Ebba kom hem för två veckor sedan efter att ha ”vilat upp sig” i Grekland en vecka tillsammans med sina storasyskon o deras pappa.
Hon kom hit som en glad och solbränd lärka. Med sig hade hon en present som hon knappt kunde bärga sig med att få ge mig, de 13 våningar i hissen upp var en plåga för henne! Jag skulle öppna den Genast och Nu!
Jag fick ett vackert skepp!
Nu tycker kanske vissa läsare att denna båt möjligtvis inte riktigt håller det ”estetiska måttet”… Och det kanske är sant om nu givaren hade varit en vuxen person med ett normalt utvecklat estetiskt sinnelag. Men så var det ju inte. Det här var Ebbas present till mig.
Jag tänkte lite på detta medan vi länge tillsammans tittade på fartyget och alla dess detaljer på det ståtliga seglet.
Där fanns den branta gatan med trappor där hon ridit på en riktig åsna, där fanns de kritvita husen som bländade henne när solen sken som starkast, hamnen från vilken de hade tagit båten ut till vulkanön där Ebba hittat en alldeles äkta bit lava, där fanns bergen o skogarna…
I detta segel fanns hela Ebbas resa beskriven, alla upplevelser och minnen, det var ett Fantastiskt fartyg med så mycket att berätta!
Jag funderar på det här med barn och deras presenter, barn ger aldrig eller i alla fall väldigt, väldigt sällan en slentrianmässig present som många vuxna kan göra, oftast inget ont i det, det är gott med en Aladdinask och en flaska vin är ju för det mesta välkommen.
Men med barn är det ju lite annorlunda, barn har för det första oftast begränsade ekonomiska resurser så de får ta till andra sätt att ge presenter. Det mest självklara är att tillverka presenter det vet ju varje förälder eller annan person som befunnit sig i närheten av barn när de haft bemärkelsedagar. Barns fantasi är i det närmaste outsinlig när det gäller att tillverka presenter.
När barn har tillgång till pengar, då blir det ett Mycket Noggrant val. Barn väljer något de i första hand tycker är vackert, något de själva skulle vilja äga! Ett föremål de själva skulle bli glada för! Det är så viktigt att komma ihåg detta! De ger av sitt eget hjärta.
Att sedan barns och vuxnas preferenser, estetiska uppfattning kan skilja sig är i detta sammanhang Helt och Totalt Oviktigt. Och med detta i tankarna så är Ebbas skepp väldigt, väldigt Vackert!!! Och står nu på paradplats i vardagsrummet.
Hmmm... Jo jag vet att det är lite tunnsått med inläggen här men det beror på att jag just nu facebookar en hel del och DÄR till skillnad från HÄR så får jag rätt mycket respons på det jag skriver... Nåja jag kan ju i alla fall skriva lite om ett rätt traumatiskt minne, en upplevelse av den norrländska delikatessen surströmming. för väldigt många år sedan var jag med om detta.
Surströmming har jag bara ätit en gång, för en väldans massa år sedan när jag bodde i studentkorridor på "Lappis", (Forskarbacken 15 om någon vill kolla på Eniro...).
Vi hade några (2) muntra norrländskor som ville ha surströmmingskalas! Och ja visst varför inte tycket vi 13 andra i korridoren som inte hade den blekaste aning om vad som väntade...
Nåja, en lagom kulen fredag så dukade de upp alla burkar och tillbehör som ingår, jag minns att det var rödlök och knäckebröd (och gräddfil tror jag). Kvällen inleddes med ett större antal snapsar (vilket jag inte är helt kompatibel med, därav mitt något suddiga minne vad gäller eventuella tillbehör som jag kan ha glömt bort.). ...
sedan öppnades burkarna utan någon som helst förvarning! och vi 13 surströmmingsoskulder såg på varandra och undrade gemensamt så smått om det verkligen var en sådan strålande plats att tillbringa en i övrigt trivsam fredagskväll på...
Som tur var fanns det en hel del öl (av högre procenthalt) på plats, dessa kunde i viss mån bedöva och muntra upp oss medan våra norrländska vänner obekymrat förevisade hur den nu i snabb takt ruttnande sillen skulle avnjutas. det var knäckebröd, lök och gräddfil (tror jag...) inslaget i ett slags konstigt paket.
Kraftig bedövade, tack Gud och Lov, åt vi denna märkliga kost under vad som skulle kunna betecknas som människor med skarpslipade bilor ovan sina huvuden kämpande för att överleva för att få se morgondagen gry, ja jag kan inte beskriva det på något annat sätt...
Ingen av oss ville ju göra våra nu, "mycket muntra" norrländskor besvikna och vi tuggade och åt med leenden som sa "oooohhh vad gott!!! Det här var!!!..."
Egentligen så kände vi nog alla; "ta mig härifrån och skjut mig i knäskålarna... AJJJAJJJAJJJ, Men, Tack... så MYCKET!!!"
Tyckte speciellt synd om mina Persiska vänner i korridoren, de brukade bjuda på stora burkar av Belugakaviar och Saffransris som uppskattades av oss alla. Och nu satt de här och åt sill som borde ha trippla dödskallar på sig.
Jag tror aldrig våra norrländska vänner helt och hållet uppfattade situationen vilket så klart var bra och surströmmingsfesten avslutades med muntra leenden och vem- kan-trycka-ihop-en-tom-ölburk-mot-pannan-lekar.
Efter ca. tre veckor var till och med doften av kalaset borta...
Våra Persika korridorvänner brukade "korka upp" halvkilosburkar med Belugakaviar som de fått hemifrån. Precis denna typ av burkar... Minns det blå locket med visst välbehag och bjuda oss på. Fattiga studenter som sitter och äter Belugakaviar och saffransris, det var inte helt fel... Det gamla goda 80-talet :-)
Beluga caviar is caviar consisting of the roe (or eggs) of the Beluga sturgeon found primarily in the Caspian Sea. It can also be found in the Black Sea basin and occasionally in the Adriatic Sea. Beluga caviar is the most expensive type of caviar, with present market prices ranging from $7,000 to $10,000 per kilogram."
Till vänster (A) ser vi Arthur Dent (för de som inte vet vem detta är hänvisar jag till Wikipedia) med handduk och allt.
Arthur är ju som vi vet en smula otursförföljd skulle man väl kunna påstå, ja ja, förutom det att han överlevde jordens undergång då... Men ändå...
Till höger (B) ser vi ett exempel på otur. Det är Arthur som kommer att få donera sin kropp (vare sig han vill eller inte) till vår julkrubba. Melchior "The Cool King of Goa" kommer att överta hans lekamen och med allt vad vetenskapen kan åstadkomma i kärlkirurgi (o lite sånt...) få sitt huvud transplanterat till denna överraskade donator. Vad Arthur skall göra i fortsättningen vet jag inte riktigt ännu, kanske kan han bli nån sorts herde?
Ps. Jesusbarnet är nu återfunnet och befinner sig i trygghet.
