla på med mjölk till frukostkaffet. Kommer nog med ett inlägg lite senare i kväll.

Ny look

Så är det nu klart, det jag så länge gått och funderat på!

Nej det är ju verkligen ingen stor sak egentligen men det fläktade skönt på Helt Nya ställen på huvudet när jag cyklade hem ner för backen.

Clara grät i och för sig och ville inte titta eftersom hon inte gillar att pappa förändras på Minsta sätt men Ebba klappade glatt min nya rakade huvud. Nåja Clara kommer nog att vänja sig efter ett tag (det var ju likadant när jag för två tre år sedan rakade av mig skägget), hon kan ju inte gå blundande genom livet lilla gumman, till slut måste hon nog ändå våga titta på pappa...

Ni får se redan nu.


Ebba ger mig en stor kram innan det börjar. Men ni ser ju själva... Kanske inte världens bästa frisyr...

Passar kanske Ebba i pipskägg?


Nu finns det ingen återvändo.


Storasystrarna hejade glatt på

Filippa Tycker det blir bra och Anna kämpar på med mitt hår.

Nu så börjar man ju se hur det kommer att bli

Lite paus och Rock 'n Roll

Det var inga sura miner

Så här har min nacke aldrig synts förr

Fördigklippt och helt nöjd med resultatet

Nu får detta bli min frisyr hädanefter, inte helt missnöjd.

Slut, Frågor?

Till slut, Moser 1400

Efter mycket snack och liten verkstad under en längre tid införskaffade jag idag min Moser 1400...

Så nu ämnar jag föra den sedan många generationer stolta tradition av tunnhåriga män i min släkt som låter det lilla hår som finns kvar på huvudet för gott falla till marken.

Nu återstår bara att snart bege mig upp till mitt kära x som lovat att utföra själva avlägsnandet.
Apocalypse Now:
Favoritfilm, favoritskådis och favoritfrisyr...

Och som min farfar sa: "Tomma lador behöver inget tak..." :-)

Slut, Frågor?

Onsdag 21.30

Blev precis nyss inbjuden till en god vän ett kort stenkast härifrån för en "balkongsittning".

Balkongsittning innebär att vi kommer att sitta som Arne Anka och Krille Krokodil och dricka öl eller vin och fälla kloka kommentarer om livet, ja kanske är dom inte alltid så där kloka när man betraktar dom i en lite "immig" backspegel dagen efter...

Vi får se om det blir något mer skrivit i kväll...

Slut, Frågor?

Midsommar

Midsommarafton, eller nu är det visst redan midsommardagen… Det har varit två riktigt bra och trevliga dagar eller kanske rättare sagt kvällar för jag har jobbat både igår och idag, inget fel med det egentligen för jag har som tur är roliga och bra arbetskamrater.

Igår var jag hos en riktigt god vän och tillika arbetskamrat på middag, vi var ett stort och muntert gäng arbetskamrater som blivit bjudna hem till honom, mat, ostar och vin fanns i ett generöst överflöd och det blev en storartat glad tillställning, mitt vinglas var dock Väldigt stort och fylldes vänligt på i en även för mig snabb takt hmmm, hoppas jag skötte mig någorlunda bra… men roligt och trevligt var det!!! Tack Alex!

Och idag (igår) Midsommarafton. Efter jobbet så cyklade jag till en av mina absolut bästa vänner för att ta ett par öl på hans balkong, vi sitter där som Arne Anka och Krille Krokodil, talar livets allvar och så klart bara en massa strunt (men det har ni nog märkt är en specialitet som jag behärskar till fullo). Hur som helst så var det en riktigt bra avslutning på midsommarafton. Vi har inte riktigt kommit på vem av oss som är Arne och vem som är Krille men antagligen växlar det… det viktiga är att vi kan sitta där som två seriefigurer och bara vara sig själva utan några som helst ”masker” det är skönt med sådana vänner.Tack C!

End of the duschdraperi story

Så fann jag till slut mitt duschdraperi… och det låg Inte i förrådet! Så klart låg det under min säng, jag gjorde en ”mental” rekonstruktion av min långa städnatt och kom då på att jag städade badrummet precis innan balkongen och ergo! Alltså låg mitt duschdraperi innanför det från balkongen jag lagt under min säng! Ni måste ju vara helt fascinerade av allt spännande som händer i mitt liv! Eller hur…? Men jag vet i alla fall en läsare som ville veta om jag hittat mitt draperi… så det här är för dig….!

På plats igen!

Jakten fortsätter

Kaos är inte nödvändigtvis det samma som oordning, det är bara, en ”annan sorts” ordning. I det som till synes kan verka sakna all ordnad struktur finns ibland, en dold ordning.

Objektens geometri, fragilitet (ömtålighet), massa samt hänsyn till något så irriterande som gravitation är några av de faktorer som ordnat denna harmoni av logisk struktur och precision.

Här i detta logiskt strukturerade förråd tror jag att mitt duschdraperi ligger och lurar, antagligen har det krupit långt in och ner mot botten av förrådet.

