Höst, mörkret faller.

Höst... Jag hatar hösten...

Men, men, men, hösten som är så vacker!!! säger ni i kör!

Mmmmmm, jo jag vet att hösten är vacker. Löven brinner i trädens kronor, i orange, gult o rött, det gyllene ljuset från den lågt stående solen som smeker det ännu gröna gräset och får allt att vibrera av olidlig skönhet.

Det är just det, jag ser allt det vackra som ni gör men ser också ett preludium till den mest underbara obevekligt långsamma död man kan tänka sig, en död så vacker att inget kan mäta sig med den. Allt detta skär så skarpt, rakt in i mig och det finns inget jag kan göra för att stoppa det... Det är samma sak varje år så länge jag kan minnas...

Jo jag önskar så att jag kunde ta till mig hösten, skönheten i allt på ett annorlunda sätt som de flesta människor kan och gör, uppleva det som de flesta gör, men så är det inte, jag önskar att det var så. Men så är det inte...

Jag hör så många säga med med en värme i rösten hur dom tänder sina ljus och kurar skymning, skymningen faller, mörkret sluter sig kring jorden och man tänder sina ljus och myser i ensamhet eller i tvåsamhet om man är så lyckligt lottad och upplever "det där"... Jag förstår det rent rationellt, hur ni menar, rent rationellt förstår jag det, men jag kan inte dela era känslor... Jag önskar att jag kunde det... Men det går nog inte... Fan...

Jag talade nyss med mitt Kära X om det här och att jag tänkte skriva om det (för varför fejka något som inte skulle vara sant när i stort sett alla man möter säger "hösten är så härlig, vilket vackert väder"), och hon vet ju precis vad jag menar, jo hon känner ju mig rätt så väl efter alla år, men hon kan fortfarande få mig att skratta åt "eländet" :-) och tyckte nog att det var på sin plats att jag skulle varna läsarna på bloggen att nu kommer Kapten Nemo antagligen att ta fram sin svartaste humor sina mest elaka och ironiska sidor, sina mest dystopiska tankar tills apriljuset väcker honom ur det mörker som väntar...

Så nu vet ni det också om Kapten Nemo, och kanske är det någon mer än jag som vet och förstår vad jag talar om...?

Ja så nu har jag ju gjort som hon sa, jag gör alltid som hon säger ha ha ha, det är i alla fall vad hon tror... ;-)

Nej jag klagar inte för att det är som det är, det bara är så.

Slut, Frågor?

Mest om sprit

Surfar runt på tasteline.se och hamnade plötsligt bland en massa drinkar. Själv är jag en konsekvent vin eller öl människa, gillar helt enkelt inte sprit. Whiskey, konjak, brännvin, grappa, rom, tequila, genever, calvados, punsch, likörer, armagnac, anissprit, går fett bort för att använda sig av ett kontemporärt språkbruk. Tycker helt enkelt det smakar för djävligt . Har två drinkar som jag faktiskt gillar, gin o tonic och Bloody Mary, fantasilöst? Jo jag vet! Men utspädd gin eller vodka kan vara rätt gott!

Lite ”omanligt”? Kanske det? Men det skiter jag fullkomligt i! jag är trygg i min ”mansroll” utan att sitta o snurra på ett glas whiskey eller konjak!!! ;-)

Första historien.

För rätt många år sen, jag kom hem en varm augustikväll vid 19.30-tiden från arbetet och sjönk ner i en solstol vid poolen (jo det var på ”Den” tiden… saligen avsomnad och borta är den, det är väl det Minsta man kan säga ha ha ha). Min kära hustru frågade om jag ville ha en gin-tonic.

Min numera kära x-hustru var då inne i en period av ”kontinentala vanor” och i detta ingick tydligen att erbjuda sin man en drink när han kom hem från arbetet… Så där satt jag som en ”kontinental” man och väntade på ”drinken”. Helst hade jag nog bara velat ha en kopp kaffe och sjunka ner i tv-soffan men nu satt jag ju där och väntade.