Den andre konungen är nu klar i vår sargade julkrubba. det är Don Caspar ("the King pin of Yemen") som kommit på plats bredvid Sin kompis Balthasar ("the pink shaved hamster of Babylonia").
Vår tredje kung saknas fortfarande men idag på kvällskvisten så kom Ebba med ett konungahuvud... Tusan vet var hon fått det ifrån men där var det i alla fall... Så nu saknas bara en liten detalj, typ en kropp till Melchior som Ebba "hittade"...
Som uppmärksamma betraktare kanske lägger märke till saknas nu en person... Kanske vad man skulle kunna kalla huvudpersonen! Igen! Ebba hävdar som vanligt sin oskuld i försvinnandet och om Jesus inte dyker upp inom ett par dagar får jag väj öppna en flaska Champagne till då...
Som vissa kanske minns så hade min kära yngsta dotter Ebba kraftigt reducerat och dessutom i viss mån vandaliserat vår julkrubba i unga år.
Vi har nu restaurerat en av de vise männen, om än inte till ursprungligt skick så i alla fall givit honom en väsentlig kroppsdel åter.
Om ni mot förmodan skulle tycka att han ser något annorlunda ut så titta då på vårt lilla (glada) Jesusbarn i mitten så tror jag ni ändå håller med om att denne vise man (Huruvida det är Kaspar, Melchior eller Balthasar låter vi ännu så länge vara osagt.) på de flesta sätt ändå kan betraktas som fullkomlig normal!
Nu återstår restaureringen av den andre vise mannen. Föräldrarna, den tredje vise mannen, alla djur och herdar samt eventuellt närvarande änglar är och förblir spårlöst försvunna… Ebba hävdar naturligtvis sin totala oskuld i deras försvinnande men både storasyster Clara och jag vet med stor säkerhet vem den skyldiga äro…
Barnen är (trots) sin katolska mors inflytande Mycket glada över att vi nu lyckats ge åtminstone en av de vise männen förmågan att orientera sig i tre dimensioner tillbaka!
Julafton har passerats, en riktigt lyckad julafton skall tilläggas, alla barn var glada, alla vuxna var på gott humör och inte en enda liten kontrovers förmörkade denna kväll, det var helt enkelt bara... Bra.
Nu till min fundering, en fundering som jag tror nästan alla föräldrar med barn i de yngre åldrarna ställt sig... VARFÖR i Guds namn måste alla dockor, gitarrer (säkert andra musikinstrument också), actionfigurer etc, etc! vara så förbannat förankrade i sina kartonger!
Det är kilometervis av plastad ståltråd, intrikat ihopsnurrad genom små hål i kevlarförstärkt wellpapp omöjlig att riva upp, det är tejpat och förankrat som om vore det radioaktivt klyvbart material som tusan inte skall skaka loss och orsaka en mindre fissionskatastrof! Varför!!! i värsta fall är leksakerna till och mer fastskruvade med mikroskopiska skruvar som kräver att man letar fram sin allra minsta urmakarskruvmejsel för att befria julklappen.
Jag börjar tro att det sitter någon sadistisk leksaksfabrikant bakom sitt skrivbord i ebenholts med intarsia i elfenben och tänker att nu skall jag djävlas med alla arma föräldrar som spenderar sina sista slantar på julklappar åt sina barn.
Inte nog med att de skall stå i oändliga köer i mina leksaksaffärer, men när det väl kommer till julaftonens slut och alla paket är uppackade och alla verser lästa så skall de få ett litet helvete med att få loss allt ur sina förpackningar också!!!
Under tiden de sliter med ståltråd, tejp och skruvar så polerar jag mitt engelska 1700-tals silver en gång till... Och se där, jag har visst lite maltwhiskey kvar, kanske tar mig ett glas till då...
Julen närmar sig med överljudsfart och jag och flickorna har dekorerat vilt i bostaden, allt enligt principe ju mer desto bättre. Kulorna hänger i klasar från allt som går att hänga ifrån, tomtar och halmbockar står i rader, det blinkar och glimmar muntert från ljusslingorna. Allt är på plats!
Men så återstår då bara julkrubban... den ligger längst ner i en av alla kartonger som innehöll allt glittrande, glimmande och av munter julstämning laddade attiraljer.
Just det ja... Julkrubban... Vi hade en gång i tiden en riktigt fin julkrubba... Men det var Innan Ebba... Redan som tre-åring fattade Ebba ett nästan patologiskt intresse för just julkrubban. Och under åren har det år efter år hänt lite märkliga saker med vår en gång så fina julkrubba.
Första året så försvann det lilla Jesusbarnet på ett mystiskt sätt, år två så saknades plötsligt herdarna och alla djuren... År tre så avvek de två föräldrarna utan att någonsin ha synts till igen. År fyra så decimerades de tre vise männen till att nu bara vara två, och hur visa dom nu är kan ju diskuteras... det beror nog på var man anser att vishet sitter... Jag hoppas för deras skull att det är i hjärtat...
Vår julkrubba är nu en minimalistisk och i det närmaste Dadaistisk skapelse med ett Jesusbarn i form av en frodig Champagnekork i en gammal Solstickan-krubba... De två... vise männen är visserligen på plats men något "kortare i växten". Ebba design kort o gott!
Nu var det länge sen Kapten Nemo skrev något (varför jag talar om mig själv i tredje person? För att det helt enkelt känns rätt!) Kapten Nemo har varit i undervattensläge den senaste tiden, sökt efter Atlantis, på jakt efter den skimrande pärlan på havets botten... Om han funnit vad han sökt...? Nej jag tror inte det (men vet inte riktigt säker ändå) men nu befinner sig Kapten Nemo straxt under ytan, på periskopdjup. Han ser återigen hur livet på ytan fortgår som om inget hade hänt. Men i Kapten Nemos liv har det hänt mycket under denna djupdykning. Mycket som behöver bearbetas och läkas. han skall snart nå ytan igen... Dra in lungorna med den kyliga men friska luften. Snart är Kapten Nemo hos er igen.
Söndagskväll och nu har jag varit rätt usel på att skriva här igen! Kort uppdatering om vad som hänt sen sist då.
Tv:n slutade helt överraskande fungera 5/11, 10 dagar sen nu och det går förvånansvärt bra att leva utan tv! Skall dock lämna in den snart innan garantin går ut.
Vi fick ärva ett nästan nytt badkar av mormor och morfar när dom bytte, fick det dessutom levererat ända in i mitt vardagsrum. Nu är det på plats (i badrummet) och används flitigt av både flickorna och mig. Stort tack!
Daniel mitt mellanäldsta bonusbarn har fyllt 19 år och vi var där på trevligt kalas.
Det har varit Skräck-disco på skolan i fredags den trettonde... Både Clara och Ebba var särskilt hemska. Clara var en Vacker men dödligt farlig vampyr, Ebba var Zombie-häxa (den farligaste sortens häxa!!! enligt både Ebba och mig) och nog mest bara dödlig... Båda var fullt nöjda med kvällen och somnade gott efter avzombifierings- respektive avvampyriseringsbad.
