Höst, mörkret faller.

Höst... Jag hatar hösten...

Men, men, men, hösten som är så vacker!!! säger ni i kör!

Mmmmmm, jo jag vet att hösten är vacker. Löven brinner i trädens kronor, i orange, gult o rött, det gyllene ljuset från den lågt stående solen som smeker det ännu gröna gräset och får allt att vibrera av olidlig skönhet.

Det är just det, jag ser allt det vackra som ni gör men ser också ett preludium till den mest underbara obevekligt långsamma död man kan tänka sig, en död så vacker att inget kan mäta sig med den. Allt detta skär så skarpt, rakt in i mig och det finns inget jag kan göra för att stoppa det... Det är samma sak varje år så länge jag kan minnas...

Jo jag önskar så att jag kunde ta till mig hösten, skönheten i allt på ett annorlunda sätt som de flesta människor kan och gör, uppleva det som de flesta gör, men så är det inte, jag önskar att det var så. Men så är det inte...

Jag hör så många säga med med en värme i rösten hur dom tänder sina ljus och kurar skymning, skymningen faller, mörkret sluter sig kring jorden och man tänder sina ljus och myser i ensamhet eller i tvåsamhet om man är så lyckligt lottad och upplever "det där"... Jag förstår det rent rationellt, hur ni menar, rent rationellt förstår jag det, men jag kan inte dela era känslor... Jag önskar att jag kunde det... Men det går nog inte... Fan...

Jag talade nyss med mitt Kära X om det här och att jag tänkte skriva om det (för varför fejka något som inte skulle vara sant när i stort sett alla man möter säger "hösten är så härlig, vilket vackert väder"), och hon vet ju precis vad jag menar, jo hon känner ju mig rätt så väl efter alla år, men hon kan fortfarande få mig att skratta åt "eländet" :-) och tyckte nog att det var på sin plats att jag skulle varna läsarna på bloggen att nu kommer Kapten Nemo antagligen att ta fram sin svartaste humor sina mest elaka och ironiska sidor, sina mest dystopiska tankar tills apriljuset väcker honom ur det mörker som väntar...

Så nu vet ni det också om Kapten Nemo, och kanske är det någon mer än jag som vet och förstår vad jag talar om...?

Ja så nu har jag ju gjort som hon sa, jag gör alltid som hon säger ha ha ha, det är i alla fall vad hon tror... ;-)

Nej jag klagar inte för att det är som det är, det bara är så.

Slut, Frågor?