Så var hon borta en lite en stund men kom straxt tillbaka med ett ”rätt stort” glas i handen, min gin o tonic. Med förväntan som hos ett barn på julafton frågade hon mig om den var god? Jo såklart att den var god svarade jag, inte helt sanningsenligt, men jag ville ju inte göra henne besviken… så drack jag min mystiska drink…

I nästa stund vaknade jag klockan 03.30 i min solstol vid poolen omstoppad med en filt. Lite förvirrad hur jag hamnat där och varför? tog jag mig in i huset och somnade åter, i min säng denna gång.

Nästa morgon nämnde jag vid frukosten att jag vaknat utomhus med en filt virad omkring mig? Det visade sig då att min kära hustru inte var helt insatt i decimalsystemets värld och hade tydligen blandat ihop cl. med dl. därav den något konstiga smaken på min gin-tonic… Tydligen fick det inte plats så där överdrivet mycket tonic när väl ginen var i glaset…

Men sov gott den natten, det gjorde jag…

Historia två.

Jo jag har druckit sprit, i min glada ungdom. Under gymnasieåren ”råkade” jag på en rolig (tror jag…?) fest (10 september 1978) dricka en flaska rom, en butelj rödvin och några öl.

Minns att jag när jag kom hem den natten och för att liksom hålla ordning på gravitation och horisontlinje som verkade motarbeta mig kraftigt vid detta tillfälle tog mig fram genom korridoren i vad jag ansåg vara riktningen mot mitt rum på händer och knä, en låg tyngdpunkt kändes som en mycket god idé...

Plötsligt stötte jag på ett par pyjamasben. Dessa ben visade sig sitta fast på och tillhöra min far som i mycket vänlig men bestämd ton föreslog att jag skulle krypa in på rummet och sova, jag insåg det kloka i detta förslag och nickade (försiktigt) instämmande åt de två randiga pyjamasknän som befann sig straxt framför och i höjd med mina ögon.

Nästa morgon kom min far in vid 9-tiden och väckte mig med ett lite väl muntert och glatt, ”hej min son, god morgon, hur mår du idag då?” Mitt tillstånd vid denna tidpunkt var sådant att det här var en dag som jag helst hade velat stryka ur mitt liv, dessvärre hade min far en helt annan uppfattning…

Hans bestämda åsikt var att, in i duschen, klä på sig och äta någon lämplig frukost för nu skulle hela familjen ut på en Härlig! utflykt i den vackra septemberdagen! och PLOCKA SVAMP!!! Min respons på hans muntra förslag var något i stil med AaaarrrGhhhmmmmphthhh öhöhö Va? Jag insåg i detta ögonblick att min käre far hade ett sadistiskt drag som jag aldrig lagt märke till förut…

Nåväl, efter att ha stått o gungat fram o tillbaka i duschen ett tag och sedan med viss svårighet listat ut hur man klär på sig så åt jag frukostkaffe o sen åt jag lite mer frukostkaffe. Min lillasyster som, i alla fall i detta avseende var en ordentlig person hälsade mig glatt när jag med en döende persons sista väsning sjönk ner i baksätet bredvid henne.

Så startade min far glatt vår Renault och styrde kosan mot svampskogen. Min mor som tydligen inte var helt insatt i gårdagskvällens/nattens händelser såg lite oroligt på mig och undrade om jag höll på att bli sjuk? Hennes stackars ”lille” son.

Jag försökte efter bästa förmåga, vilket antagligen inte var särdeles imponerande svara henne, tror mest att det var någon form av läten, antagligen inte helt olikt våra äldsta förfäder ”Lucy” o co. som reste sig på två ben för ett antal millioner år sedan i Etiopien.

Den dagen satt jag på en sten i svampskogen och försökte fixera marken framför mig, det kändes som en uppgift precis lagom avancerad för mig denna dag.

Det var i denna stund, på en sten, en solig septemberdag i svampskogen som jag insåg att jag nog inte tyckte om sprit… kan fortfarande bli lätt illamående av doften av rom.

Tror vi kom hem med en korg champinjoner och möjligtvis lite trattkantareller den dagen men det kan jag inte svära på...

Slut, Frågor?

Baksidor

Första lagret färg på plats igår, 14 timmars torktid så nu kan andra strykningen ske när som helst. Den uppmärksamme läsaren kanske ser att det saknas lite vit färg på en del ställen.