Trött men fortfarande farlig zombiehäxa.
Det var särskilt roligt att gå med Ebba på vår lilla lokala ICA på vägen hem efter festen :-). (Clara som är lite äldre fick hålla på ett tag till på discot)
Clara den vackra vampyren!
Det var i korthet vad som hänt sen senast. Lovar att försöka bättra mig i inläggsfrekvens.
Lite höstmulet o lagom ruggigt väder idag. Tog med flickorna ut efter lunch för att köpa lördagsgodis och en stund i parken. Clara protesterade rätt högljutt över det faktum att hon inte fick vara inne i den sköna värmen och nöja sig med att beskåda hösten inifrån och från en mer så att säga skyddad position.
Efter en del hot, mutor och känslomässig utpressning vilka alla ingår i föräldraarsenalen för att få en sur 10 åring med sig ut så hade vi i alla fall fått på oss lämpliga ytterkläder och begav oss mot vår lokala ICA-handlare för att köpa godis och annat livsnödvändigt. Vi handlade godis och fick också med oss en pumpa och lite annat.
Clara var helt inställd på att gå raka vägen hem och spendera så lite tid som bara möjligt ute denna något mulna o kyliga höstdag, Ebba däremot hade tagit med sig en gratispåse från affären som hon tänkte fylla med kastanjer från parken (eller kräkas i om hon skulle bli hastigt sjuk under vår treminuterspromenad från affären, vet inte vad hon får allt ifrån...).
Jag tyckte kastenjejakt lät som en ypperlig sysselsättning för oss, vad vi skulle göra med kastanjerna hade jag ingen aning om men att samla dom i en påse var ju i alla fall alltid en bra början.
Jag hade med mig kameran i ryggan som jag brukar när vi går ut och eftersom Clara var måttligt imponerad av vår samla-kastanjer-i-påse-idé så gav jag henne kameran och sa åt henne att fotografera hösten i parken. Detta verkade mer i linje med vad hon möjligtvis till nöds kunde tänka sig att gå med på.
Så medan Ebba och jag samlade kastanjer i oklart syfte gick Clara runt i parken och fotograferade. Plötsligt hade det gått en och en halv timme och vi var då alla nöjda med dagens skörd av kastanjer och höstbilder. Clara visade sig ha tagit flera bra och även suggestivt abstrakta höstbilder som jag lägger upp här (lite beskurna och småfixade i Photoshop, men hennes alldeles egna).
När vi kom hem så gjorde vi en snäll pumpagubbe som har stått tänd på balkongen nu ikväll, pumpafröna rostade vi i ugnen och hade som snacks när vi såg på Körslaget tillsammans denna höstlördag 31 oktober.
Vår pumpagubbe som på barnens begäran skulle se snäll ut!
Rostade pumpakärnor, skölj av och låt de torka ordentligt. Vänd dem i lite olja o salta rosta dem sen i ca. 275 grader i några minuter våra tog 9 minuter, ta ut efter halva tiden och rör runt lite
Claras höstbilder, några är mer abstrakta men spännande i färg, struktur och rörelse. Lite mer som målningar av Jane Morten. Jag hoppas att hon kan fortsätta upptäcka och utveckla detta kanske nyfunna intresse. (klicka på bilderna för större bild)
Vad vi skall göra med vår påse full av kastanjer vet jag fortfarande inte...
Fredagkväll och flickorna och jag har haft vårt fredagsmys med de traditionella tacosarna och ostbågarna fast i kväll var det chips o dip. Vi såg på Idoluttagningen och Ebba dansade järnet på mattan helt socker-speedad av Sprite. Clara är liksom jag lite mer cool och vi satt i soffan och lyssnade på alla de duktiga deltagarna och berömde då och då den lilla dansande furien för några snygga moves...
21.30 och först delen av Idol slutar, barnen tar på sig nattlinnen och det är dags för Ebba att sova. Clara som är 10 år får ligga o läsa en stund och hon vill se utslagningen i Idol klockan 22.30 och det är ok för mig men när den väl startar så sover hon som en liten stock och jag bryr mig inte om att väcka henne o släpa upp henne till tv:n, vi kan se reprisen sen i stället.
Ebbas tandborstningar på kvällen när hon står där på toastolen verkar vara ett tillfälle för henne att berätta saker för mig och rätt många gånger så blir det en del lite märkliga konversationer.
Ebba fyller 7 år nästa lördag 7 november, idag så har hon skrivit och ritat en mycket utförlig önskelista på en större mängd små papperslappar. Jag har försökt tyda dom efter bästa förmåga men behöver nog Ebbas hjälp för att helt dechiffrera dom.
Så när jag då ikväll borstar på Ebba så säger hon;
Det var länge sen jag fick någon leksak
Min naturliga reaktion på detta var så klart;
Men du fyller ju år nästa vecka, då får du leksaker!
Ja då önskar jag mig Little Petshop-leksaker och mycket Hanna Montana-leksaker och pengar. Säger Ebba
Pengar? frågar jag; Vill du ha både leksaker och pengar?
Ebba ser på mig med allvarlig blick och säger;
Ja Pengar... Pengar ger Makt...!
VA??? säger jag; Vem har sagt det??? Vet du vad som är Viktigare än pengar? frågar jag föräldramässigt pedagogiskt.
Guld...? frågar Ebba.
Fan! tänker jag... Ungen är 7 år och börjar redan fundera på att säkra sitt kapital i ädelmetaller, lite oroande faktiskt...
Jag beslutar mig för att fläska på med allt jag har, hela djäkla artilleriet av föräldramässiga floskler för att rädda det lilla barnet från en allt för tidig insikt att pengar o guld faktiskt betyder mycket för hur våra liv blir, men det behöver ju hon inte få veta just nu...
Så jag säger; Men min lilla älskling, vet du vad som är mycket viktigare än pengar o guld?... Vänner o kompisar, det är det viktigaste man kan ha, har du vänner så har du egentligen det viktigaste o finaste man kan ha...
Ebba ser lite trött på mig och säger;
Ja ja, men nu vill jag gå och lägga mig.
Nu sover Ebba och jag önskar att hon får många vänner i sitt liv och ja, ja lite pengar o guld också...
Kanske måste jag (höll på att skriva "man" men det har jag lärt mig skall man/jag inte säga... Min psykolog är jättesträng ha ha) inte alltid skriva så där långt och om något speciellt tema, inte för att jag gör det, skriver om något speciellt tema alltså... Det har ni nog märkt, ni som läser bloggen lite mer regelbundet.
Så vad har då hänt idag? Jag har bytt ut min gamla vardagsrumssoffa mot en mindre gammal, exakt samma modell men betydligt snyggare och fräschare.
Min gamla soffa var snart 10 år och från den "gamla goda tiden", Ikea men lite Svenskt Tenn-inspirerad, men efter 10 år i min och barnens tjänst så tittade stoppningen fram lite överallt minst sagt!!! och de senaste året har vi haft stora plädar över den för att täcka alla hål o skavanker.
