Fredagskväll 21.21. Hemma igen efter en bra men lite stökig dag på jobbet, Hem Ljuva Hem :-).
Lite sent ute med detta klipp jo jag vet det! Men när jag såg det i onsdags så kände jag hur hornen växte i pannan och all medmänsklighet rann ur mig lika snabbt som Bag-in-boxen i glada vänners lag (eller möjligtvis på någon form av home sale party? Men det vet jag inget om egentligen, bara en helt omaskerad fördom...). Det här var helt klart en av det bästa och roligaste auditions Idol någonsin haft ... Jag Har sällan skrattat så mycket.
Jag älskar när han sjunger "trick or treat smell my feet give me someone good to eat..." och sedan för handen upp till munnen och klapprar med tänderna! Det ÄR ju så djävla klockrent HA HA HA!!! Och Anders Bagge är ju här Bevisligen en så fruktansvärt snäll person! "Det var bra... Det var bra... Lugna dig lite nu"... Inte börja gråta!"... "Det var jättebra... så där..., ...ja?" samtidigt som han ser helt chockad och Totalt!!! Olycklig ut!!! Ja jag trodde jag skulle kvävas av skratt (och det hade väl varit rätt åt mig, min elake djävel... :-D).
Men det här ÄR på riktigt och jag skrattar åt det med...
The Nervous Kid, Jimmy Kimmel's staff asked this kid to wish Rosanne Barr Happy Birthday on camera, take a look at how nervous he gets. The poor kid was voted Kimmel's favorite person of the year!
HA HA HA!!!
Nu måste jag nog gå och bestraffa mig själv för att jag är en sådan elak person... Får se vad jag kan tänka ut för hemskt åt mig själv nu då? Kanske hyvlar jag inte den vita tryffeln över pastan i kväll utan nöjer mig med den något enklare svarta... Eller så kanske jag Inte korkar upp min Lafite 45 utan nöjer mig med en Prieuré-Lichine 74? Om jag gör båda! så Borde det väl vara straff nog? Eller...?
Fick hastigt hoppa in extra på jobbet igår därför blev det varken tvättstugan eller något nytt inlägg. Snart dags att bege sig dit igen så det blir bara en låt så länge, fast just denna låt är ju inte så "bara"...
Nu kommer det att handla lite om det oerhört populära ämnet skor...!!!Vad denna ädelsten har med det att göra kommer ni att få reda på längre ner...
jag gjorde en bild-google-sökning på shoes och fick 48.000.000 träffar...
(Parantes, eller kallade stickspår, avvikelse från ämnet eller vad tusan ni vill men ni vet vid det här laget att det är något jag är något av en mästare på, visst är det jobbigt ha ha ha! Men så här tänkte jag, 48.000.000 det var ju en djävla massa skosidor att gå igenom! undrar hur lång tid det skulle ta att kolla alla dom?
Så fram med miniräknaren alltså och jag förutsatte att det tar 5 sekunder att ladda o titta på varje träff, jo jag vet det är rätt lågt räknat men jag är snabb :-).
Hur som helt, det visade sig att det skulle ta drygt 7,5 år om jag jobbade med detta dygnet runt... Nu vet jag ju inte om jag skulle kunna hålla mig vaken dygnet runt i drygt 7 år med bibehållen koncentration? antagligen inte men säg en normalarbetstid på 8 timmar då vilket skulle bli typ 22 år...
Men va fan så länge kan jag ju inte hålla på med ett enda inlägg det inser ju till och med JAG!!! och vad skulle jag leva på? Hur skulle mina stackars barns uppväxt bli om deras far satt orakad, skäggig och med stora blåa ringar under ögonen vid datorn och tittade på sida efter sida med damskor i 21 år?
Antagligen skulle det påverka dem på ett icke gynnsamt sätt och det vill jag så klart inte... så det blir snarare lite sporadiska nedslag i den i det närmaste astronomiska skodjungel som finns där ute i nätets cyberrymd. Jag hoppas ni alla har förståelse för detta? Slut på stickspåret)
Så jag fastnade för dessa lätta sommarskor. Jo jag kommer nog mest att visa och kommentera damskor, inte för att jag har någon fetisch för damskor jo jag tycker om damskor, nej Inte SÅ...!!! Men på ett rent form- och designmässigt sätt (men för er som råkar ha "den" fetischen så är jag säker på att det finns en hel del sidor som kan passa er, jag dömmer ingen...). Jag har en helt annan fetisch... :-). Herrskor ska se klassiska ut, ungefär så här tycker jag.
Men nu till damskorna som jag hittade för dagens inlägg... Dessa snygga sommarskor är kanske lite dyra men ändå rätt rätt snygga på något sätt...
Pictured above is a $2 million sandal from Stuart Weitzman that was sported at the Le Vian party in Las Vegas. The silver leather designer heels flaunt 185 carats of tanzanite and 28 carats of diamonds.
The frontage strip sports a slim belt of diamonds with fitted profound gemstones to arc around the ankle with a 16 carat pear-shaped tanzanite plunge bordered by diamonds that swings over the face of the foot. The stones on the sandals seem to be mounted unswervingly onto the leather and hardly seem to be detachable.
(Tanzanit är en blå Zoizit och ädelsten. Namnet var det juvelerarfirman Tiffanys i New York som var först med. Tanzaniten kan ha gula färger i sig, men de försvinner om man värmer stenen till ca 400-500 grader. Då är stenen safirblå och lila i eldsken.)
Nu till något helt annat.
När jag var med barnen hos farmor och farfar i sommras skulle jag hämta en badhandduk i garderoben, det är en så kallad walk in closet och då la jag märke till under mitt sökande efter en lagom stor handduk en del av min mors skosamling eller vad jag nu skall kalla det för...
för där på väggen hängde prydligt i någon sorts skoställ 14 par svarta Helt Identiska! skor, i alla fall i min manliga hjärna helt likadana skor. Det såg lite konstigt ut... Ungefär som när man är på historiska museet och ser 3.000 identiska pilspetsar från stenåldern i en monter, man funderar ett tag och undrar varför dom måste visa 3.000 stycken likadana pilspetsar från stenålder??? Hade det inte räckt med ett par tre stycken?? Man fattar ju liksom vad det går ut på...
Alltså hängde där 14 par identiska svarta skor... Bara Gud och min mor vet hur många andra skor det finns där inne i garderobens djupa skrymslen, prång och vrår i olika färger och modeller.
Jag frågade min mor vid middagen om mitt märkliga fynd i min jakt på en handduk och min i mitt tycke helt naturliga reflektion. Hon såg lite medlidsamt på mig som om jag var 5 år igen och förklarade med en rysligt pedagogisk röst att dom var Vääääldigt Olikamen att jag antagligen inte förstog det...Jagsökte min fars stöd men han var fullt upptagen med att konversera Clara och var helt ovetande om min belägenhet, så jag lät alltså ämnet falla till marken som en blåval släppt från 3.000 meters höjd och insåg att jag aldrig skulle komma någon vart i min fråga hur 14 par identiska skor kunde vara olika...
Jag vet att hon har,vita, röda, gröna, bruna, blåa, flerfärgade och guldfärgade också... jag undrar hur många det egentligen är???
Mitt Kära X bara skrattade när jag berättade om detta och sa att män aldrig kommer att förstå...Antagligen är det så...
En liten video också som väcker många glada minnen...
Signaturmelodin till denna säsong av Idol, nästa vecka börjar den årliga och obevekliga slakten av drömmar.
(Jag korrigerar mig själv, innan "177" andra hinner göra det, det är denna vecka det börjar (det= Idol 2009), vet inte vad som tog åt mig att hoppa en vecka bakåt i tiden? Antagligen önsketänkande...) Tisdagen den 8 september 2009.
Ibland blir direktsändning oväntat och framför allt oavsiktligt rätt roligt som häromdagen när jag såg nyhetsmorgon på tv4.