Det är för att det är baksidan som aldrig kommer att synas, varför berätta om något så till synes bagatellartat? Jo för att det är ett framsteg i min personlighetsutveckling jag försöker lära mig att inte lägga ner tid och möda på "onödiga" saker, på sådant som saknar betydelse hur man än ser på saken.

Detta är ju trots allt inte ett precisionsinsrument som skall cirkla i omloppsbana runt jorden för att mäta ett eller annat, då är det ju rätt viktigt att inte "fuska"... Detta är en helt vanlig jäkla trälåda som skall stå på min balkong om allt går som planerat, den skall vad jag vet inte upp i omloppsbana (om det blir aktuellt så får jag väl måla baksidan då, men inte nu...).

Och nu hade jag ju tid att skriva detta i stället för att måla baksidan...

Slut, Frågor?

Diskmedel och cigg

Jag kom på mig själv häromdagen, med en knäpp sak! (ja det var väl i och för sig ingen nyhet för er läsare att jag e knäpp ibland... Det har ni nog misstänkt ett bra tag nu...).

När jag för ett par dagar sen kom in i köket på jobbet efter att ha Chock-klorerat poolen i trädgården kommenterade jag en arbetskamrat som stod och diskade och hade lämnat Mikroskopiskt! lite diskmedelslödder kvar i ett hörn på ett fat att han nog borde skölja fatet lite till för det fanns diskmedel kvar... Ja Jag Vet! det Är helt knäppt! Han påpekade då mycket lugnt och pedagogisk för sin galne arbetskamrat (det är jag alltså) att diskmedel inte är farligt samtidigt som han sköljde fatet lite till för att göra mig glad eller kanske,,, lugn...

I precis det ögonblicket slog det mig att jag ju faktiskt röker (ja jag gör det fortfarande men har lovat mig själv och barnen att sluta, fan det borde jag kanske inte talat om här för nu kommer jag ju ha ögonen på mig, men försent för att tänka på det nu.) jo i alla fall så slog det mig att rökning antagligen är något mer skadligt än lite diskmedelslödder i hörnet på ett uppläggningsfat... ja Antagligen är det så...

Skrev ju om fixa idér i inlägget (Att göra saker på "rätt" sätt) 21 maj men glömde då min diskmedelsnoja, men nu vet ni det också...



Men hur många av oss är verkligen helt rationella, Egentligen?

You're only given a little spark of madness. You mustn't lose it. /Robin Williams

Gucciskor och en Eastwinghammare

Jag har en god bloggvän som gått och klämt och känt, klämt o känt, klämt o känt o provat på ett par Gucciskor... Hon vill ju HA DOM! Jag tycker hon skall köpa dom!!! Ge familjen blodpudding och makaroner i några månader, det är Mitt råd...

Jag vet ju hur det kan vara... Man hittar något alldeles för dyrt men man kan inte få det ur sin skalle (är det kanske någon som känner igen sig :-) ??? Hmmmm kunde just tro det!). Men så Är det ju Både för kvinnor Och män!

Jag har handlat alldeles för dyra verktyg, mer än en gång... Bland annat en alldeles för dyr hammare, en Eastwing, nej jag vet ju att många inte har den blekaste aning om vad en Eastwinghammare är för något, men det är ungefär som ett par Gucciskor eller en Mullberryväska fast en hammare... Alltså, skor väskor verktyg, allt detta är ju rätt enkla produkter egentligen.

Något att skydda fötterna med...

Något att bära runt saker i...

Något att slå i en spik med...

Ändå är det ju inte riktigt så...

Detta är en Eastwinghammare, ett gudomligt balanserat instrument för att slå i spik med, med läderlamellhandtag och gjuten i ett stycke med handpolerat skaft och huvud!!! (alla kvinnor som läser denna blogg, hämta era män och låt dom "försöka"... förklara för er... Ja förlåt då om jag är fördomsfull men lite tror jag att det är så, i alla fall lite :-))

man kan naturligtvis slå i spik med en hammare från "Statoilmacken på hörnan" men det är inte riktigt samma sak...


Det här är en Mullberry väska för ca 9.000

Man kan så klart bära sina saker i en väska för en bråkdel av det priset, eller t.o.m en plastkasse. Men jag har förstått att det tydligen inte är samma sak...?