Så i går skruvade jag isär den gamla trotjänaren och smög i skydd av mörkret ner med alla delarna till grovsoprummet, jag vet inte om man/jag får slänga kasserade soffor där så jag tyckte det var bäst att vänta tills mörkret fallit och de flesta sov i området där jag bor. Stötte naturligtvis på några hundägare som var ute o promenerade mitt i natten med sina små fyrbenta vänner men ingen av dom verkade ta någon speciell notis om mig där jag kom dragande med soffdelar efter mig mitt i natten.
Så i dag så hämtade jag min "nya" soffa med hjälp av min gode vän Christian som flera (många!) gånger fått agera flyttgubbe med mig (Stort Tack till dig!!!) hos min syster som har flyttat och inte hade användning av just denna soffa. Nu har vi invigt vår nya soffa som nu står i vårt vardagsrum och jag är väldigt glad över att slippa ha en trasig och synnerligen skamfilad möbel i vårt hem. Så här ser min soffa ut, men inte vit utan snyggt roströd.
Som vanligt så bidrar barnen med många lite märkliga konversationer...
I kväll när jag borstade tänderna på Ebba så drar hon helt utan någon som helt förvarning den gamla ramsan; Mamma kines pappa japan stackars barn och visar med fingrarna ögonen som går åt olika håll.
Jag blir lite ställd för en sekund men säger sedan lite halvsträngt till Ebba
Det där tycker inte pappa om, det är dumt att säga så, det är rasistiskt.
Ebba ser naturligtvis ut som ett frågetecken med munnen fullt av tandkräm och frågar så klart
Vad är rashishtiskt?
Ebba är inte ens sju år så jag tänker att jag får försöka förklara det på ett lite enkelt sätt. Ja ja kanske lite grovhugget men vad tusan skall man göra så där på kvällen när ens barn står på toastolen med munnen full av tandkräm...?
Rasistiskt är när man retar någon för att dom kommer från ett annat land eller säger dumma saker för att någon inte ser ut som dom flesta andra.
Och för att ytterligare ge exempel på hur dumt rasism är så säger jag helt sanningsenligt!
Men tänk, pappa kan ju bli kär i en flicka från ett annat land!!!
Ebba ser mycket förstående på mig och som om hon precis förstått vad rasism är och hur dumt det är och säger
Jaha som någon från Schweiz???
Va??? säger jag, från Schweiz?
Ja från Schweiz! säger Ebba.
Ja just det... som någon från Schweiz... bekräftar jag.
Fast Schweiz... var kanske Inte precis vad jag tänkte på... och mitt så att säga förstahandsval...
Lördag kväll, "igen"... Jo jag vet! jag har varit rätt dålig på att skriva här på den senaste veckan men nu sitter jag här klockan är 22 och jag kom hem från jobbet för någon timme sedan.
Jag fick Ebbas Veckobrev av Anna (mitt x) igår när jag var uppe (uppe betyder att jag cyklat uppför en liten backe 100 meter och sedan ytterligare ca. 250 meter där hon bor och där Clara och Ebba har varit den här veckan) och fixat med Claras spelista i datorn med alla party o dance låtarna till festen Clara har/hade i kväll, hoppas det blev lyckat. Men jag hade alla dom senaste låtarna och dom gamla hitsen som säkert var tre år gamla :-).
Nåja men var var jag nu? Just det, veckobrevet från fröken Kattis och fritidspersonalen Pernilla och Christina. Så här stod det;
OBS! VIKTIGT! Till alla föräldrar!I vår barngrupp på Montessori har vi ett barn som är starkt allergiskt mot nötter. Vi vill därför att ni är uppmärksamma och inte skickar med nötter eller något som kan innehålla spår av nötter till mellanmål eller i matsäck.
Och vilket var då detta stackars barn som enligt egen utsago skulle sluta andas och mer eller mindre dö på fläcken om hon så mycket sniffade på ett spår av nötter...?
Jo så klartvår alldeles egna lilla Ebba!!! Tydligen har hon vid något lämpligt tillfälle lyckats slå i samtliga fröknar o fritidspersonal att hon har den allra allvarligaste formen av nötallergi. Det konstiga är att varken Anna eller jag någonsin märkt det... Ebba har alla år glad i hågen alltid ätit av både jordnötterna och cashewnötter när så funnits.
Varken Anna eller jag har någon aning om varifrån vår snart 7-åriga avkomma får allt ifrån, det är och förblir ett mysterium...
Den falska "Nötallergikern"...
Appropå nötter så kan jag ju berätta en lite anekdot från millennieskiftet. Anna och jag var då fortfarande gifta och bodde i ett hyfsat kedjehus i Djursholm Ösby. Clara gick på ett dagis i Djursholm och det var ju, "som det var..." Väldigt många suvar på parkeringsplatsen om man säger så... Dagisfröknarna var ju också lite "så"... Ja ja ni fattar nog vad jag menar.
Hur som helst så skulle Clara som då var drygt 2 år ha en förmiddagsutflykt med dagis och hon skulle ha med sig matsäck som skulle bestå av dricka och frukt. Eftersom jag var lite trött på hela dagiset och den lätt hysteriska stämning som rådde där så såg jag här ett ypperligt tillfälle att testa fröknarna och vad de gick för, frukt kan ju vara så mycket tänkte jag. Skulle jag försöka hitta någon exotisk frukt? Papaya, Carambola, Cherimoya, Kiwano, litche, mangostan, rambutan???
Nej Tusan heller! Clara fick med sig en hederlig kokosnöt och tre ApelsinMer...
När jag senare den eftermiddagen hämtade Clara så såg samtliga fröknar lite konstigt på mig... Jag vitjade Claras ryggsäck och såg att kokosnöten låg kvar, jag frågade då om Clara inte tyckt om och velat ha sin frukt? Då såg dom "ännu" lite konstigare på mig...
Jag tog min lilla älskling i handen och så gick vi hem. Vi bodde inte kvar så där jättelänge i Djursholm. Tack o lov tänker jag rätt ofta...
Clara och storasyster Mathilda tre år senare i jultid.
Lördag kväll och barnen sover nu gott i sina sängar. Ebba var på födelsedagskalas idag, på ett ställe i Åkersberga som heter Lekiz.
Enklast kan man väl beskriva Lekiz som en gigantist sex meter hög nätomgärdad klätterställning där man samtidigt släpper in 350 vilt frustande och entusiastiska barn för att på kort tid göra av med terrawattvis med energi.
Hundratals kvadratmeter att skutta runt i!!!
Ljudvolymen är utan att överdriva jämförbar med vilken internationell storflygplats som helst. Energin som utvecklas i denna klätterställning med rutchbanor, lianer, bollhav, hoppborgar mm., mm kan få Barsebäck att rodna av skam för sin i jämförelse blygsamma effekt...
Denna "helvetesmaskin" fylls ca var annan timme på med flera hundra nya frächa barn...