Lennart Modig gjorde en direktsänd intervju med en av grundarna till 10-gruppen, vilka dom är? Ok, kortfattat det här.
1970 samlades tio unga textilkonstnärer och formgivare som upplevde att deras bästa mönsteridéer förkastades av de dåtida stora textilföretagen som ”osäljbara, för svåra, okommersiella”. Tillsammans bildade de 10-gruppen, med målsättningen att själva kunna följa och styra hela processen från mönsterskiss till färdigt tyg i butiken. Under åren som gått har 10-gruppen presenterat ett 30-tal framgångsrika kollektioner med mer än 700 producerade tyger och tapeter. Gruppen har ställt ut på ett flertal av Sveriges museer, och på olika museer runt om i världen. På Götgatan 25 i Stockholm driver 10-gruppen sin egen butik, där de egna produkterna finns till försäljning. Väska med ett rätt typiskt mönster för 10-gruppen
Nu tillbaka till intervjun som var bra och intressant på många sätt, det var när det drog ihop sig till att avsluta den och Lennart skulle sy ihop som följande tänkvärda reflektion gjordes...
Först lite artigt prat och tack för intervjun och sedan helt plötsligt...
"Ja du, du har ju varit med från starten 1970, men några av er som va med då ägnar ju sig nu åt helt andra saker, en är till och med Död..."
Ja det kan man ju kalla att ägna sig åt något annat Ha ha ha
Kanske lite så här;
- Har inte sett Karl-Arvid på ett tag nu, vet du vad han gör nu för tiden?
- Karl-Arvid... Jo han ägnar sig mest åt att vara död...
Men, men, men, hösten som är så vacker!!! säger ni i kör!
Mmmmmm, jo jag vet att hösten är vacker. Löven brinner i trädens kronor, i orange, gult o rött, det gyllene ljuset från den lågt stående solen som smeker det ännu gröna gräset och får allt att vibrera av olidlig skönhet.
Det är just det, jag ser allt det vackra som ni gör men ser också ett preludium till den mest underbara obevekligt långsamma död man kan tänka sig, en död så vacker att inget kan mäta sig med den. Allt detta skär så skarpt, rakt in i mig och det finns inget jag kan göra för att stoppa det... Det är samma sak varje år så länge jag kan minnas...
Jo jag önskar så att jag kunde ta till mig hösten, skönheten i allt på ett annorlunda sätt som de flesta människor kan och gör, uppleva det som de flesta gör, men så är det inte, jag önskar att det var så. Men så är det inte...
Jag hör så många säga med med en värme i rösten hur dom tänder sina ljus och kurar skymning, skymningen faller, mörkret sluter sig kring jorden och man tänder sina ljus och myser i ensamhet eller i tvåsamhet om man är så lyckligt lottad och upplever "det där"... Jag förstår det rent rationellt, hur ni menar, rent rationellt förstår jag det, men jag kan inte dela era känslor... Jag önskar att jag kunde det... Men det går nog inte... Fan...
Jag talade nyss med mitt Kära X om det här och att jag tänkte skriva om det (för varför fejka något som inte skulle vara sant när i stort sett alla man möter säger "hösten är så härlig, vilket vackert väder"), och hon vet ju precis vad jag menar, jo hon känner ju mig rätt så väl efter alla år, men hon kan fortfarande få mig att skratta åt "eländet" :-) och tyckte nog att det var på sin plats att jag skulle varna läsarna på bloggen att nu kommer Kapten Nemo antagligen att ta fram sin svartaste humor sina mest elaka och ironiska sidor, sina mest dystopiska tankar tills apriljuset väcker honom ur det mörker som väntar...
Så nu vet ni det också om Kapten Nemo, och kanske är det någon mer än jag som vet och förstår vad jag talar om...?
Ja så nu har jag ju gjort som hon sa, jag gör alltid som hon säger ha ha ha, det är i alla fall vad hon tror... ;-)
Nej jag klagar inte för att det är som det är, det bara är så.
Lördagkväll och jag har absolut ingen aning om vad jag skall skriva om och vad som skall komma ur tangenterna på mitt illuminerade tangentbord (för er som inte vet vad illuminerade tangentbord är så betyder det att bokstäverna lyser, det är inte så att jag tror att ni inte vet vad illuminerad betyder men för säkerhets skull bara ungefär som att jag kollar att brödrosten är urdragen tre gånger innan jag går hemifrån... jävla konstig liknelse inser jag nu men jag vägrar att sudda och har ingen bättre till hands så ni får nöja er med den.).
Som vanligt skenar jag nu iväg likt en galen godsfinka (järnvägsvagn avsedd för varutransporter) på min mentala rangerbangård till synes utan mål och mening och vet inte riktigt var jag kommer att hamna men det ger väl sig antar jag. Är det jättejobbigt att läsa när ni inte vet vad det kommer att handla om, vad som väntar?
Kanske lite som när Clara min älskade 10-åring kommer till mig och frågar om hon får fråga en sak:
Pappa, får jag fråga en sak...?
Ja klart du får!
Jo alltså... Vet Du...
Så blir det tyst en lång stund och jag säger
Ja, vad var det?
Jo alltså vet du...
Lång tystnad
Jaaaaaa???
Jo alltså vet du... Nä nu har jag glömt vad det var...
Och så går hon sin väg och där står jag och undrar om jag är en dålig förälder...
Vänta lite måste kolla en grej bara...
Så där ja klart! Jag var inne på Blondinbella och läste lite och nu finns det ju hur mycket som helst att skriva ha ha (skrattar jag elakt...)
Låt mig bara först tala om att jag på intet sätt har något emot Blondinbella TM (tydligen har hon varumärkesskyddat sitt bloggnamn!!! vilken tur att jag inte tog det då... (Kapten Blondinbella) Men Kapten Nemos kök TM Hmmmm vore rätt snyggt...). Hon är säkert helt uppriktig och precis så naiv som en tonåring i hennes ålder skall vara. Jag tror verkligen hon menar väl i allt och mycket men det blir ju bara så oerhört kul om man läser hennes inlägg och framför allt de kommentarer hon får av alla 14-åriga fans.
Jag kan ju knappast påstå att jag själv var någon tonårig Titan (första generationens gudar i grekisk mytologi, rätt coola snubbar alltså!), jag var nog en rätt medelmåttig lagom lat tonåring som mest hängde med kompisar spelade schack, lyssnade på Sex Pistols och löste 4:e gradsekvationer.
Blondinbella är säkert lika snäll som Johan Palm, Alexander Rybak och råttan Rambo som blödde ur ögonen utan att få någon hjälp, jo jag har skrivit om dom tidigare och om ni nu gillar den elake Kapten Nemo så kan ni ju läsa det under etiketten "Kapten Nemo surnar till" det är väl tillåtet att göra reklam på sin egen blogg eller?
Just det reklam på bloggen, jag har funderat på om jag skall ha reklam på min blogg men vet inte riktigt för vad i så fall??? kan man bli rik på det, nåja kanske inte jag precis... Men vad skulle det vara? har funderat och funderat och svävar lite mellan olika produkter, billiga läsglasögon, ortopediska hålfotsinlägg eller sex-leksaker? Vet inte riktigt, det är rätt svårt känns det som.
Men nu tillbaka till ämnet, det handlar om glödlampor, nej det har jag ju redan skrivit om det handlar om blondinbella så klart.
När jag som hastigast gick in nu och kollade på hennes blogg la jag märke till något lite märkligt, under den här fliken "om Blondinbella" så jag tryckte så klart på den och fick läsa följande:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
jag la märke till att Blondinbella här talar om sig själv i 3:e person något som annars bara Hans Majestät Konungen och mycket små barn brukar göra, lite konstigt undrar vad dessa tre har gemensamt...Blondinbella- Kungen -Ett mycket litet barn... Vad vad vad kan det vara, vad kan det vara som dom har gemensamt... Jag undrar?