Det här är skorna min vän gått o känt på o provat o längtat efter, men Du! S, köp dom!!! get it out of your system!!! och ge familjen blodpudding och makaroner ett tag... och var lite lycklig!!! för jag Vet att du inte kommer glömma dom... :-) och så skall det ju bli så kul att läsa din blogg... Om skorna och "lite" färre recept under en månad eller två... ha ha Go For It!!!

Finns det hajar i Fjällbacka?

Fobier är inte rationella, det är en känsla, ett hjärnspöke för att använda ett gammalmodigt uttryck, hotfulla tankar för att använda ett nyare (lite typiskt KBT och det har jag ju erfarenhet av… ha ha).

Jag hade en sommarfobi, året var 1975 och jag var i de yngre tonåren. 1975 var året då Hajen hade biopremiär… Naturligtvis gick jag som alla andra och såg den (fast den var barnförbjuden). Under själva filmen måste det ha hänt nåt med min hjärna men det visade sig inte förens mycket senare på sommaren.

När vi var på semester i Fjällbacka (det ligger i Bohuslän så slipper ni ju undra över det).

Fjällbacka har kristallklart vatten, en varm golfström och en fantastisk skärgård. Dessvärre hade Fjällbacka nu något annat också… Stora, Blodtörstiga Vithajar!

Vi hade varit i Fjällbacka massor av år och det enda jag oroat mig för de åren var att min lillasyster skulle ha ätit upp alla Ballerinakex när jag äntligen kom upp ur vattnet, jag var i vattnet hur länge som helst och hade antagligen börjat utveckla simhud och gälar om jag stannat i en minut längre.

Men inte denna sommar 1975, denna sommar var havet fullt av blodtörstiga monsterhajar som inget hellre önskade än att äta dumma tonåringar som badade på djupt vatten.

Alltså, hela den sommaren tillbringade jag på stranden i tryggt sällskap av Ballerinakex och vår hund som inte heller hon var någon stor badentusiast precis (trots att hon inte varit på bio). Jag gjorde någon enstaka gång ett i mina ögon heroiskt bad men aldrig djupare än lårhöjd, där kunde jag ligga och plaska som en döende säl.

Mina föräldrar och min lillasyster tyckte jag var ”lite överdrivet försiktig” i själva verket tyckte dom att jag var komplett knasig och redo för tvångsvård… Men det sa dom inte förens flera år senare. Men dom visste inte vad jag visste… jag visste vad som fans där under ytan…

Varje gång jag badade den sommaren hade jag det här titelspåret ringande i öronen, ja ni kan ju själva föreställa er "hur kul" det var att bada om ni lyssnar på den… På slutet är det JAG som blir uppäten…

Uppäten av vad då? Antagligen var det här den farligaste fisk som fanns i vattnen runt Fjällbacka 1975!!!

Det fanns gott om makrill i vattnen runt Fjällbacka 1975…

Vanligtvis är vi ju vana att se makrill ungefär så här…

Ja fobier alltså, dom är verkliga för stunden och ställer inga krav på att vara rationella eller ha någon som helst förankring i verkligheten, dom bara är…

Jag säger bara, ha respekt för människors fobier men bekräfta dom inte!!! För dom går faktiskt att bli av med. Jag är nu helt botad från min hajfobi.

Nästan i alla fall, fast jag vet att den finns där ute och väntar på mig...

Att göra saker på "rätt" sätt

Fobier, tvångstankar, fixa idéer är det säkert ingen av er som har… Men jag känner vänner som har det och så har jag ju några själv, skulle man kunna säga…

Det är rätt märkligt hur man kan tycka att vissa saker måste göras på ett visst sätt för att vara ”rätt” själv är jag några knäppa fixa idéer…

Fix idé nummer 1. Diskmaskinen… Jag anser att diskmaskinen skall fyllas med matematisk precision och besticken vända uppåt mot vattnet, tallrikarna med ett avstånd som gör att dom blir rena o inte står ihopklumpade (det gäller för övrigt besticken också). Glasen placerade så att det går in så många som möjligt med bibehållen diskeffekt osv osv… dessutom gäller det ju att fylla maskinen på ett sådant sätt att man får in så mycket som möjligt, det blir som ett slags avancerat Tetris i köket…

Fix idé nummer 2. Grönsaker… Man kan ju skära o dela grönsaker på många sätt och i olika storlekar men det finns bara ett bra sätt o det är mitt sätt! Om jag nu skulle gå in i detalj på hur det är så skulle nog min dagliga ranson av bokstäver ta slut så jag avstår.