När jag kom för att hämta Ebba efter hennes två timmar av klättrande och tjo o tjim (dom blir dessutom i halvlek utfodrade med energirik mat bestående av korv o bröd för att fylla på protein och kolhydrat och glasstrutar för fett och lite mer kolhydrat) Jo alltså, jag möttes av en Ebba med klart blossande röda kinder och en slags vild blick.
Så gick vi för att tacka kalasbarnens mamma för kalaset och Ebba fick för säkerhets skull med sig en godispåse för att kunna fylla på lite extra energi på hemvägen...
Ebba luktade som en liten "skit-gris" och så fort vi kom hem var det raka vägen in i duschen på både min och framförallt storasysters uttryckliga begäran! Ut kom hon efter ett tag doftande av Ros & Mandelmjölk till allas belåtelse och nu ligger hon och sover som en tusenårig stock...
När vi lämnade kalaset och passerade grinden på väg ut såg jag en flicka i 20-årsåldern stå där med en tom och stirrande blick i fjärran, jag blev lite orolig för henne för jag kände igen den där blicken...
Det är den där blicken man ser hos traumatiserade personer och soldater som varit för länge vid fronten utan avlösning. Ett "Hundred mile stare"...
Då säger Ebba; "Titta pappa! Där är flickan som jobbar på Lekiz! Det var hon som gav oss varmkorv o glass!"
Det förklarade på något sätt allt i hennes blick, Arma lilla flicka tänkte jag, hoppas du får bra betalt för ditt jobb...
Med en blick så långt bort i fjärran, en själ så trött, så trött...
Det var ju rätt länge sen jag skrev något om mat på bloggen kom jag på! Så för att bättra mig så kommer här ett rätt enkelt recept som mina flickor tycker om, och ja, jag med för den delen.
Kanske tycker ni att det liknar den klassiska maträtten Flygande Jakob? Kanske det, men det är ändå inte riktigt det samma... Jag kallar den "Pigs on the wing" (efter den gamla klassiska Pink Floyd-låten).
Nåja hur som helst så här gör man i alla fall.
Ingredienserna är dessa; Kassler (därav pigs), grädde, crème fraiche, chilisås, ananasringar, riven ost och så Klart en av mina/våra favoritkryddor Pasta Rossa. Svårare än så är det inte!
Så nu sätter vi igång då!
Skiva kasslern tunt och medan du gör det så låter du såsen koka. Såsen består av grädde, Crème fraiche, några rejäja matskedar chilisås och ananasspadet från en burk ananas, dra typ 15-20 varv med Pasta Rossa kryddan också. Svårare än så är det inte att göra såsen! Låt såsen koka ihop så att den recducerar (blir tjockare) och blir lite krämig för vem vill ha rinnig sås som är som vatten???
Lägg ett lager sås i botten på formen först och sedan första lagret kassler o ananasringar.
På med sås och den rivna osten.
Varva, kassler, ananas, ost och sås.
Ja sen varvar man kassler, sås, ost o ananasringar tills det tar slut. På med den sista såsen och osten. Sen och sen in i ugnen på 250 grader i ca? ja tills den ser klar ut, kanske 20 minuter
Så här snygg ser den ut när du tar ut den.
Om man låter den stå inne för länge i ugnen ser den ut så här när den kommer ut... Och vem vill det???
Vi brukar äta den med klyftpotatis. Vänd potatisklyftor i lite olivolja, flingsalt och kanske någon extra krydda.
En Enkel och riktigt god vardagsmiddag.
Förresten skall ni få min senaste Ebba-upplevelse också, från ikväll...
Jag sitter lugnt och skriver vid datorn när Ebba slår upp dörren från sitt rum med stor dramatik.
Ebba kommer ut iklädd en mycket rosa, glittrig och paljettförsedd balettkjol, rosa linne samt en rätt märklig och stor flerfägrad handväska i högsta hugg! Ebba snurrar några varv på tåspetsarna och frågar mig.
"Visst É jag väldigt Oh' la la pappa?"
För bråkdelen av en sekund vet jag inte riktigt på vilken planet jag befinner mig, sen svarar jag så klart;
"Ja min lilla Älskling, Du är absolut väldigt Oh' la la..."
Ibland tänker jag att... Jag skulle behöva en son... Också...
Slölyssnar på tv:n i bakgrunden medan jag sitter här vid datorn, reklamavbrott i ett program som jag inte ens vet vad det handlar om. En mörk och vad jag antar skall vara förtroendeingivande röst når min trumhinna och fångar min uppmärksamhet.
Så här säger den; ”Om slemhosta får dig att gå miste om allt det roliga…?” precis där slutar jag lyssna för nu tänker jag…
Men vänta lite nu… ALLT det roliga??? Va??? Nej jag har ingen slemhosta! Och om jag mot förmodan skulle få slemhosta, skulle det verkligen få mig att gå miste om ALLT det roliga? Är det verkligen så? Slemhosta så är livet i princip slut…???
Jag kan tänka mig att om jag skulle hamna på sjukhus med diverse slangar i och ur samtliga kroppsöppningar samt säkert några nyupptagna hål så skulle det Roliga vara en smula begränsat för ögonblicket, men slemhosta???!!!
Rätt märkligt påstående eller var det en fråga…
Så detta kan alltså vara skillnaden mellan att, eller inte gå miste om ALLT det roliga?
Själv är jag trots den förtroendeingivande rösten ändå mer benägen att tro att denna miljö i viss mån kan begränsa kanske inte precis allt, men ändå, En hel del av det roliga. Kanske till och med mer än slemhosta...
Såg just att Birgit Nilsson (vår antagligen största operasångerska genom tiderna, för er som är födda på 80-talet…) har fått ett pris i hennes namn, The Birgit Nilsson Prize. Det är på en million dollar och delas ut nu på tisdag för första gången, fyra år efter hennes död. Priset går till Plácido Domingo och det blir stort ståhej i stadshuset i Stockholm.
Ja jag tycker att det är bra! Birgit Är värd ett pris i hennes namn. Hon var en rätt vanlig tös från Skåne med en fantastisk röst och framförallt med en fantastisk Personlighet och Humor!!!
Det var just därför som jag när jag fick se löpsedeln dagen hennes död blev känd kände att jag bara måste ha just den löpsedeln! så jag begav mig ner till Statoilmacken på kvällen och fick den. Jag är helt säker på att Birgit precis som jag skrattade gott åt den… Nu sitter den på hedersplats på insidan av en av mina garderobsdörrar.
Ja finns det NÅGON som kunnat hålla sin död "hemlig" i 16 dygn så var det Säkert Birgit!!!
Fast jag undrar lite hur hon "lyckades" lura alla att hon levde fast hon var död? Kanske satt hon bara helt stilla i en stol och såg lite lagom trött o ointresserad ut så att alla tyckte att det var bäst att lämna henne ifred ??? tills någon petade på henne och upptäckte att hon lyckats lura dom i mer än två veckor!!! Och att "begravningsgäster berättar" tycker jag låter så... Ja jag vet inte riktigt... Kvällstidningsaktigt, vad berättade dom? Vi är en skock fårskallar o faaaan va hon lyckades lura oss...!!!