Kom förresten på att även psykotiska mördare i skräck- och thrillerfilmer brukar prata om sig själv i 3:e person lite så här kanske (vi förutsätter här att den psykotiske mördaren heter Robert och precis har blivit slagen i huvudet av den skräckslagna huvudpersonen, blondinen Bella med en produktplacerad Dualit Vario Original 4 slice brödrost för 3.850 kronor när han i köket som så klart är i det närmaste kolsvart har försökt anfalla henne med en vass köksniv av märket WMF modell Santuku i Damasteel för 2.999 kronor)
"Aj Aj Aj!!! Robert tycker inte om när Robert får ont i huvudet... Robert blir arg när Robert får ont i huvudet, Robert tycker inte om att bli slagen i huvudet med dumma Dualit Vario Original 4 slice brödrost!!! Nu måste Robert vara dum mot flickan, Fy Robert! Robert Skall Vara snäll säger mamma! Robert arg på mamma, Aj Aj Aj Robert ledsen... Robert Jättedumarg..."
Och medan Robert mal på om sig själv i tredje person kan vår hjältinna i lugn och ro promenera ut ur köket och på sin SonyEricsson ringa efter polisen som som kommer med hela sin SWAT styrka (Special Weapons And Tactics) som så klart fyller Robert med 618 kulor från sina helsvarta MP 5:or Heckler & Koch 9 mm när han helt omtöcknad efter att ha blivit slagen i huvudet av kvalitetsbbrödrosten Dualit Vario Original 4 slice stapplar ut på verandan med sin WMF kniv modell Santuku i Damasteel fortfarande i handen. Dom kunde ju lika gärna ha gått fram och tagit kniven ifrån honom så klart men så går det ju aldrig till på film...
Hur hamnade jag här??? i en b-film???
Jo jag skulle ju egentligen resensera "Om Blondinbella" men hamnade tydligen i ett långt utlägg om stackars Robert...
Nåja så här stod det ju:
"Isabella Löwengrip driver sveriges största blogg, följ med i hennes fartfyllda vardag med allt ifrån kändisfester och röda mattan till politik, föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
"sveriges" Stavas med stort S!!! Suck...
Jo jag vill ju verkligen följa med hennesfartfyllda vardag, själv är min vardag rätt långsam, jag vaknar, går upp, dricker 1,5 liter kaffe och röker för många cigaretter, sen går jag in i badrummet ser mig i spegeln och undrar vad fan som hänt och vart mitt hår tog vägen? Ställer mig i duschen och undrar varför trycketär så lågt, kan det bero på att jag bor så högt upp? undrar vilken våning Blondinbella bor på, och vilket tryck hon har? Sen så är det dags att cykla till jobbet.
Är det kul att gå på kändisfest? Hmmmm, varför då? jag gillar nog mina vänner bättre och att sitta på en balkong och snacka allvar och skit i en salig blandning. Har kindpussats färdigt känns det som... Men är inte rödamattan ett ord? Det är väl mer som ett begrepp än en beskrivning av en röd matta?
"föreläsningar runt om i landet om entreprenörskap och hennes sambo Nils."
Varför håller hon föreläsningar runt om i landet om sin sambo Nils? Vad har han gjort för ont här i världen för att bli ämne för en föreläsning runt om i landet kan man ju undra?
Just nu håller Isabella på att skriva en bok och näste höst ser ni henne i ungdomsfilmen “Orion”."
Isabellaskriver en bok... Och förresten heter det "nästa" och inte "näste" näste är något helt annat, som oftast har något med fåglar att göra... Fan att dom inte kan korra Sveriges (stort S) största blogg bättre! Men Vad skall Isabellas bok handla om? Golda Meir var 77 år när hon skrev sina memoarer (om ni inte vet vem Golada Meir var så kolla på Wikipedia). Blondinbella är inte ens 20 vad kan hon ha att säga Egentligen... Ja ja antagligen rätt mycket om skor och kändisfesteri vår lilla ankdamm.
Nu undrar jag ju själv vad det här inlägget egentligen handlade om...??? Vet faktiskt inte. Men snart så lovar jag att skriva ett riktigt inlägg, vad nu det kan vara?
Jag har nattat barnen, kramat dem, pussat dem god natt, nu sover de tryggt i sina sängar.
Mörkret faller utanför, snart är det helt svart, bläcksvart. Jag går ut på min balkong, lägger händerna på räcket, så står jag där helt stilla, 13 våningar upp. Svävar för ett kort ögonblick, marken avlägsnar sig, så långt under mig. Ser upp, hundratusen stjärnor gnistrar mot en kolsvart oändlighet. Står alldeles stilla och ser.
Jag vet, vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där... ut där i evigheten skulle jag få se stjärnor födas, i oändliga moln av gas, få se dem skicka sina första strålar av ljus, se liv födas.
Jag vet, vet att om jag bara kunde få se tillräckligt långt ut där... se ut i oändligheten, skulle jag få se stjärnor i sin sista dödskamp, få se dem blomma ut i ett sista bländande skådespel innan de slocknar och dör. Kommer någon, någonsin att minnas dem? Veta att de en gång fanns och spred sitt ljus...
Går in från min balkong, går ut i köket och dricker ett glas vatten. sätter mig vid datorn...
Känner att jag får perspektiv på mina egna problem, hur stora är de egentligen... egentligen...
Tänker på min Älskade som är så lång borta, som jag saknar så...
Svart Kärna Jag skär ett hål i ditt pansar Varsamt tar jag ut din sorg
Håller den i mina händer, så kysser jag den
Låter den bli, en del av mig själv
Det var länge sen nu, länge sen som jag skrev något på min "andra blogg", tror det snart är dags att göra det, det känns i alla fall så just nu...
Det vi gör enbart för oss själva dör med oss, det vi gör för andra lever i evighet...
Onsdag kväll, flickorna sover gott i sina sängar och jag har just inget spännande att berätta, jag stack mig på en nyvässad blyertspenna så blodet sprutade, men det var väl det mest dramatiska som hänt idag...
Jo jag var också hos min husläkare i eftermiddags för att visa upp några födelsemärken som jag ville ta bort och hade hoppats på att han skulle kalla in en massa ivriga AT-läkare så att dom i samlad grupp och med slipade skalpeller skulle kunna ta bort så många som möjligt på kortast möjliga tid enligt principen, the more the merrier... Men tydligen funkade det inte så. Fick en ny tid om två veckor i stället... ja ja då får det väl bli så då.
Var inne på Facebook i kväll och gjorde ett dussin peronlighetstester, och vet nu en hel del mer om mig själv... men vet fortfarande inte vilket kaffe jag är...
Har tänkt lite på bloggar och "bloggstjärnor", Blondinbella (men enligt vad jag såg på hennes blogg så kanske hon borde byta namn till "Brunettbella nu?) är en bloggstjärna, konstigt egentligen för hon har ju just inte så mycket att säga egentligen (inte för att jag själv har så mycket mer! Det Vet jag ha ha), idag visade hon en bild på ett par skor och skrev 2!!! rader och fick raskt 177 kommentarer!
Eftersom det var så kort så kan jag ju presentera inlägget i sin helhet här också, så här lyder det;
"Ett litet smakprov på min outfit ikväll .. Nu ska alla vi tjejer till sminkstudion och bli fixade! Bloggar innan vi tjejer drar till Make Up Stores fest ikväll!"
Några axplock av kommentarerna;
"Fina men skulle vart ännu finare med målade tånaglar. Hoppas du får en rolig kväll!" (Va snällt att komma med pedikyrtips tycker jag... Jag antar att det var menat så eftersom skorna inte har några tånaglar.)
"SJUKT snygga skor! Då kommer du träffa på kenza ikväll ^^" (Suck...)