Klar att börja leta. Jag är inte en speciellt försiktig typ av naturen men tycker det är viktigt att klä sig rätt för situationen. Här är jag tillsammans med min djärva mekaniske kamrat HUGO (Helt Utan Godtycklig Oro. Själv påstår han att det betyder Hydraulik Utan Gränser Olé, men han har så många konstiga idéer…)

En annan sida helt enkelt

För er som kanske börjar tröttna på denna blogg utan vare sig samhällsengagemang, viktiga frågor, seriositet och ställningstagande… jag kanske bättrar mig på de punkterna men fan vet egentligen om det kommer att bli så? Antagligen kommer jag fortsätta att skriva om oväsentligheter här (ja någon enstaka gång så blir jag väl allvarlig och ”seriös” men inte varje dag…).

För er som vill ha något annat också så kan jag ju hänvisa till min andra blogg som är rätt så annorlunda från denna… Där är det lite annorlunda texter än dessa, helt enkelt en annan sida av mig. Men vem har sagt att människan och livet måste vara bara på ett sätt?

Jag tror de flesta av oss har olika sidor? Åtminstone hoppas jag att det är så. Och kanske finns det i alla fall någon text bland alla (jo det har blivit rätt många nu…) som kan tala till er, jag hoppas att det är så. Livet är inte så svart och vitt även om det vore rätt skönt om det var så, i alla fall ibland, att vi alltid hade svar på våra frågor, att vi inte behövde reflektera och tänka lite djupare, varför är vi här? Och vad skall vi göra med våra liv som vi fått alldeles gratis…

Adressen är: http://atlantisskuggor.blogspot.com/

Mogna utan att stelna

Jag vill vara Här! med den pulserande musiken, de svepande lasrarna, ljusen, musiken som tränger genom kroppen och får den att vibrera, glädjen och dansen. Jag har dansat till Ebba Grön (jo så gammal är jag ha ha), Stones på Ullevi, Bowie på stadion (och Ullevi) och Eddie Grant Ibiza 1981 (där var Alla rätt stenade inklusive poliserna som stog i all röken på tjurfäktningsarenan den kvällen ha ha :)) och rätt många andra… Konserter och dans är ju renaste glädje och magi…

Här är Dj Tiesto med sin dansversion av Adagio for strings, tyvärr så huggs den av lite abrupt men antagligen så håller den på i 20 minuter till… försök att orka lyssna…

För er som vill höra originalet så låter det så här. Samuel Barber (amerikansk kompositör, född 1910 död 1981) skrev det här 1938 (alltså bara 28 år gammal, imponerande!!!) Adagio for strings. Långsamt och vackert. Adagio har mellan 66-76 BPM (Beats Per Minute, men det visste ni väl att det betydde…). Jag skulle också vilja vara Här! Vid 6.40 blir det så där skärande smärtsamt som det bara kan bli med stråkar. Det ofattbara kan drabba oss när vi minst anar det… Men om ni vill kan ni ju bara blunda och lyssna och få era egna bilder.

Min psykolog Caroline som jag har börjat gilla mer o mer (hon va lite jobbig i början ha ha) frågade mig i tisdags hur gammal jag var ”inombords” jag svarade… och hon höll med… Men jag tror vi är alla åldrar vi levat på något sätt. Det finns ju 25-åringar som har stannat och blivit gamla och trista och så finns det ju 90-åringar som är hur coola som helst och har barnasinnet o fantasi kvar utan att bli barnsliga. Jag tror, eller rättare sagt vet, att det är en stor skillnad mellan att ha ett ungt sinne och vara barnslig... Stor skillnad…

Snart visning

Städar, rensar, röjer. Visning av lägenheten är på söndag. Börjar på allvar ifrågasätta min egen mentala hälsa när jag hittar vissa saker, varför har jag sparat en trasig miniräknare från tidigt 80-tal…? Får nog ta upp det med min psykolog, men jag vet redan hur hon kommer att se på mig… Barnens högar av gömda, trasiga McDonaldsleksaker ryker också nu men dom kommer aldrig att märka det.

Varför???

Samtal med kundtjänst

Jag ringde idag för att få tag på min bankman. Efter att ha lyssnat på telefonröster som frågat och informerat svarade kundtjänst vänligt. Jag framförde mitt ärende, att jag sökte N.N.

Kundservice sa då;
”Han sitter i kundmöte men om allt går som det ska så skall han ha fått iväg sin kund till 14.30”

"Fått iväg" tänkte jag, eller rättare sagt frågade…

Ett lite generat skratt från kundservice

”Ja alltså om det inte drar ut på tiden o ingen kund stör honom så skall han vara ledig från 14.30 till kl. 17.00” sa hon då på sin förtjusande och klingande finlandssvenska.

”Men då skall jag ringa o störa honom efter 14.30” sa jag,
det blev lite tyst i luren och så sa vi hej då till varandra.