Det Hastigt uppblossande Kapten Nemo-intresset har fått sin förklaring, tack ”anonym” som satt inne med svaret och dessutom tog sig tid att lämna en kommentar! Såg föresten också att du stannat en stund på min något ostrukturerade blogg
(fan! Just nu började någon ”min granne” med att borra i vår ”gemensamma” betongvägg. Tydligen finns det fortfarande människor som inte har fattat att man skall använda en borrhammare när man borrar i betong! Jag hör att grannen försöker borra med en vanlig slagborrmaskin och det tjuter o skär och kommer ta minst 12 minuter att borra det där hålet! Med ”rätt verktyg” tar det mindre än 15 sekunder och låter dessutom Betydligt mindre… Gå till Clas Ohlson för tusan! Dom har billiga o Bra borrhammare och dom har öppet, faktiskt just NU!)
Och det var ju så klart glädjande, kom gärna tillbaka och läs mer.
Så nu vet jag varför alla dessa nya och okända besökare plötsligt under en dag flockades i mitt kök. Nåja, vi är ju ett antal Kapten Nemosar här i cyberrymden, typ ett 1000-tal om man också räknar med de anglosaxiska Captain Nemosarna. Men just mitt kök är ju tämligen ointressant om man nu inte är intresserad av blandade bagateller och betraktelser och ja ett o annat recept emellanåt (fast det har ju varit lite dåligt med det på sista tiden… lovar att bättra mig!).
Kanske händer det något idag som är värt att skriva om, eller så gör det inte det… Men då får jag väl skriva om ingenting, det är ju inte precis så ovanligt att jag gör det med…
Fredagskväll och fortfarande en del märkliga eftersläntrare som söker på Google efter den ”andre” Kapten Nemo, och nej det är inte jag!!! Så sluta besök min blogg utan att stanna och läsa! Eller så kan ni ju åtminstone försöka förklara vem och vad ni letar efter!!!
Nåja hur som helst med detta, nu till något helt annat som vanligt…
Jag är rätt fast i Facebook och har den senaste tiden gjort ett stort antal Helt Meningslösa, jo jag menar! HELT MENINGSLÖSA!!! tester av typen ”what… are you” så nu vet jag att jag är den ananas-smakande gummibjörnen, att min konstnäsrsjäl är Vincent van Gogh (nåja just det var kanske inte så konstigt…), att mitt ”little Pony” namn är Midnight Spark!!!
Ja ni hör ju själva!!! Ett 50-tal tester senare så dyker plötsligt detta upp!
”Vilken är din dödsdag?”
Så klart vill jag veta det! eller vill jag egentligen det?? Nej antagligen inte, men just då är jag så inne i allt testande att jag inte tvekar ett ögonblick och testet ligger ju bara ett enda litet klick bort!
Så jag klickar och möts av följande meddelande;
"Din Dödsdag. Bli inte rädd, fyll i testet och få veta när du troligen kommer att dö."
Klart jag inte blev rädd...? (lite dålig svenska förvisso men det skrämmer mig inte längre...) Jag fyllde så klart i testet. Resultatet blev...
"Du har avslutat testet, Dina resultat ÄR OROVÄCKANDE"
Men nu kommer det…
För att få veta detta ”oroväckande” resultat så skulle man skicka ett sms för 50 kr. Då skulle jag få reda på det fruktade datumet, "resultatet".
DET!!! Tycker jag var Oroväckande så det sket jag så klart i och nu känns det faktiskt riktigt Bra!!! Det får bli som det blir med den saken helt enkelt...
Blev lite överraskad i förmiddags när jag som vanligt kollade min statistik över besökare och vilka de var.
Det första jag möttes av var National Police Board Of Sweden! Det vill säga Rikspolisstyrelsen... Jag blev, det skall jag villigt erkänna en smula överraskad, min hjärna började så klart genast snurra på högvarv (ja till och med på högre varv än vanligt).
Funderade på vad som kunnde ha föranlett detta något oväntade besök? Det är ju inte precis som om jag är någon Osama Bin Nemo eller nåt sånt! När jag också såg att jag hade besök ifrån Tv4, Dagens Industri, Fackforbundet St, Higher Colleges Of Technology i Abu Dhabi så började jag faktiskt undra lite... Jo så var det rätt många fler lite skumma IP-adresser...
Vad fan hade hänt som inte jag visste eller vet om? Alla hade dessutom sökt på "kapten nemo blogg" jo jag kan se det också i min statistikfunktion.
Troligen finns det en "annan" Kapten Nemo därute någonstans! För jag har idag haft fler besökare på min anspråkslösa blogg än någonsin tidigare!!! Och som ni vet så har jag inga hemliga sprängämnesrecept på min sida även om man, om man inte aktar sig kan bli lite lustig i magen av mina sirapslökar, men det är ju inte riktigt samma sak...
Jag berättade om dessa något udda besökare för min kära x-fru ikväll när jag var uppe med en bultsax och Ebbas danskläder hos henne. Hon blev uppriktigt sagt lite stressad och började fantisera om löpsedlar (X-frun berättar "Jag visste ingenting!") och liknande. Enligt henne hade hennes reaktion på om något liknande hänt henne som jag förstår det varit ungefär lika lugnt som de gamla finalfyrverkeriena på stockholms Vattenfesival...
Ja ja, det händer ju inte så mycket i mitt liv så jag tycker dagens något märkliga händelser snarare var lite uppiggande!
Jag fick häromdagen besök av en tysk på Kapten Nemos Kök. Så här är det kära läsare, jag har en statistikfunktion kopplat till min blogg så jag kan se hur många besökare jag har, nej så många är det inte! men jag är rätt nöjd i alla fall, för jag är ju knappast någon Blondinbella med minst 100.000 besökare varje dag och 177 kommentarer på varje inlägg om mina nya skor, ja nu har jag ju i och för sig inte så där jättemånga nya skor att skriva om, mest gamla väl ingångna...
Men om det finns intresse så kan jag så klart fotografera mina skor och skriva något begåvat om dom här på min anspråkslösa blogg. jag har bruna, svarta och några andra men vill ni verkligen se dom??? och vill ni verkligen läsa mina minnen jag haft när jag traskat runt i dom???
Som vanligt avlägsnade jag mig nu i överljudsfart från ämnet! jo alltså min statistikfunktion kan också se varifrån dom olika besökarna kommer, nej bli inte oroliga nu ni är helt anonyma... men som sagt, jag är ingen Blondinbella men jag fick besök till min sida från Tyskland och det tyckte jag var lite märkligt! Närmare bestämt från Alsfeld i Hessen. Jag känner Absolut ingen!!! i Alsfeld Hessen!!! Det är jag Helt säker på! för om jag kände någon i Alsfeld Hessen så skulle jag komma ihåg det!!!
Jag tänkte, vem fan är denne tysk som besöker min sida och la honom/henne under statistikprogrammets förstoringsglas... Då visade det sig att denne stackars tysk hade ett problem, ett problem jag skrev om 26 september "Stambyte och leksaker". Detta inlägg handlade ju om tre saker man inte bör ge sina barn och nummer 1 var ju en guldhamster om ni läst och kommer ihåg det?