Fix idé nummer 3. Packa upp på varubandet i mataffären… alla hårda och geometriskt kubiska saker först på bandet! Sen alla livsmedel med oregelbundna former och sist allt ömtåligt creme fraich burkar, mogna tomater o sånt. Att fylla kassarna sen är också ett slags tredimensionellt Tetris fast på tid för man kan ju inte stå och fundera för länge när man packar. Skulle kunna utveckla det här ämnet om hur man packar matkassar till en c-uppsats tror jag men av medmänsklighet avstår jag.

Ja ja jag har säkert fler fixa idéer men de här är nog dom som jag håller hårdast på ha ha. Pratade med en jobbkompis igår när jag jobbade natt och hon hade ju också en hel del skumma grejer för sig med filten i soffan, smulor i smörbyttan o sånt. Och så en sak till fast det är ju knappast en fix idé. Det handlade om när hennes kille kör hennes bil (ja just Du S.) när du kör hennes bil en liten Daihatsu som går under namnet Super Mario så brukar du köra på treans växel till ungefär 6000 varv och köra så en bra lång stund innan du växlar upp till fyran fick jag höra… Vet du vad det gör för miljön, bensinförbrukning, motorslitage men framför allt för C:s mentala hälsa!!! Får nog ta och prata med dig om det när vi ses på jobbet på lördag :).

När det gäller fixa idéer så är nog det viktigaste ändå att man själv vet om dom och hur knäppa och betydelselösa dom egentligen är!!!

Tror jag sparar fobier och tvångstankar till ett senare tillfälle för nu skall jag ut i köket och fylla diskmaskinen…

Under tiden kan ni ju betrakta denna lilla instruktionsfilm om hur man planterar om en krukväxt.

The Cautious Gardener

Snällhet o analklåda

Fan, inte någon speciellt bra dag igår och idag precis, lite mycket just nu bara… känner för att vara lite elak o sur på nåt sätt!!! Annars är jag nog rätt snäll tror jag? Får man säga det om sig själv?? Snäll är ju föresten ett sånt där ord som e lite suspekt, samtidigt som det nog är något som de flesta uppskattar att ”utsättas” för så kan det ju lätt förväxlas med att man är svag, ryggradslös och mesig. Men är det verkligen så enkelt? Att vara snäll mot människor och djur betyder ju inte helt automatiskt att man är en mes, eller gör det det? tror inte att det behöver vara så.

Jag dödade en liten jättesöt harpalt förra sommaren, med en hammare... Det var inte speciellt snällt gjort eller hur? Eller...? Men det får ni avgöra.

Så här var det, jag var på jobbet när vår granne kom och ringde på dörren, hon och hennes två små döttrar hade hittat en liten harpalt i deras trädgård, den var svårt riven och biten av en katt och bara låg där och höll på att dö långsamt och smärtsamt. Hon kunde inte själv döda den och det kan man ju förstå och ha respekt för och hon hade också frågat två snickare som jobbade med att bygga om hennes kök (ja jag vet lite överinformation, kom till saken för f-n...) men dom hade inte velat göra det. Så när hon ringde på och frågade så gick jag och hämtade en tung hammare och en liten handduk som jag la över den lille döende stackaren och så slog jag två hårda slag i huvudet och höll den tills livet runnit ur den, det gick snabbt och harpalten slapp dö och lida under lång tid. Jag vet inte om det var snällt gjort eller inte, men inte om det var speciellt elakt heller? det är inte alltid så enkelt...

Blir för övrigt snart helt galen, inte bara halvt galen som jag är redan nu… på all reklam om, bröd som är bakat med kärlek, analklåda, rynkor som försvinner p 14 dagar o all annan… fan nu visade dom just chips som är märkta med ”Svenskt Sigill” va fan är Svenskt Sigill??? Nåt som Estrella hittat på? Eller Vad Är Det!!!??? måste ringa dom och fråga! Känner lite som om jag ligger i träning för att bli en fullfjädrad rättshaverist eller i alla fall en väldigt besvärlig person för alla som snackar så mycket skit i reklamen!!!