Eftersom jag gillar språk och semantik (enkelt uttryckt, ords innebörd och tolkning) tyckte jag det blev ett riktigt roligt samtal som jag gärna delar med mig av.


"en vild dag på kontoret"

Valborgsmässoafton 2008

I kväll blir det som vanligt lite valborgseld men i år med barnen. Förra året var lyckat och jag firade med några gamla kompisar från förr.


Vi gillar att ta det rätt lugnt, och brukar samlas i god tid före vi tänder på… ta några öl o bara softa lite…


Robert (den skojaren) hade slängt in ett par burkar hårspray i vår eld, tror i alla fall det var hårspray? Kan ha varit nåt annat också, man vet aldrig riktigt med den där Robert. Gissa om det smällde till, alla tyckte det blev en rolig effekt…


Vår eld förra året

Äntligen!!!

Äntligen! Idag kom de fram, de vi väntat så länge på. På ett nästan rituellt långsamt sätt rörde de sig längs gator och trottoarer och lade hela kvarter i gnistrande dammoln där de dragit fram. För att en gång för alla göra slut på vintern. Tack till alla gula, stora och små sopmaskiner som sopade bort de sista resterna av en ändlös, mörk o hopplöst envis vinter. Jag vill att våren skall bli riktigt lång nu… så att jag hinner med.

Fredagkväll

Fredagkväll, dagen började rätt bra och jag o barnen har haft vårt fredagsmys med tacos och Let's Dance. Dom orkar ungefär till pausen, sen blir det tandborstning och godnattkramar och nu sover dom. Så nu är det som vanligt lite tyst o tomt... ibland längtar man verkligen efter vuxensällskap.

En låt att fundera till.

Jag gillar det här också...

Är det här dagens låt? Jag vet inte men texten berör mig, ja jag vet, jag är en obotlig romantiker, men sån är jag… Och det tänker jag inte ändra på.

Sonja Alden: Du får inte

Mera läkarbesök

Träffade Caroline min psykolog idag, jag fick henne faktiskt att spontant skratta idag… det är väl något bra tror jag??? Fick sen fylla i ett jääättelångt formulär som skulle matas in i ett datorprogram för att se om/vad det är för ”fel” på mig, förutom depression… Jag väntar med spänning... :)

Träffade också min doktor ”överläkare” Sonja H i onsdags, lyssnade länge på henne och pratade lite om hur jag mådde, det var väl inte så där helt ok tyckte hon… ska byta antidepressiv medicin tyckte hon eftersom den jag har nu inte haft någon som helst effekt. Hoppas det blir bättre då!!! Jo det gör jag.

Som tur är har man ju sin mask att ta på sig så alla i ens omgivning slipper undra… och bara kan fråga, ”hej hur e läget” och då kan man ju svar ”d e ok” och så är det bra med det. Mina riktiga vänner vet hur det är och för dom kan man ju vara mer ärlig utan en massa frågor.

Natt igen

En text från min "andra" blogg...

Tusen solar

Med värmen av tusen solar
smälte du isen runt min själ

Du såg rakt in i mitt hjärta och jag rakt in i ditt

Med kraften av tusen solar blåste du liv i det jag trott var dött,
fick öknen att blomma och källorna att fyllas

Livet vände åter

Med kraften av en viskning och din hud mot min
var jag din för alltid

En vanlig dag och barnhistorier

En helt vanlig dag på jobbet idag men en ny arbetskamrat ”loppan” hur får man ett sånt smeknamn??? Måste fråga henne nästa gång, hon är iaf jättetrevlig o rolig! Vilken tur eftersom vi kommer jobba helger ihop, gillar att snacka både allvar o skit precis som jag, tur… Hon har fyra pojkar o precis som jag kan vi ju prata barn o hur härligt knäppa dom e ibland. Tänkte bjuda på några små ögonblick från mina egna, eller är det tråkigt? Är man då en sån där förälder som inte skonar sin omgivning med ändlösa historier om sina barn? Tar iaf chansen och tar två av Clara.

Jag står i köket o lagar mat, barnen ser på något ”allmänbildande” barnprogram…
Clara är 6 år när följande händer.

Clara.
- Pappa…

Jag.
- Mmmmmm… (djupt koncentrerad vid spisen…)

Clara.
- Visste du att mungigan är ett världens Äldsta instrument!!!

Jag.
- Nej älsklingen det visste jag inte.

Clara, funderar ett tag.
- Fanns det när Du var liten?

Jag kände hur jag sjönk ihop lite vid grytorna…


Följande utspelar sig rätt nyligen i ett telefonsamtal mellan Clara o Elenor, en av Claras bästa skolkompisar, dom kan prata i timmar, hur ska det bli när dom blir äldre… Suck… Tydligen pratar dom om någon pojke i klassen

Clara.
- Men Elli d e inte korkat d e romantiskt,

Elli säger något…

Clara.
- Ok då, korkat romantiskt!!

Det är vid sådana tillfällen en förälders hjärta blir lite extra varmt.


Clara.