"Hej bella! Har aldrig chansen att skriva först! Skulle inte vi kunna ha en blogg träff. Känner att jag skulle behöva det. Bor i Stockholm, Solna. Hoppas verkligen Bella! Kram på dig! Hör gärna av dig på min mail om det går eller inte, för annars tar jag det som att du ignonerar mig och jag vill inte det! PUsss" (Stackars "Tuba" som skrev det här för jag tror faktiskt Blondinbella är så helt ointresserad av en bloggträff med Tuba... Och skiter i om hon känner sig ignorerad!)
"fruktansvärt fina skor , är helt galen i skor." (Så klar du är, och nu vet hela världen det också, men jag känner hur jag fullkomligt skakar av information overload...)
Önskar att jag med hade kunnat ha höga skor men nu är det så att jag har en pojkvänn som bara e en centimeter längre än mig " (HA HA HA den här tycker jag var så fruktansvärt kul!!! Stackars Linn som skrev den kommentaren! Skrattar hjärtligt... Men Stackars Linn...)
"nja duu har konstigA föter" (Men vem fan har inte konstiga fötter...???? Gnällspik!!! och ny mening inleds med STOR bokstav inte sista bokstaven i ett ord, däremot stavas fötter rätt ofta med två t! Och du med ett u)
"men gud helt galet snygga! skulle du inte kunna säga va du köpt dessa? hur läcka som helst ju!" (Stor bokstav i början av menig för Helvete!!! Och sluta ställa frågor till Blondinbella, hon kommer i alla fall inte att svara)
Ja så här håller det på i 177 kommentarer om ett par djävla skor!!!
Låter jag bitter och avundsjuk? :-) Hmmmm, ja antagligen är jag lite avundsjuk på 177 kommentarer för två rader ha ha. Men hur skulle man hinna svara på alla dom?!
Men så här är det nog, Blondinbella är en låtsaskompis för tusentals unga människor (mest flickor antagligen) som vill vara som hon och som vill vara hennes kompis. Och när man läser kommentarerna så verkar rätt många faktiskt tro att de är hennes kompis på riktigt, lite sorgligt är det. Men Blondinbella har ju verkligen hittat en målgrupp som vill läsa om Exakt precis det hon skriver om och det får man ha den största respekt för! Sorgen skulle säkert vara stor och helt äkta i många flickrum om hon slutade blogga.
Så här är det tror jag. Om jag skrev här på bloggen att jag just nu håller på att bygga en liten atombomb i mitt kök... Så skulle jag få Max tre kommentarer varav Minst två skulle vara från min mamma som skulle förmana mig att vara försiktig så jag inte spillde något vapenplutonium på köksbordet för det blir så fula fläckar som nästan inte går att få bort.
Den tredje (som stilistiskt hämtat inspiration från Blondinbellas kommentatorer) skulle kanske säga något i stil med; "Men tänk på alla små fåglar o kanntareler o natuuuuren!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och det är Faktiskt inte spesielt snällt att detånera taktiska kärnvapen i Täby nu när centrum skall ha öppet till kl. 18.00 på söndagar o allting!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är faktiskt riktigt As taskigt...................................... (Astaskigt heter det och det ÄR ETT ord men denna typ av kommentatorer är och förblir notoriska särskrivare!!!) tyker jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" (dessutom använder dom sig ofta av alldeles för många punkter och utropstecken för att markera sina ståndpunkter.
Nu är det ju inte så att jag bygger ett litet taktiskt kärnvapen i mitt kök om ni nu skulle undra (det var bara ett exempel på hur responsen blir olika på olika bloggar). Jag är så klart glad över att överhuvudtaget få kommentarer eftersom jag för det mesta skriver om egentligen Absolut Ingenting! Och hur kommenterar man det egentligen?
Men snart får det nog bli ett skoinlägg till här i mitt kök, så håll utkik efter,
När jag nattade mina flickor i kväll så är det som vanligt oftast lite så här.
Ebba är enkel, bara puss, kram och sov gott lilla älsklingen och så somnar Ebba.
Men Clara har oftast något hon vill prata om och diskutera.
I dag har hon varit hemma från skolan, lite febrig, snurvlig och matt. I går fick vi flera spel av Claras kusiner (mina syskonbarn) som de vuxit ifrån. Bl.a. fick vi ett Harry Potterspel och eftersom Clara har läst alla 7 böckerna nu i sommar och älskar dom blev hon så klart alldeles fascinerad av ett spel med Harry Potter och ägnade en hel del tid idag åt att läsa in sig på reglerna.
Det var detta ämne som var kvällens god-natt-prat… Clara börjar med ett önskemål om att vi skall spela spelet i morgon eftersom hon får vara hemma minst en dag till tills febern och snurvlet är borta. Visst tycker jag det kan vi väl göra, fast sanningen att säga är jag rätt dålig på sällskapsspel. Alfapet, Trvivial Pursuit och sådana går väl an och kan till och med vara riktigt roliga. Men när jag frågar Clara om hon kan reglerna och hon säger:
Man skall lägga tre kort under falluckan där Fluffis finns
???? Om Någon Någonsin känt sig som ett levande frågetecken så var det Jag!!! i just detta ögonblick!!!
Va??? Vilken fallucka??? Och Vem ÄR Fluffins??? (jag sa inte vem FAN är Fluffins för jag försöker alltid ha ett vårdat språk när jag talar med barnen)
Clara såg lite medlidsamt på mig och sa:
Vi tar det i morgon pappa…
Lättad över att slippa höra mer om falluckor och Fluffinsar så sa jag bara:
Ok, God natt min lilla älskling.
Och nu sover de båda och jag sitter här vid datorn och berättar om mitt liv. Klockan är elva på kvällen och det är hög tid för mig att avsluta för dagen, sjunka ner i tv-soffan och se på mitt inspelade avsnitt av Bones. Så god natt allesammans…
Martin Stenmarck, Nästa dans. En sång han skrivit till sin mamma som under hans uppväxt var en orolig själ och långa tider intagen på psykiatriska kliniker, vet man det så får just denna låt en helt annan mening och innebörd.
Hela Love hurts med Nazareth för att den är så bra och för att det är så sant... Kanske inte den allra bästa videon men det finns ingen originalvideo som jag kunde hitta så detta är "Firewhispers", en ung flickas egna tankar i videon som vi ser, men nog är det så...
Snart är det slut... Slut på den gamla hederliga glödlampan. Från och med i dag 1 september 2009 så är det inte längre tillåtet att importera några typer av matta glödlampor samt klara 100 wattslampor (precis Här o Nu slog rättstavningsfunktionen till och reagerade på ordet "wattslampor" och föreslog i stället;
watts lampor, Varför gillar texteditorn i Blogger Alltid särskrivning!? (sär skrivning föreslog här Blogger ha ha ha jag blir helt konfys) (kon fys) har jag ofta undrat?
watt slampor, vad tusan är en watt slampa!!!??? Är det Någon som vet?
rattslampor, ännu märkligare ord!
mattslampor, ???
kattslampor, tror jag börjar se ett mönster, blogger gillar att rimma!
Hoppsan som vanligt hamnade jag på ett stickspår, ska försöka hålla mig till ämnet, om jag kan...)
Så nu alltså tillbaka till det rafflande ämnet glödlampor (glöd lampor, glödlam por). När idétorkan slår till och jag inte riktigt vet vad jag skall skriva om så kan jag ju alltid skriva om glödlampor tänkte jag, nästa gång kanske det blir blyertspennor eller klotgrillar?
Jo alltså, nu är dom matta lampornas tid snart för evig förbi, en epok går i graven och T A Edison snurrar antagligen i sin grav som en överenergisk turbin (undrar om personer som snurrar i sin grav gör det i så att säga x eller z axeln? X-axeln (turbin) verkar ju vara det naturliga eftersom det av utrymmesskäl vore betydligt svårare att snurra i z-axeln som ett rouletthjul...?)
Turbin eller Roulette? det är frågan...
Men nu känns det som om vi avlägsnat oss lite från glödlamporna igen...
