Å vad är det för fel på den här??? Men 10-åringar är så bestämda ibland så det är väl bara att lyda då...
Jag brukar använda den här chutneyn, tycker den är bäst.
Detta är en Paleontolog
Detta är en Panteolog...?
Paleontologi är vetenskapen om utdöda växter och djur. Både organismerna och deras spår finns bevarade som fossil. Paleontologi är en del av naturvetenskapen och är den vetenskap som förbinder geologi och biologi, genom att man studerar biologin hos utdöda djur och växter och deras utveckling genom tiden. Den som arbetar med paleontologi kallas för paleontolog. Det finns olika områden inom paleontologin som till exempel paleobiologi (läran om utdött liv), paleoantropologi (läran om människans evolution), paleobotanik (läran om utdöda växter) och paleozoologi (läran om utdöda djur).
Beställ den här före kl. 16 så har ni den i brevlådan dagen efter.
Detta är inte scenografin från en psykedelisk Pink Floyd-konsert från sent 60-tal även om man skulle kunna tro det... det är en fraktal, det är matematik
Man skulle väl mycket enkelt uttryckt kunna säga att han upptäckte och förklarade den dolda matematik som finns överallt i naturen, han beskrev det tidigare obeskrivbara. Det som tidigare bara beskrevs som obeskrivbart, ett träd, hjärtats slag, molnens former. Livet och naturen omkring oss som liksom bara var och inte gick att beskriva. Men det finns faktiskt en oerhörd ordning i naturen som går att beskriva och detta upptäckte Mandelbrot.
En fraktal brukar definieras som "ett självsimulerande mönster med struktur i Alla Skalor", vilket betyder att det liknar sig självt även om man zoomar in i olika skalor på samma sätt som ett träds grenar i sin tur har likadana fast mindre grenar, en så kallad naturlig fraktal.
Snäckor
Broccoli
Barnen har lekt och min svärfar och jag har påbörjat ett rätt omfattande staket- och spaljébygge. Först skulle en tujahäck grävas upp, virke inhandlas (ca. 250 meter 19x95 mm. + en massa annat stolpvirke m.m.). Vi hann i alla fall en bit på de tre dagar jag o min svärfar slet i solen. Om en vecka så åker vi dit igen o avslutar projektet.
Häcken skall bort och så byggde vi en ny stödmur.
Ebba hjälpte mormor som "miniträdgårdsmästare" lägg märke till den mycket ovanliga blå bergsvallmon bakom henne!
Nu är hela den gamla häcken uppgrävd och borta
Många meter plank är det att måla... jag idkade tidsstudier på min svärfar och hur fort han måste måla, 480 sekunder per planka... ha ha, en gammal projektledarskada som jag har. här ligger han efter tidplanen jag gjort.Jag grävde upp buskar och låg SÅ Klart Före tidplanen... Eftersom jag gjort tidplanen :)
Clara o Ebba hjälper mormor med att ta bort ogräs OCH alla plintar o stolpar på plats!
ja du Tina, du var ju inte till någon större hjälp ha ha.vilket skönt liv att vara hund...
Fortsättning följer...
Midsommarafton, eller nu är det visst redan midsommardagen… Det har varit två riktigt bra och trevliga dagar eller kanske rättare sagt kvällar för jag har jobbat både igår och idag, inget fel med det egentligen för jag har som tur är roliga och bra arbetskamrater.
Igår var jag hos en riktigt god vän och tillika arbetskamrat på middag, vi var ett stort och muntert gäng arbetskamrater som blivit bjudna hem till honom, mat, ostar och vin fanns i ett generöst överflöd och det blev en storartat glad tillställning, mitt vinglas var dock Väldigt stort och fylldes vänligt på i en även för mig snabb takt hmmm, hoppas jag skötte mig någorlunda bra… men roligt och trevligt var det!!! Tack Alex!
Och idag (igår) Midsommarafton. Efter jobbet så cyklade jag till en av mina absolut bästa vänner för att ta ett par öl på hans balkong, vi sitter där som Arne Anka och Krille Krokodil, talar livets allvar och så klart bara en massa strunt (men det har ni nog märkt är en specialitet som jag behärskar till fullo). Hur som helst så var det en riktigt bra avslutning på midsommarafton. Vi har inte riktigt kommit på vem av oss som är Arne och vem som är Krille men antagligen växlar det… det viktiga är att vi kan sitta där som två seriefigurer och bara vara sig själva utan några som helst ”masker” det är skönt med sådana vänner.Tack C!
Igår var jag med ett trevligt gäng arbetskamrater och åt en bit mat, tog några öl och pratade allvar o strunt i en perfekt blandning. Riktigt kul på alla sätt, tack allihop för trevligt sällskap och en lyckad kväll.
Står i köket och tittar på fotbollsplanen nedanför.
Regnet öser ner men där på plan spelar några korplag boll. Längs sidolinjerna står en handfull tappra åskådare under sina paraplyer och huttrar i den 12-gradiga juniförmiddagen.
Det var fascinerande att se hur så till synes mycket ansträngning ledde till absolut ingenting…
En av spelarna tilldrar sig min uppmärksamhet, han går mest omkring och blir ständigt bortspelad, jag kallar honom ”köttbullen” vet inte varför, men det passade på något sätt… köttbullen gick på plan och tittade mest ner i marken, jag kände att han nog hellre skulle ha velat vara någon annanstans men ställde upp för laget.
ja här går han och önskar säkert han var någon annanstans...
Är det inte så vi gör så många gånger själva också, ställer upp för ”laget” och gör saker som vi egentligen inte vill. Vi gör saker av plikt och för att ”få vara med” att tillhöra ett sammanhang. Men var går gränsen? Jag vet att jag själv har och har haft svårt att se den gränsen så många gånger.