Så tysken hade uppenbarliga problem och hade gått i hamsterfällan som jag varnade för, för han/hon hade googlat "wie stört hamsterurin nicht mehr" enkelt översatt för er som hade franska i skolan, "hur blir man av med lukten av hamsterurin"... Den arme saten hade alltså troligen en lägenhet som stank av hamsterurin och jag kan ju inte annat än känna medlidande! Barnen är säkert fortfarande glada men denne förälder sökte i desperation på Google ett svar på hur man förjagar denna doft, nej inte doft, stank från sitt boende, sitt hus och hem sin förut så väldoftande borg!
Hamstrar är bäst på bild, möjligtvis något man kan ta med sig barnen att titta på tidiga lördagsmorgnar i centrumets djuraffär men inget däggdjur man skall släppa innanför sin egen dörr!!!
Nåja hur som helt den stackars Tysken hade stannat i 3 sekunder på min sida med en omedelbar insikt att här fanns inte svaret på detta problem, sidan var ju dessutom på ett för honom/henne helt obegripligt språk.
Nu till det som jag verkligen funderar över, hur fan!!! fungerar Google??? hur kunde min sida träffas??? Jag skrev visserligen ordet "hamsterurin" i inlägget men det var ju knappast så att jag på något sätt länkade just det ordet till att vara sökbart på något sätt!!! så hur gick det egentligen till??? prova själva! sök på hamsterurin på google så dyker jag upp där på typ 13 plats! Jo där finns jag, med ordet hamsterurin riktigt fetmarkerat! Hur går det till???
Så om jag skrev något... nu måste jag formulera mig väl... Något mindre smickrande, till och med kanske negativt, eller om jag dristade mig till något hotfullt mot låt oss kalla det chefen för det stora landet i väster, skulle jag då få påhälsning av allvarliga män (och kanske kvinnor) med putande armhålor på vänster sida (ja under förutsättning då alltså att dom är högerhänta...) som plötsligt skulle stå där utanför min lägenhetsdörr och se allvarligt på mig när jag intet ont anande öppnade dörren (jag betalarmin tv-licens och är inte rädd för Jehovas vittnen så jag brukar öppna dörren utan onda aningar).
Jag vet inte varför...??? Men Jag tycker det här korta 15 sekundersklippet är så fruktansvärt kul!!! Små subtila detaljer som när Mannen efter 7 sekunder tittar upp och ut mot... och den lilla killens smått drömmande och fantiserande blick... Det är så outtalat men Ändå så tydligt och överraskande slut...
Men så läste jag också MAD på den tiden den tidningen fanns i Sverige...
Hämtade Ebba för drygt en timme sedan, när vi höll på att låsa upp våra cyklar så säger Ebba plötsligt:
Vi har spelat badminton idag...
Ja, va kul sa jag, för det trodde jag det va.
Jag vill aldrig spela badminton mer!
Va? Varför då?
Vi spelade Slem!
Slem???? Spelade ni slem???
Ja...
Vad är Slem???
Det är som Bläckfisken, Sa Ebba som om det skulle förklara allt...
Bläckfisken???
Ja fast om man står still så blir man självkullad!!!
Jaha?
Och då DOG man!!!
Dog man!!!
Nej man blev förvandlad till sjögräs!!!
Oj då... sjögräs...? Ok, ska vi åka hem nu? Det blir pastasallad till middag. sa jag för att muntra upp min numera för tillfället badmintonhatande dotter.
Jag minns kanske fel men på min tid var badminton lite annorlunda, tydligen har sporten utvecklats en hel del utan min vetskap. Men jag förstår Ebba, jag skulle inte heller vilja bli självkullad varje gång jag stod still och dessutom bli förvandlad till sjögräs...
Jag läste i kväll på en väns blogg att hennes 4,5-åriga dotter precis själv klippt av sig håret... Och i morgon är det fotografering på förskolan... Jag har svårt att låta bli att säga Ha ha ha!!! För jag har varit där och vet hur det känns och det gör antagligen rätt många föräldrar med mig.
Men för min vän som varit tvungen att vänta så många år på detta oundvikliga så vill jag ingjuta lite tröst och framtidshopp genom denna lilla bildsvit på min egen Ebba som vid 2,5 års ålder ville fixa till sig lite...
"Pappa... Titta!!!" sa Ebba när hon med sin lilla hand full av hår kom ut i köket till mig...
Min första tanke var... Helvete!!! Vad kommer A att säga nu???!!! Min andra tanke var... Undrar vad en enkel flygbiljett till Sydamerika kostar!!!???
Ebba var så KLART!!! Lika glad som Alltid!!! Och det gick att till nöds "kamma över" lite... Men jag kan ju säga att det var en "viss" munterhet bland Dagispersonalen när vi dök upp nästa morgon...
Men naturen har sin gilla gång och avklippt hår växer ut... Så du min vän "S" jag lovar att även din dotters hår kommer att växa ut och bli lika fint som förr! (det är så klart storasyster Clara som står bakom Ebba och viftar med fingrarna...)
Nåja det Finns värre saker än "självklippt" hår...
Som när min lillasyster i 3-årsåldern smet iväg en vacker sommarkväll till lekplatsen. Att smita iväg till lekplatsen låter väl inte så farligt tycker ni nog nu. Nej kanske inte, men just denna 3-åring hade en rätt svår maginfluensa vid tillfället...
Hon har alltid varit envis som en röd gris och just denna kväll hade hon bestämt sig för att lekplatsen var en utmärkt plats att tillbringa kvällen på, maginfluensa??? Strunt samma!!! För här skulle det minsann åkas rutschbana, gungas i gungor, klättras i klätterställningar och snurras i karusellen!!!
Man kan väl uttrycka det så här... Att när mina oroliga föräldrar till slut fann henne på lekplatsen så hade hon lämnat ett stort antal... Hmmmm låt oss kalla det "tydliga spår"... Där hon i muntert men inte helt "tätt" tillstånd hade lekt.
Detta var ju på 60-talet då människor kanske? på ett annat sätt än idag kände ett större ansvar för sin omgivning. Alltså tillbringade mina föräldrar ett obestämt antal minutrar, men dom var Inte få... Det Vet jag! vid lekplatsen denna nu sena kväll med trasor, klorin och mängder med hinkar vatten för att sudda ut och sanera sin dotters magsjuka framfart på denna för oss barn i området så populära plats.
Så vad är ett klippt hår egentligen mot totalsanering av en "magsjuk" lekplats...?
Och i morgon kommer mina två små älsklingar tillbaka till mig för en hel vecka, Längtar!!!
Min kära x fru har haft stambyte i sin lägenhet och jag har så klart kunnat ge henne tak över huvudet i de dagar det varade. Men nu har hon lämnat vår lägenhet och har flickorna hos sig resten av veckan.
Kvar glömde hon ett nummer av ”Hänt Bild” en rätt märklig publikation egentligen men jag kunde så klart inte låta bli att bläddra i den… :-).