Alltså tillbaka till huvudspåret. Eftersom nu "vanliga" glödlampor snart kommer att vara helt ute ur leken så hade jag en tanke, tänk om jag köpte på mig ett jättelager av glödlampor och när butikshyllorna är tömda och där bara finns lågenergilampor så kommer det så klart att uppstå en efterfrågan hos en säkert inte obetydlig andel av våra seniora medborgare.
De som sedan i stort sett Edisons tid är vana att en glödlampa är en glödlampa o här ska banne mig i blod inget nymodigt påfund som "dom där" i Bryssel har bestämt hamna i min sockel! Det är denna målgupp som säkert kan vara beredda att betala en rätt bra slant för en "hederlig" glödlampa även om den har kortare livslängd och en usel verkningsgrad (ljus i förhållande till energiförbrukning), lite grann som de själva faktiskt...
Alltså med fickorna fulla av glödlampor söker man upp dem där de brukar samlas i flock, utanför apoteket, vårdcentralen, på boulebanan, kyrkbacken efter högmässan. Här kan allt ske mot kontant betalning.
Detta segment ur befolkningen har alltid kontanter och brukar dessutom envisas med att Alltid betala med jämna pengar i snabbköpskassan, så även om kön bakom dem ringlar ända bort till mjölkkylen så skall de till varje pris leta i alla fack, fickor och skrymslen tills de till slut efter fyra hjärnblödningar hos stressade småbarnsföräldrar bakom dem hittar den sista 50-öringen. Det är kontanter som gäller, jämna pengar...
Tyvärr faller nog hela idén på att jag antagligen inte kan hitta det riskkspital som behövs för att genomföra denna affärsidé...
Ja ja livet går vidare och själv har jag de senaste tre åren bara använt lågenergilampor och de ger faktiskt precis samma "mysljus" som en gammal vanlig glödlampa. Dessutom har jag inte behövt byta en enda lampa på tre år!
Och så klart en video och självklart en riktigt Bra version!
Det här Är en lång text men jag hoppas ni ändå skall orka… Och kanske till och med tycka att den är rätt underhållande, som belöning lovar jag att ni skall få mitt recept på Pomadora i slutet, det är en mycket enkel tomatsås men nästan ett Måste på hemlagad pizza, i köttfärssåsen eller som bas i ratatouille eller bara som den är till pasta, ni skall få lite förslag på slutet lovar jag er.
Nu till saken, Fobier.
Jag cyklade med Ebba till centrum för ett tag sedan och hon ville inte cykla över järnvägsövergången för hon var rädd att det skulle komma ett tåg sa hon. Vi pratade en stund om signaler, bommar och att det inte kan komma tåg ur tomma intet! (ja rent teoretiskt kvantfysiskt o så så kan det antagligen komma precis Vad Som Helst ur tomma intet, men det är ju inget man behöver tala om för 6-åringar). Siderodromofobi kallas det, rädsla för tåg, det vet jag nu.
Och för ett par dagar sedan på jobbet, jag står med en kollega och pratar på nedervåningen. Plötsligt hörs ett skrik från övervåningen, inte ett sånt där skrik man kan föreställa sig att höra när någon letar efter sina tofflor under sängen och där istället finner sig öga mot öga med en förskärarförsedd galen psykopatisk mördare, nej ett betydligt värre skrik… Ett Fobiskrik.
När vi båda ca. 1,37 sekunder senare befann oss på övervåningen såg vi upphovet till detta akustiskt oväntade känslouttryck. I ett hörn av rummet låg en vättskrämd liten svala, upptryckt mot väggen i motsatt hörn stod vår kollega med ett märkligt och stelt uttryck i sitt ansikte.
Tydligen hade den lilla svalan av misstag förirrat sig in genom den öppna balkongdörren och tydligen var fåglar inte vår kollegas favoritdjur…
Med hjälp av en liten handduk var snart rummet helt fågelfritt och antagligen var både kollega och svala lika glada.
Ja i alla fall, det fick mig att fundera på allt vi kan vara rädda för… Ja nu blir det ett långt inlägg igen men jag hoppas ni skall orka läsa det...
Jag hittade en Fantastiska sida (http://www.phobialist.com/) när jag funderade på min sommarfobi 1975 (se, inlägg 2 juli; ”Finns det hajar i Fjällbacka?) hade något namn? Och så klart hade den Det! Selachofobi - Rädsla för hajar, fast egentligen var det ju inte hajar jag var rädd för, det var ”Hajen”… Jaws… Så det finns alltså fler än jag som inte gillar hajar!!! Eller i mitt fall inbillade hajar… (egentligen bara EN haj, men det räckte...) 1975 i Fjällbacka.
En liten parentes. Clara hittade detta foto från 1975, från min Jaws-fobi-sommar när vi senast var hos farmor och farfar. Hon skrattade jättelänge åt pappas supertöntiga badbyxor. Visst är det roligt när man med så enkla medel kan roa sina barn… Men va f-n jag var 14 år och hade väl dålig koll på badmode! Men det var faktiskt 1975 glöm inte det, jag tror dom var ToppMorderna!!! kanske...
Min syster och jag sommaren 1975. Jag iförd ett par badbyxor vilka utlöste hysterisk skrattanfall hos min 10-åriga dotter, hon hade även en del nedlåtande kommentarer om sin fars frisyr...
Själv så hade jag ju inte sett bilden på 34 år men när jag tittade närmare på den så la jag märke till denna skugga, om man vrider den 90 grader motsols så vet i alla fall jag vad den ser ut som... Är det bara en slump? Själv hör jag mer signaturmelodin till Arkiv-X. Lite "spooky" som Dame Edna (http://en.wikipedia.org/wiki/Dame_edna) skulle ha uttryckt saken...
Och för er som inte vet vem Dame Edna är, här är "hon" i ett kort inslag.
Slut på denna parentes.
Först den medicinska definitionen av fobi: Fobi (av grek. φόβος, fobos, "fruktan"), en irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer. Det vanligaste symptomet för denna rubbning är den orimliga viljan att undvika fruktade saker. När rädslan är bortom ens kontroll, eller om rädslan inkräktar på det dagliga livet, kan en diagnos under en av ångeststörningarna göras.
Så där ja nu vet alla vad vi talar om, nu till själva ämnet! Kan fobier vara Roliga? Nja kanske inte direkt roliga men ”vissa” kan nog vara rätt så underhållande…
Jag tittade som hastigast igenom listan och det här är bara ett lite axplock av de över 550! listade fobierna. Och så här är det… ALLA fobier i denna lista finns beskrivna i medicinsk litteratur, det är alltså Inte något skaparen av denna sida hittat på, Alla har minst En gång dokumenterats i medicinsk litteratur.
Men först ytterligare En liten historia ur verkliga livet.
Jag har en god vän som berättade om en kamrat vars familj JUBLADE! (antagligen klappa de också alla i händerna och dansade ett par varv runt kvarteret men det har jag inte fått bekräftat) när Öresundsbron (Øresundsbron) blev klar för det betydde att familjen för första gången på säkert mycket mer än 30 år kunde lämna Sverige!
Pappan i familjen hade tydligen de flesta fobier man kan ha enligt min vän (fast nu när jag läst listan så vet jag att han var, i stort sett fobifri!!!). Han var rädd för att åka båt, rädd för att flyga (så Klart!) rädd för stora skogar, tror han var rädd för att åka tåg också. Han hade alla fobier som hittills hade gjort det omöjligt att lämna Sverige till och med via Finland och Ryssland för att nå kontinenten.
Så när Öresundsbron var klar kunde familjen för första gången lämna landet och i bil färdas över bron (och genom tunneln) för att nå kontinenten. Tur att han inte hade denna fobi också… Gephyrofobi - Rädsla för att korsa broar.
Ja ja, om sanningen skall fram så hade han tydligen en liten släng av det också för innan färden över bron var de tvungna att ge honom en stor och kraftig dos lugnande medel så att han kunde krypa in i baksätet, lägga sig i fosterställning och blunda under överfärden. Men över bron och genom tunneln kom de i alla fall!