Men jag måste ändå erkänna att jag känner en viss respekt för den stackars reklambyrå som fick uppdraget att göra reklam för akloanal eller vad det nu heter, kan ju inte ha varit helt lätt att få en kund som kommer in på kontoret o säger… ” hej grabbar o tjejer, vi har en jättebra salva när det kliar i rumpan/arslet, kan ni göra en liten tv-reklam om det?” inte helt lätt det! Respekt till dom som ändå gjorde det!

Den här "reklamen" längtar jag efter att se på mjölkpaketen... just den där lilla informationen "eller ibland i magen" tycker i alla fall jag e otroligt kul men jag är lite sjuk ja, jag vet... shoot me!!!

Dag ett

Sho-sho är sjuk säger barnen i kör när de tittar in i akvariet. Jag vet att Sho-sho är döende men det säger jag inte, jag säger bara – nej hon är bara lite trött… det är därför hon simmar med magen uppåt vid ytan. I morgon är hon nog borta, om jag kommer ihåg att lyfta ur henne när barnen somnat.

På fredag ska jag träffa min psykolog för tredje gången, min förresten hon har nog rätt många patienter, är jag en patient? Antagligen inte, kallas nog för kund i vårt nya språkbruk, för henne är jag nog ett ”fall” ha ha ha…

Fick i ”hemuppgift förra gången att skriva ner vad jag oroar mig för, jag frågade henne om hon ville ha det i Excelformat med staplar o grafer, tror inte hon fattade att det var ett av mina tråkiga skämt för hon svarade att det inte behövdes utan att det räckte med ett vanligt handskrivet papper men hon såg på mig med en sån där blick som psykologer kan få när man ser att det tänker något som de inte tänker säga men garanterat gör en anteckning om i sitt block.

Hon heter Caroline och är KBT (Kognitiv BeteendeTerapi) enligt Wikipedia är det; KBT fokuserar på att förändra tankar, vanor och beteenden för att hjälpa människor att leva ett bättre liv. Hmmm Ja Tack!!!

Hennes förslag när vi träffades första gången var att: Sova mer än 5 timmar per natt, Inte dricka så mycket kaffe, Äta mat mer än en gång per dag, Sluta dricka vin, Fortsätta träna o promenera, Rökningen bad jag henne att inte pilla på.

Hade nog hellre haft någon psykoanalytisk Freudian som låtit mig ligga på en skön soffa och skylla allt på mina föräldrar, barndom och nåt med sex… men nu är det som det är… jag sa i alla fall till henne när vi träffades andra gången att jag gjort allt hon sa jag skulle göra, fast det var ju inte riktigt sant… antagligen ett av mina problem förutom depression, att inte göra människor besvikna...


Freuds berömda divan, något att bara drömma om...


Så här är det i alla fall:
Sova mer än 5 timmar per natt: jag är en utpräglad nattmänniska och blir faktiskt inte trött förrän vid 2-3 tiden på natten, så är det...

Inte dricka så mycket kaffe: Eftersom jag måste upp till jobbet behöver jag en liter kaffe för att kvickna till och vakna.

Äta mat mer än en gång per dag: Min aptit är rätt borta och jag äter middag, that’s it…

Sluta dricka vin: Jo det är ju klart men eftersom jag också skriver andra texter tar jag nån gång då och då ett glas vin på kvällskvisten (kanske t.o.m. på en helt vanlig tisdag...) för att orden o tankarna kommer så mycket bättre då.

Fortsätta träna o promenera: Jo det gör jag, har bestämt mig för att även om jag just nu har rätt mörkt på "insidan" och ångesten kan komma då och då så vill jag i alla fall försöka att inte "soffa" till mig, lite också för att jag är 40+ och vet hur lätt det är att man gör det och kanske är jag en smula fåfäng? Antagligen... får väl jobba med det också då...

Och så rökningen… ja det är klart att jag inte borde röka, men fan just nu är inte rätt tillfälle att sluta, där höll till och med min husläkare med mig, klok man tycker jag…

Hade precis ett långt och kul samtal med mitt kära x A. men det tror jag att jag berättar mer om i morgon.