Där fanns en artikel om Lady Gaga och att hon tydligen verkar vilja ha sex med alla och allt som inte är ordentligt fastskruvat i golvet… Detta fick mig att fundera över de märkliga rykten som florerat på senare tid att Lady Gaga skulle vara en man???
Men om så vore fallet så skulle väl åtminstone någon av alla dessa icke ordentligt fastskruvade kontakter ha reagerat på att hon inte var så att säga utrustad på det sätt som förväntats…? Alltså tror jag inte på dessa rykten utan sannolikt är det bara ännu ett av alla dessa märkliga påståenden som poppar upp så fort någon blir lite för känd, lite för framgångsrik…
Men det var ju inte det jag egentligen skulle skriva om, jag tänkte bara helt kort skriva om: 3 saker man inte bör ge barn…
1. Guldhamstrar eller liknande små gnagare. Varför? Därför att barn tröttnar så in i helvete snabbt på att se den lilla gnagaren springa runt i sitt hjul och vem kan klandra dem för det??!!
Guldhamstern är dessutom från födseln utrustad med små men mycket vassa tänder som den mer än gärna begraver djupt i små barnhänder. Detta får de flesta barn att reagera negativt och inte helt sällan också öka förbrukningen av Pippi Långstrump-plåster tills den når i det närmaste astronomiska summor…
Hamstern är för övrigt ett nattaktivt litet djur och gnisslar sig i sitt hjul genom dygnets mörka timmar vilket gör det i det närmaste helt omöjligt för små barn att sova i samma rum som den energiske gnagaren, alltså måste den på nätterna bo i ett annat rum vilket vanligtvis brukar bli köket.
Köket luktar därför varje morgon av sur hamsterurin och sågspån, något som betydligt hämmar frukostaptiten.
Ett hamsterägande brukar alltid sluta med en lögn… Hamstern brukar oftast på ett eller annat sätt förpassas till de så kallade sälla jaktmarkerna och oftast är det pappan i familjen som måste utföra detta smutsiga jobb medan mamma får brodera ut lögnen om hur en tant från landet kom och hämtade hamstern medan barnen sov och tog med den lille gnagaren till ett lyckligt liv på en bondgård bland får, kor och ystra fuxar. Sanningen ligger lång ifrån detta…
Nåja, Vila i frid lilla Smulan, Du har det säkert bra där du är…
2. Man bör Aldrig!!! Hur mycket än 4-åringen gråter, bönar och ber ge dem en burk med 150.000 paljetter i osorterade färger… Ge Aldrig efter!!! Dessa paljetter kommer i Åratal!! att förfölja er, i varje vaket ögonblick av era liv.
För även om ni köper hundratals liter med skollim för att fästa dessa paljetter på lämpligt underlag med så kommer ni att upptäcka att minst 100.000 av paljetterna har fått ett eget liv och är på ständig drift i ert hem och hemsöker er precis överallt, det kommer inte att finnas en enda fläck i ert hem, en enda punkt på er kropp som inte har utsatts för ett paljettangrepp!!!
Paljetter är 1000-falt värre än granbarr! Paljetter är ett djävulskt påfund av en bitter och sadistisk person långt, långt borta i ett främmande land som på detta sätt vill ta hämnd på alla föräldrar för att han av sin elaka mamma o pappa tvingades äta gröt till frukost när han egentligen ville ha formfranska med marmelad… Så är det! Så låt er aldrig vad som än händer luras att köpa den där burken med paljetter… Det kommer ni i åratal att bittert få ångra.
3. Leksaker med små, hårda och vassa tillbehör. Dessa leksaker kan verka så oskyldiga och harmlösa där i leksaksaffären. Men när de packats upp och lösgjorts från alla små trådar och gummiband i sina formpressade plasthöljen så visar de sitt rätta jag.
Själva dockan/actionfiguren är rätt harmlös… Det är alla små, hårda och vassa tillbehör som utgör faran och själva helvetet!
Jag skrev om detta redan i februari men då i ett annat sammanhang men så här är det ju…
Att försöka smyga in i ett kolsvart barnrum för att stoppa om barnen en sista gång inför natten är då förenat med stor risk. Att trampa barfota på små vassa accessoarer eller vapen till Barbie, Bratz, Actionman eller gud vet vad i hårdplast som med lätthet tränger djupt in i foten är förenat med en intensiv smärta, och jag tror att alla föräldrar i största möjliga mån vill undvika att väcka sina barn genom att spontant o högt utbrista AAAAAAAAJJJJjjjjj HELVETES DJÄVLA SKIT!!!!!! Eller något annat färgstarkt uttryck som lätt kan skapa traumatiska barndomsminnen hos små sovande barn när de väcks på detta något brutala sätt i helt kolsvarta rum.
Alltså… Docka/actionfigur helt ok, men släng alla små rakbladsvassa vapen och accessoarer så fort barnet vänder ryggen till, gå på McDonalds, på bio vad som helst för att kompensera men gör er fortast möjligt av med dessa fotsulepenetrerande föremål, tänk på att det faktiskt är för era barns bästa…
Det var allt för i kväll.
Just det, en sak till bara, när jag talade med mitt x i eftermiddags på telefon så hörde jag henne plötsligt säga under vårt samtal ”Du Skall Fråga Innan du tar Elisabeth Arden gumman!” Gumman var min 6-åriga dotter Ebba… Jag säger bara Suck… Nåja hos mig är det rätt tunnsått med Elisabeth Arden… i alla fall ännu så länge…
Jag är pappa till två fantastiska flickor Clara 12 år och Ebba 8 som jag har var annan vecka. Jag är också bonuspappa eller vad man nu skall kalla det till Filippa 22, Daniel 20 och Mathilda 18 och även om jag är skild från deras mamma A. så är dom fortfarande mina bonusbarn.
Jag är en utpräglad nattmänniska vilket kanske inte är så där jättebra i vårt samhälle där de flesta arbeten börjar i vad jag i alla fall betraktar som okristlig gryning…
Jag gillar människor som inte alltid följer givna mönster och förutsägbara vägar.
Har 11 orkidéer som jag pysslar om och som blommar med jämna mellanrum.
Har väl något tusental böcker som jag inte orkar damma.
Ser mest på ”enklare” filmer och deckare även om jag också gillar mer djupa och ”svåra” filmer (och musik) när jag är på humör för det.
Skriver ofta lååångt men skall anstränga mig att inte trötta ut mänskligheten med det på denna blogg…
Är stolt ägare av en sparristång och kan laga mat, några recept blir det säkert här.
Är mer av en stadsmänniska och känner mig inte tvungen att ge mig ut i naturen i ur och skur, men vet var den ligger och besöker den då och då.
Där fanns den branta gatan med trappor där hon ridit på en riktig åsna, där fanns de kritvita husen som bländade henne när solen sken som starkast, hamnen från vilken de hade tagit båten ut till vulkanön där Ebba hittat en alldeles äkta bit lava, där fanns bergen o skogarna…