Ja så kan det vara…
Tänkte dela in fobierna i fyra kategorier.
A. Sådana vi känner till och kanske inte tycker är så konstiga, faktiskt rätt så ”normala” fobier.
B. Lite udda men på något sätt förståeliga… Kanske…
C. De här fobierna kan nog ställa till en hel del problem…
D. Är det verkligen möjligt? ”Rätt Jobbigt” om man säger så…
Det finns ju så oändligt många så jag nöjer mig med ca. ett dussin per kategori, skriver dussin om ni nu skulle ha fobi mot siffror...( Arithmofobi) Men ni vet ju vad dussin är eller hur? Men fan, tänk om bara tanken på DUSSIN och vilket tal det är redan har fått er att bryta ihop framför datorn? Ja livet kan vara riktigt svårt ibland…
Inom parentes kan mina högst subjektiva åsikter och reaktioner finnas.
A. Några av de vanligaste och nog sådant vi vanligtvis tänker på i samband med ordet fobi.
Scotofobi....Rädsla för mörker.
Klaustrofobi....Rädsla för trånga eller instängda utrymmen.
Agorafobi....Rädsla för öppna platser, folksamlingar.
Acrofobi....Rädsla för höjder.
Glossofobi....Rädsla för att tala inför en grupp människor.
Hemofibi....Rädsla för blod.
Aichmofobi.....Rädsla för sprutor och injektioner .
Araknofobi......Rädsla för spindlar.
Ornithofobi.....Rädsla för fåglar. (vilket jag redan beskrivit ovan.)
Sociofobi......... Rädsla för sociala situationer.
Aviofobi.......... Rädsla för att flyga.
Ophidiofobi....Rädsla för ormar. (det har jag sett på nära håll i min familj.)
B.Kanske lite udda men de här kan man ju i alla fall ha viss förståelse för på nåt sätt…
Agateofobi....Rädsla för att bli galen. (Hmmm, ja vem har inte känt det någon gång...)
Coulrofobi....Rädsla för clowner. (verkar förekomma i filmer lite då och då)
Nucleomitufobi....Rädsla för kärnvapen. (verkar ju rätt vettigt egentligen).
Atomosofobi....Rädsla för atombombsexplosioner. (faktiskt ännu mer förståeligt)
Radiofobi....Rädsla för strålning och röntgenstrålar. (Ett par varv med aluminiumfolie i hatten fixar ju det).
Spacefobi....Rädsla för yttre rymden. (jo vem vill vara där bara så där hux flux???!!!).
Apeirofobi....Rädsla för oändligheten. (tänk inte på det… man får bara ångest, eller hur Dear X?)
Thanatofobi....Rädsla för döden eller att dö. (inte heller det så konstigt egentligen)
Ergofobi....Rädsla för arbete. (tänk på en måndagsmorgon…)
Socerafobi....Rädsla för svärföräldrar. (det kan ju vara en högst berättigad rädsla för en del! Eller...?)
Ballistofobi....Rädsla för kulor. (verkar rätt smart ändå på något sätt…)
Taphephobia....Rädsla för att bli levande begravd. (det lär finnas nödtelefoner i vissa kistor…)
C. Men de här måste ju ställa till en hel del problem, kan ju vara rätt svåra att undvika...
Cathisofobi....Rädsla för att sitta ner.
Ambulofobi....Rädsla för att gå.
Chromofobi....Rädsla för färger.
Symmetrofobi....Rädsla för symmetri. (och då finns det så klart en fobi för motsatsen...)
Asymmetrifobi....Rädsla för asymmetri och asymmetriska former.
Phronemofobi....Rädsla för att tänka. (har mött en och annan som antagligen har denna fobi för det talade har med största sannolikhet inte passerat någon annan del av hjärnan än talcentrum...)
Arithmofobi....Rädsla för siffror.
Barofobi....Rädsla för gravitation. (jag är så glad att den fungerar lika bra varje morgon jag vaknar och att jag inte flyter omkring lite planlöst i sovrummet o tänk om man glömt stänga sovrumsfönstret innan man la sig, det hade ju inte varit så kul)
Chronofobi....Rädsla för tiden.
Sinistrofobi....Rädsla för föremål till vänster. (och så klart...)
Dextrofobi....Rädsla för föremål till höger.
Hippopotomonstrosesquippedaliofobi....Rädsla för långa ord. (tydligen en sadistisk psykiatriker som namngav denna fobi ha ha och man undrar ju Varför fobin inleds med ordet för flodhäst!!! Hippopotomos)
D. Dom här är ju också lite konstiga men man kan ju tycka att de borde gå att undvika? Kanske får de också oss att känna oss riktigt ”normala”? ha ha
Arachibutyrofobi....Rädslan för att jordnötssmör ska fastna i gommen. (ja det verkar ju rätt skrämmande när man börjar tänka på det… Får Inte börja tänka på det nu…!!!)
Aulofobi....Rädsla för flöjter. (jo men ett dussin 8-åringar beväpnade med ostämda blockflöjter ÄR Skrämmande!)
Consecotaleofobi....Rädsla för ätpinnar. (mitt tips undvik asiatiska restauranger)
Bolshefobi....Rädsla of Bolsjeviker. (va!!! finns det några Bolsjeviker kvar???)
Zemmifobi....Rädsla för den stora nakenråttan. (den stora nakenråttan… Ja vem vill möta den i en mörk gränd?)
Theatrofobi....Rädsla för teatrar. (Bara om Torsten Flinck är på scen)
Pteronofobi....Rädsla för att bli kittlad med fjädrar. (se bara till att ha en fantasilös sexualpartner så ordnar det sig nog)
Oenofobi....Rädsla för viner. (lite smått provocerande tycker jag!!!)
Metrofobi....Rädsla för poesi. (poeter är skrämmande, man vet aldrig när dom börjar recitera något helt obegripligt.)
Linonofobi....Rädsla för snören. (va jobbigt det måste vara, speciellt på födelsedagar o jul)
Catapedafobi....Rädsla för att hoppa från höga Och låga höjder. (men bestäm dig för f-n, Antingen lågt eller högt men Inte båda!)
Omphalofobi....Rädsla för navlar. (Jo en liten otäck grop i magen måste så klart ha en helt egen fobi)
Så finns det ju en till, det måste ju vara den jobbigaste av alla…
Panofobi eller Pantofobi - Rädsla för ALLT. Panfobi kallas den sjukliga rädslan för allt, en oemotståndlig oro eller fruktan för precis allt här i världen. Den drabbade är varje sekund fylld av rädsla att något negativt ska inträffa var denne än må befinna sig eller göra. Att sova, äta, gå på toaletten, öppna ögonen, andas, allt - allt kan beskrivas som en enda lång mardröm.
Eftersom man inte kan specificera rädslan är det svårt att veta vilken behandling som är rätt, läkarna vet inte vad de ska göra åt det och de flesta tar sig aldrig ur. Denna störning är i många fall relaterad till den mycket svårare psykiska sjukdomen schizofreni.
Kunde ju inte låta bli att ta med de här också…
Sciofobi - Rädsla för skuggor
Papafobi - Rädsla för påven
Sophofobi - Rädsla för att lära sig saker
Optofobi - Rädsla för att öppna ögonen
Microfobi - Rädsla små saker
Anablefobi - Rädsla för att titta upp
Jag sökte nätet för att se om det fanns någon trädgårdstomtefobi eftersom jag inte gillar trädgårdstomtar, nej inte så att jag har någon fobisk rädsla för dom, mer så att jag tycker dom är rätt så störande, estetiskt undermåliga och onödiga bara. Och Självklart fanns det det.
"Is there a phobia name for the fear of Garden Gnomes?