Bara några droppar regn på ett blad jag såg idag, men Är det egentligen,
så bara…?
Clara i cerise och Ebba i grönt på skolavslutning
Ebba funderar, bara några år kvar, sen är det klart...
Ingen gungar högre...
ingen springer fortare...
Så fann jag till slut mitt duschdraperi… och det låg Inte i förrådet! Så klart låg det under min säng, jag gjorde en ”mental” rekonstruktion av min långa städnatt och kom då på att jag städade badrummet precis innan balkongen och ergo! Alltså låg mitt duschdraperi innanför det från balkongen jag lagt under min säng! Ni måste ju vara helt fascinerade av allt spännande som händer i mitt liv! Eller hur…? Men jag vet i alla fall en läsare som ville veta om jag hittat mitt draperi… så det här är för dig….!
På plats igen!
 | ||
 | ||
| North Korean authorities sentenced two U.S. journalists to 12 years' hard labor after convicting them of an unspecified "grave crime" in a sham trial. Help persuade China to call for their unconditional release. | |
 | |||||
 | | | | ||
| North Korea's government sentenced two U.S. journalists on Monday to more than a decade of hard labor in one of the world's most closed and oppressive prison systems. Given all we know about the appalling prison conditions in North Korea, we need your help to ensure that the two journalists aren't forced to serve their sentences. Decades of monitoring and research by Amnesty have revealed that North Korean prisoners are worked beyond exhaustion, often into illness and death. Guards beat prisoners suspected of lying, not working fast enough or for forgetting the words to patriotic songs. Forms of punishment included forced exercise, sitting without moving for prolonged periods of time and public humiliation.1 |  | ||||
| The global community must send a clear message to Pyongyang that it won't tolerate the callous decision to turn two innocent U.S. journalists into pawns in a geopolitical chess match. North Korean authorities have held Laura Ling and Euna Lee in solitary confinement for nearly three months. The two have had limited contact with consular authorities and their families – including Lee's 4-year-old daughter. The Obama administration has undertaken a full-court press in recent days, using every instrument in its diplomatic toolkit to persuade the North Korean government to release the journalists. But other strategically important members of the global community need to step up if they are to be freed. China is our best hope of seeing Laura and Euna returned to safety. Beijing exerts unmatched influence over the North Korean regime as its staunchest ally, largest trading partner and most important supplier of food and energy.2 China has succeeded in bringing Pyongyang to the negotiating table, even when all other efforts have failed. China's joining in the global chorus condemning North Korea's cruel actions could be the crucial step needed to free these journalists. Lend your voice today to our call on China to intervene on behalf of Laura and Euna. We've pulled out all the stops over the past two days to find an email address to send your appeals to, but China clearly doesn't want to hear what we have to say, and has shut off all publicly known addresses. But they don't understand that you and I, as members of Amnesty's global movement, don't give up so easily. Sincerely, Jack Rendler Country Specialist for North Korea Amnesty International USA | |||||
Nu kan vi gå och handla lördagsgodis…Objektens geometri, fragilitet (ömtålighet), massa samt hänsyn till något så irriterande som gravitation är några av de faktorer som ordnat denna harmoni av logisk struktur och precision.
Här i detta logiskt strukturerade förråd tror jag att mitt duschdraperi ligger och lurar, antagligen har det krupit långt in och ner mot botten av förrådet.
Klar att börja leta. Jag är inte en speciellt försiktig typ av naturen men tycker det är viktigt att klä sig rätt för situationen. Här är jag tillsammans med min djärva mekaniske kamrat HUGO (Helt Utan Godtycklig Oro. Själv påstår han att det betyder Hydraulik Utan Gränser Olé, men han har så många konstiga idéer…)
Jag vill vara Här! med den pulserande musiken, de svepande lasrarna, ljusen, musiken som tränger genom kroppen och får den att vibrera, glädjen och dansen. Jag har dansat till Ebba Grön (jo så gammal är jag ha ha), Stones på Ullevi, Bowie på stadion (och Ullevi) och Eddie Grant Ibiza 1981 (där var Alla rätt stenade inklusive poliserna som stog i all röken på tjurfäktningsarenan den kvällen ha ha :)) och rätt många andra… Konserter och dans är ju renaste glädje och magi…
Här är Dj Tiesto med sin dansversion av Adagio for strings, tyvärr så huggs den av lite abrupt men antagligen så håller den på i 20 minuter till… försök att orka lyssna…
För er som vill höra originalet så låter det så här. Samuel Barber (amerikansk kompositör, född 1910 död 1981) skrev det här 1938 (alltså bara 28 år gammal, imponerande!!!) Adagio for strings. Långsamt och vackert. Adagio har mellan 66-76 BPM (Beats Per Minute, men det visste ni väl att det betydde…). Jag skulle också vilja vara Här! Vid 6.40 blir det så där skärande smärtsamt som det bara kan bli med stråkar. Det ofattbara kan drabba oss när vi minst anar det… Men om ni vill kan ni ju bara blunda och lyssna och få era egna bilder.
Min psykolog Caroline som jag har börjat gilla mer o mer (hon va lite jobbig i början ha ha) frågade mig i tisdags hur gammal jag var ”inombords” jag svarade… och hon höll med… Men jag tror vi är alla åldrar vi levat på något sätt. Det finns ju 25-åringar som har stannat och blivit gamla och trista och så finns det ju 90-åringar som är hur coola som helst och har barnasinnet o fantasi kvar utan att bli barnsliga. Jag tror, eller rättare sagt vet, att det är en stor skillnad mellan att ha ett ungt sinne och vara barnslig... Stor skillnad…