Actually, there is a name for the fear of gnomes. It is gnomophobia. Though it is not as yet a recognized condition by organizations such as the APA (American Psychological Association), it does exist and has a name. It is actually not an uncommon phobia with sufferers reporting night terrors and other such problems regarding their fears. Many people suffer this phobia such as Shane (snakeskin) Robertson. He has a rash fear of garden gnomes and reacts such as running in the night, sleepless night, and urinating in his pants."
Löd fråga och svar på wikianswers.com
Så, det var allt om fobier och ni har varit duktiga som/om orkat läsa så mycket. Som belöning kommer här ett litet tips på pomadora.
Pomadora är en i stort sett oumbärlig tomatsås som är Mycket Enkel men jättebra till hembakad pizza, när man lagar köttfärssås eller bara som den är till pasta m.m.
Egentligen skall man ju göra den av färska tomater men det funkar alldeles utmärkt med burktomater också. Huvudsaken är att den får koka länge på låg värme, gärna i flera timmar! Det är när men ser att konsistensen börjar bli lite trögflytande som man vet att den är klar. Enklast är det om man kokar den i en teflonbelagd kastrull/gryta så minskar risken för att det bränner vid.
Så här brukar jag göra men det går ju att variera i det oändliga och lite vad man skall ha den till. Pomadora är lite som soppa på en spik, den går att göra från det allra enklaste enkla till en mustig gryta.
Burktomater
Strösocker det Är viktigt, det tar bort den lite metalliska smaken som burktomater kan ha och förresten så skall man ha socker även om man använder färska tomater
Vitlök, hackad mängden beror ju på hur mycket tomater och smak
Oliver och det behöver inte vara de finaste, tom enkla som Euroshopper funkar bara de får koka med från början.
Gul eller röd lök i tunna klyftor
Morötter i skivor
Svårare än så är det faktiskt inte men det är viktigt att pomadoran får koka ihop långsamt och vätskan reduceras så att den blir krämig. Vill man ha den lite starkare så kan man ju ha i Ajvar Relish det passar alldeles utmärkt.
Annat som kan vara bra att ha i om man vill eller har hemma, men dessa grönsaker skall inte koka med så länge för då blir de för mjuka o trista.
Soltorkade tomater
Paprika, grön passar jättebra
Kronärtskockshjärtan/bottnar
Zucchini
Röd eller grön pesto kan också höja pomadoran till kulinariska höjder
Och så Klart färska kryddor t.ex. basilika o timjan
Ja man kan ju ha i lite vad tusan som helst, om man skivar o steker t.ex. lite chorizo och har i så får man en god korvgryta, eller om man har tonfisk i så får man… Ja ni fattar vad jag menar.
Skriv gärna om era egna fobier här så lovar jag att göra mitt bästa för att trösta er och Säkerligen kommentera dom också... :-)
Hörde/såg denna smått klassiska sång på en blogg jag brukar läsa, här är original från 1963 med lite lagom taskig bild och ljud... Antagligen ryker den nog snart från You Tube dom övriga videorna med denna version har redan inaktiverad inbäddning... Så skynda att lyssna.
Trashmen Surfin Bird
Och så versionen jag såg på den andra bloggen... Family Guy Versionen... :-D
Med anledning av den envisa flistuggen idag (se nedan, "Sömnstörning") är här Karl-Birger Blomdahls Tonsättning av Harry Martinsons Aniara, en "rymdopera" som han skrev 1958. Det enda exemplet jag hittade på Youtube var denna lilla surrealistiska stumfilm som lånat musiken av operan Aniara. Någonstans vid 4 minuter och 15 sekunder börjar man så smått kunna dra paraleller till Flistuggen tycker jag, men ni kanske tycker det är jättebra musik??
Det går alldeles utmärkt att klicka på tidsaxeln om ni inte orkar lyssna på de första 4 minutrarna, ingen fara, jag förstår er så väl...
I samband med premiären av Operan Aniara 1958 lär följande ha tilldragit sig. Efter operapremiären gick ett sällskap bestående av bl.a. Karl-Birger Blomdahl, Harry Martinson Som Ju skrivit dikteposet Aniara 1956 (http://sv.wikipedia.org/wiki/Aniara) med några andra potentater för att äta middag på Operakällaren.
Harry Martinson var betänkligt tyst under hela måltiden ända tills ljudet av en tryckluftsborr trängde in i resturangen från ett gatuarbete utanför, då vände sig Martinson mot K-B Blomdahl och sa, "Jasså, Du skriver nubbevisor också din jävel..." Detta var Martinsons enda kommentar till vad han tyckt om musiken i operan, allt enligt sägnen.
Jag kom hem från jobbet vid kl. 10 i morse, kollade lite mail och om det hänt något på de bloggar jag brukar läsa. Sen hade jag tänkt försöka vila lite för i natt är det ett nytt pass.
I området där jag bor skall fogarna i hussocklarna asbestsaneras och all vegetation som befinner sig närmare än en meter från socklarna tas bort så att arbetet kan utföras. Fast nog tycker jag dom har tagit bort betydligt mer än en meter...
Hur som helst det hinner ju bli en och annan fullvuxen buske och mindre träd på de närmare 50 år husen stått omgivna av små träd och buskar.
Jag lägger mig skönt i soffan och med favoritfilten över mig för att försöka vila någon en timme eller två. Då når plötsligt ett ljud och även om det har sitt ursprung 13 våningar nedanför mig upplever jag det i denna stund som en smula negativt.
Det är flistuggen (eller wood chippern för att använda ett anglo saxiskt språkbruk) som nu parkerat sig där nere och satt igång med sitt muntra förvandlande av buskar och små träd till tändsticksstora flisor.
Jag förstår att människor måste arbeta på dagtid, självklart är det så, men min entusiasm över att maskinen står rakt under min balkong är något begränsad och ljudet som mest påminner om en motorgräsklippare på anabola steroider med ett extra metalliskt dunkljud som om något satt lite löst djupt där inne i maskinen är en oväntad bonus.
Små buskar låter inte så mycket mest som "ffffrrrrrrrrrrrrt" sen kommer ett litet träd då och då, det låter mer som BAAAAUUUUUUUUUUMMMM KLONK KLONK KLONK, lite som något Karl-Birger Blomdahl (Svens tonsättare 1916-1968) skulle ha varit stolt över att ha komponerat...
jag ligger där 13 våningar upp och fantiserar om att kasta ner en 8-kilos gråsten från balkongen, ner i gapet på den glupska helvetesmaskinen, ge den långfingret och ropa, Tugga på den du!!! men jag avstår. Risken finns ju att jag missar och i värsta fall träffar en av alla "tantpudlar" som vallas runt av små damer i kappa och för liten hatt (undrar om tantskallar växer med åldern eller om hattarna alltid varit för små?).
Pudel och 8-kilos gråsten i fritt fall 13 våningar (enligt formeln. Om kroppen som faller har initialhastighet 0, ökar farten nedåt varje sekund med 9,8 m/s (med ungefär 35 km/timme): v = -gt. Sträckan ökar kvadratiskt med tiden, enligt s = -½ gt ². Hastigheten ökar med roten ur fallsträckan v = √(2gs).) är en dålig kombination och pudeln förlorar alltid.
Alltså ligger jag kvar och kommer istället på en massa nya kreativa svordomar.
Så här ungefär låter den lilla fridstöraren, blunda, njut och låt er vaggas till sömns...
Jag har talticks… jo alltså, jag har ett ord som jag när jag talar fyller ut mina meningar med. Varför vet jag inte, för det är ju inte precis så att det skulle behövas, jag är ju inte direkt ”norrländskt” fåordig. Det vet de stackars människor som hört mig mala på om mer eller mindre oväsentliga saker.
Ordet är ”liksom” ett helt onödigt ord som jag bara kastar in lite hur som helst som om hjärnans talcentrun var på kafferast och inte så där speciellt intresserad av att göra något åt saken, inte just då i alla fall. Vanligast verkar det vara när jag blir engagerad i något och vill vädra mina för värden ovärderliga åsikter, eller kanske inte så ”ovärderliga” om man frågar mina stackars konversationsoffer…
Funderade ett tag på att bära en badge (mindre metallknapp med budskap, åsikt eller uppmaning tänkt att bäras på klädesplagg) eller trycka upp en t-shirt med texten ”slå mig om jag säger liksom” men insåg att jag antagligen skulle vara död inom två dagar om nu uppmaningen skulle verkställas varje gång jag yttrade detta lilla onödiga ord.
Så tills vidare får jag väl liksom försöka hitta en annan lösning på detta beteende.
Surfar runt på tasteline.se och hamnade plötsligt bland en massa drinkar. Själv är jag en konsekvent vin eller öl människa, gillar helt enkelt inte sprit. Whiskey, konjak, brännvin, grappa, rom, tequila, genever, calvados, punsch, likörer, armagnac, anissprit, går fett bort för att använda sig av ett kontemporärt språkbruk. Tycker helt enkelt det smakar för djävligt . Har två drinkar som jag faktiskt gillar, gin o tonic och Bloody Mary, fantasilöst? Jo jag vet! Men utspädd gin eller vodka kan vara rätt gott!
Lite ”omanligt”? Kanske det? Men det skiter jag fullkomligt i! jag är trygg i min ”mansroll” utan att sitta o snurra på ett glas whiskey eller konjak!!! ;-)
Första historien.
För rätt många år sen, jag kom hem en varm augustikväll vid 19.30-tiden från arbetet och sjönk ner i en solstol vid poolen (jo det var på ”Den” tiden… saligen avsomnad och borta är den, det är väl det Minsta man kan säga ha ha ha). Min kära hustru frågade om jag ville ha en gin-tonic.
Min numera kära x-hustru var då inne i en period av ”kontinentala vanor” och i detta ingick tydligen att erbjuda sin man en drink när han kom hem från arbetet… Så där satt jag som en ”kontinental” man och väntade på ”drinken”. Helst hade jag nog bara velat ha en kopp kaffe och sjunka ner i tv-soffan men nu satt jag ju där och väntade.
Så var hon borta en lite en stund men kom straxt tillbaka med ett ”rätt stort” glas i handen, min gin o tonic. Med förväntan som hos ett barn på julafton frågade hon mig om den var god? Jo såklart att den var god svarade jag, inte helt sanningsenligt, men jag ville ju inte göra henne besviken… så drack jag min mystiska drink…
I nästa stund vaknade jag klockan 03.30 i min solstol vid poolen omstoppad med en filt. Lite förvirrad hur jag hamnat där och varför? tog jag mig in i huset och somnade åter, i min säng denna gång.
Nästa morgon nämnde jag vid frukosten att jag vaknat utomhus med en filt virad omkring mig? Det visade sig då att min kära hustru inte var helt insatt i decimalsystemets värld och hade tydligen blandat ihop cl. med dl. därav den något konstiga smaken på min gin-tonic… Tydligen fick det inte plats så där överdrivet mycket tonic när väl ginen var i glaset…
Men sov gott den natten, det gjorde jag…
Historia två.
Jo jag har druckit sprit, i min glada ungdom. Under gymnasieåren ”råkade” jag på en rolig (tror jag…?) fest (10 september 1978) dricka en flaska rom, en butelj rödvin och några öl.
Minns att jag när jag kom hem den natten och för att liksom hålla ordning på gravitation och horisontlinje som verkade motarbeta mig kraftigt vid detta tillfälle tog mig fram genom korridoren i vad jag ansåg vara riktningen mot mitt rum på händer och knä, en låg tyngdpunkt kändes som en mycket god idé...
Plötsligt stötte jag på ett par pyjamasben. Dessa ben visade sig sitta fast på och tillhöra min far som i mycket vänlig men bestämd ton föreslog att jag skulle krypa in på rummet och sova, jag insåg det kloka i detta förslag och nickade (försiktigt) instämmande åt de två randiga pyjamasknän som befann sig straxt framför och i höjd med mina ögon.
Nästa morgon kom min far in vid 9-tiden och väckte mig med ett lite väl muntert och glatt, ”hej min son, god morgon, hur mår du idag då?” Mitt tillstånd vid denna tidpunkt var sådant att det här var en dag som jag helst hade velat stryka ur mitt liv, dessvärre hade min far en helt annan uppfattning…
Hans bestämda åsikt var att, in i duschen, klä på sig och äta någon lämplig frukost för nu skulle hela familjen ut på en Härlig! utflykt i den vackra septemberdagen! och PLOCKA SVAMP!!! Min respons på hans muntra förslag var något i stil med AaaarrrGhhhmmmmphthhh öhöhö Va? Jag insåg i detta ögonblick att min käre far hade ett sadistiskt drag som jag aldrig lagt märke till förut…
Nåväl, efter att ha stått o gungat fram o tillbaka i duschen ett tag och sedan med viss svårighet listat ut hur man klär på sig så åt jag frukostkaffe o sen åt jag lite mer frukostkaffe. Min lillasyster som, i alla fall i detta avseende var en ordentlig person hälsade mig glatt när jag med en döende persons sista väsning sjönk ner i baksätet bredvid henne.
Så startade min far glatt vår Renault och styrde kosan mot svampskogen. Min mor som tydligen inte var helt insatt i gårdagskvällens/nattens händelser såg lite oroligt på mig och undrade om jag höll på att bli sjuk? Hennes stackars ”lille” son.
Jag försökte efter bästa förmåga, vilket antagligen inte var särdeles imponerande svara henne, tror mest att det var någon form av läten, antagligen inte helt olikt våra äldsta förfäder ”Lucy” o co. som reste sig på två ben för ett antal millioner år sedan i Etiopien.
Den dagen satt jag på en sten i svampskogen och försökte fixera marken framför mig, det kändes som en uppgift precis lagom avancerad för mig denna dag.
Det var i denna stund, på en sten, en solig septemberdag i svampskogen som jag insåg att jag nog inte tyckte om sprit… kan fortfarande bli lätt illamående av doften av rom.
Tror vi kom hem med en korg champinjoner och möjligtvis lite trattkantareller den dagen men det kan jag inte svära på...
Jag är pappa till två fantastiska flickor Clara 12 år och Ebba 8 som jag har var annan vecka. Jag är också bonuspappa eller vad man nu skall kalla det till Filippa 22, Daniel 20 och Mathilda 18 och även om jag är skild från deras mamma A. så är dom fortfarande mina bonusbarn.
Jag är en utpräglad nattmänniska vilket kanske inte är så där jättebra i vårt samhälle där de flesta arbeten börjar i vad jag i alla fall betraktar som okristlig gryning…
Jag gillar människor som inte alltid följer givna mönster och förutsägbara vägar.
Har 11 orkidéer som jag pysslar om och som blommar med jämna mellanrum.
Har väl något tusental böcker som jag inte orkar damma.
Ser mest på ”enklare” filmer och deckare även om jag också gillar mer djupa och ”svåra” filmer (och musik) när jag är på humör för det.
Skriver ofta lååångt men skall anstränga mig att inte trötta ut mänskligheten med det på denna blogg…
Är stolt ägare av en sparristång och kan laga mat, några recept blir det säkert här.
Är mer av en stadsmänniska och känner mig inte tvungen att ge mig ut i naturen i ur och skur, men vet var den ligger och besöker den då och då.
Kram på dig! Hör gärna av dig på min mail om det går eller inte, för annars tar jag det som att du ignonerar mig och jag vill inte det! PUsss" (Stackars "Tuba" som skrev det här för jag tror faktiskt Blondinbella är så helt ointresserad av en bloggträff med Tuba... Och skiter i om hon känner sig ignorerad!)
" (HA HA HA den här tycker jag var så fruktansvärt kul!!! Stackars Linn som skrev den kommentaren! Skrattar hjärtligt... Men Stackars Linn...)
